Offline – Terrorism i Oslo av Anne Holt

Originalomslaget till Offline av Anne Holt.

Hanne Wilhelmsen får högst oväntat besök av sin gamla kollega Billy T som hon inte haft kontakt med på många år. Just då skakas de omgivande kvarteren av en kraftig explosion. En islamisk samlingslokal har sprängts och tjugotre människor mist livet. En fundamentalistisk grupp säger sig stå bakom och skräcken hos Oslos invånare ökar för varje vecka som går, utan att polisen kommer närmare gärningsmännen. De verkar helt enkelt inte existera, vare sig i verkligheten eller på nätet.

Hanne Wilhelmsen, som länge levt isolerad, har inlett ett nytt samarbete med norska polisen. Hon ser samband mellan dåtid och nutid – och insikterna skrämmer henne. Men de har bara sett början. Något ännu värre är på väg att hända.

Offline var inte min kopp te. Trots att Holt är en duktig författare får jag aldrig den där pirrande känslan som när jag läser en riktigt spännande deckare. Boken engagerar mig inte och trots att Hanne Wilhelmsen är lika smart som vanligt så suger inte boken tag i mig. Dessutom är händelseförloppet i boken väldigt långsamt och boken innehåller flera långa utläggningar som nästan känns som föreläsningar för läsaren.

Offline räddas av att polisen Henrik Holme får mer utrymme

Då är det positivt att Holt i boken skickligt låter hennes kollega Henrik Holme ta plats (han förekom i bland annat boken Död i skugga). En fiffig, osäker polis med hjärtat på rätt ställe som dessutom visar sig vara en handlingen man. Han lyfter boken med sin pigga entusiasm och förmåga för detaljer och samarbetet mellan Henrik och Hanne gör att boken efter ett antal kapitel höjer sig en aning.

Anne Holt har definitivt skrivit bättre thrillers än Offline. Trots att det inte är en dålig bok hade den inte vad jag sökte, och jag hoppas att Holt nu satsar på att ge den intressante Henrik Holme en egen bokserie. Den kanske finns förhoppning på detta då Anne Holt berättade på årets Bokmässa att Offline är den sista boken om Hanne Wilhemlsen. Många kommer att bli mycket besvikna av den nyheten, men jag hoppas verkligen på en ny spännande bokserie från Holt, och förhoppningsvis finns Henrik Holme i huvudrollen. Det vore minsann inte dumt!

Text: Johan Åhlund

Antal sidor: 424
Utg.datum: 2016-06
Förlag: Piratförlaget
Originaltitel: Offline
ISBN: 9789164204813

Fallet Walter Dabney – Svårlöst mordgåta av David Baldacci

Fallet Walter Dabney av David Baldacci heter The Fix på originalspråk. Här står den inklämd mellan två flaskor cola. Foto: Johan Åhlund

David Baldacci säljer böcker som aldrig förr. Hans författarförmåga är rasande effektiv, skrivkramp existerar inte. Ej heller brist på fantasi och känsla. Sedan 2013 har han skrivit nio böcker. Nio. Det är helt sanslöst produktivt, och även om jag inte har läst alla så har de jag läst varit stabila och spännande. De senare åren har hans titlar i huvudsak handlat om följande tre karaktärer:

Will Robie: Den ensamme och statsanställde yrkesmördaren. En topphemlig resurs som USA:s regering använder i situationer där varken polis, FBI eller militär räcker till.
John Puller: Militärpolis och ytterst erfaren utredare som även är en dekorerad krigshjälte.
Amos Decker: Polis och före detta fotbollsspelare med speciella talanger.

Nu är det dags att ta tag i den tredje boken om Amos Decker.

Mr Decker är en stoväxt före detta fotbollsspelare som efter en skada fått diagnosen hypertymesi. Han minns alltså allt som hänt honom, inklusive saker han helst skulle velat glömma. Efter skadan sadlade han om till polis, ett yrke där hans fenomenala minne ofta kommer väl till hands. Faller Walter Dabney är den tredje boken om Amos Decker och visar sig vara en thriller med relativt mycket spänning, oväntade händelser och en minst sagt knepig historia för Decker och hans kollegor att börja nysta i.

Fallet Walter Dabney är den tredje boken om Amos Decker. Han jobbar som utredare på FBI och får ett otroligt svårt fall att lösa i Baldaccis senaste thriller. Kasst telefonfoto: Johan Åhlund

Okej, jag fattar. Men vad handlar Fallet Walter Dabney om då?

Amos Decker blir vittne till en våldsam konfrontation precis utanför FBI:s huvudkontor i Washington D.C. En man skjuter en kvinna och sedan sig själv, mitt på ljusa dagen. Decker står handfallen bara några meter bort. Trots Deckers extraordinära observationsförmåga förvirrar mordet både honom och hans team. De kan inte hitta någon koppling mellan mördaren, som visar sig vara en framgångsrik familjefar, och offret, en omtyckt lärare. Det verkar inte heller finnas något motiv. Så får Deckers team order från Harper Brown, en agent vid Defense Intelligence Agency (DIA), att släppa fallet. De har anledning att tro att mordet är kopplat till större händelser som står i direkt kontakt med nationens säkerhet. Men Decker har aldrig följt reglerna, och han har ett mål att lösa fallet.

Fallet Walter Dabney är mer fiffigt finlir än en actionbomb

Fallet Walter Dabney har en kreativ grundhandling, den börjar bra precis som de flesta av Baldaccis böcker. Handlingen visar sig broderas ut till en väldigt intrikat och invecklad historia. Mordet är till en början obegripligt och kommer att kräva alla tänkbara talanger inom polisen för att lösas. Till skillnad från böckerna om Will Robie så ligger den här boken lite lågt när det gäller ren action. Actionscenerna finns där, men de är relativt korta och inte superdetaljerade. Istället fokuserar Baldacci på att bygga upp en väldigt finurlig och invecklad historia. Spänning finns det dock gott om, men Decker och co är inget striketeam. De är skickliga analytiker som minst sagt utmanas intellektuellt när fallet med Walter Dabney rullas upp.

Som brukligt med Baldacci levereras handlingen i korta kapitel, han håller sig inom vettigt sidantal och ger läsaren ett antal cliffhangers. Just sidantalet är förmodligen noga uttänkt. Av de tretton titlar jag har i bokhyllan är endast en bok under 400 sidor. Ingen av dessa sträcker sig dock längre än 470 sidor, så det verkar som om Baldacci anser att den perfekta thrillern ska skrivas på cirka 430 sidor.

Hans fans verkar sluka det mesta han ger ut, men det finns även många läsare som har antingen Will Robie, John Puller eller Amos Decker som favoritkaraktärer. Samtliga tre säljer dock bra och böckerna bjuder på både spänning och action. Amos Decker är lite mer spänningsfokuserade, Will Robie actionladdade och John Pullers äventyr en mix av de båda.

Som brukligt så lyckas Baldacci skriva en stabil spänningsroman. Det blir spännande, och handlingen är kreativ och innehåller många oväntade turer och villospår. Ingen actionbomb, men en fiffig och smart thriller som låter oss komma Amos Decker lite närmare. De som gillar hans hjältar kommer att gilla den här boken, men personligen ser jag fram mot ett nytt äventyr med John Puller. Något säger mig att jag snart får min önskan uppfylld. Kom igen Baldacci. Make it happen. Please.

Det ligger flera klara recensioner av Baldaccis böcker på lager, som kommer att läggas upp här på Icepick i framtiden. Här hittar du recensionen av De bortglömda med John Puller. Besök gärna David Baldaccis hemsida, där finns massor av info.

Text & Foto : Johan Åhlund

Antal sidor: 445
Utgivningsdatum: 2017-05
Förlag: Bokfabriken
Originaltitel: The Fix
ISBN: 9789176294765

Rättslös av Karin Aspenström och Peter Rätz

Rättslös är den andra delen i Karin Aspenströms trilogi. Foto: Johan Åhlund

Då var Karin Aspenströms uppföljare till Brännmärkt här i pocketutgåva. Tanken är att det hela ska bli en trilogi och Aspenström öppnade upp den kriminella världen på ett rappt och trovärdigt sätt i föregångaren Brännmärkt. Nu är Mr Rätz tillbaka igen. Han står i dörren och har ett digert brottsregister, men han är i själva verket infiltratör och jobbar för polisen.

Detta har vi sett förr, det här med infiltratörer och hanterare. Både på film och i annan litteratur, svensk som utländsk. Rättslös är inspirerad av verkliga händelser, och när Peter börjar närma sig landets undre värld blir det snart åka av.

Efter flera år som infiltratör börjar arbetet att äta upp honom från insidan. Snart inser han att han trasslat in sig så djupt att konfrontationen inte går att undvika. Något skydd av samhället eller sin uppdragsgivare existerar inte. Han måste lita till sig själv, till varje pris.

Handlingen i Rättslös

Peter Rätz arbetar som dörrvakt och indrivare för Hells Angels. Han är känd hos allmänheten som en av landets farligaste kriminella och blir ständigt trakasserad av polisen. Men få vet att Peters identitet bara är en täckmantel. I hemlighet jobbar han undercover för polisen. Tack vare Peter har hans hanterare, kriminalkommissarie Sven Lilja, under åren genomfört stora och lyckade operationer. Men trots sin framgångsrika karriär är Sven inte lycklig. När han av en slump träffar den kokainmissbrukande överklassflickan Paula blir han besatt av att vinna hennes kärlek. Samtidigt pressar han Peter att tränga djupare in i Hells Angels kärna och splittra klubben inifrån, men Peter börjar tveka. Han är trött på det livet och längtar i hemlighet efter att få lägga av. Att han dessutom har blivit nära vän med Hells Angels-brodern Robert, och fått ta del av hans familjeliv, gör honom ännu mer motvillig att sätta dit klubben för polisens räkning.

Karin Aspenström spinner vidare på sin trilogi med Rättslös, och målar upp en mörk och samtidigt spännande berättelse om den organiserade brottsligheten och de människoöden som drabbas av den. Foto: Johan Åhlund

Trots alla filmer och en hel del andra böcker på temat så är Aspenström och Rätz´s historia både driven och spännande. Utan att ramla ner i alla genreklyschor balanserar författarna skickligt upp sin historia, och det känns ofta både spännande och kreativt utfört.

Karaktärerna är precis som i den förra delen väl uppbyggda och även om man arbetar för lag och ordning eller står utanför lagen så har alla sina problem. Sven Lilja förändras sakta men säkert till en allt annan än trevlig karaktär. Detta skildras på ett osminkat och rakt sätt. Ett stalltips: börja inte med kokain. Rätz karaktär gör det han ska i jobbet men brottas med lojalitetsproblem och med sitt samvete, och dessa ovanstående ingredienser gör Rättslös till en tight läsupplevelse.

Gillar du att läsa om crime, gängkultur, infiltratörer och annat som tillhör genren så är chansen stor att du kommer att tycka att Rättslös är en spännande verklighetsflykt.
Text & Foto : Johan Åhlund

Antal sidor: 302
Utgivningsdatum 2013-04
Förlag: Lind & Co
Intervju med Peter Rätz i Paragraf
Karin Aspenströms hemsida
ISBN: 9789174611670

Slaktaren i Highgate – Tony Parsons följer upp Murder bag

Så dök den då upp och abstinensen efter en ny thriller av Tony Parsons började upphöra. Många spänningsfantaster kommer att kasta sig över Slaktaren i Highgate. Foto: Johan Åhlund

På nyårsdagen hittas en familj brutalt mördad i sin villa i ett välbevakat bostadsområde i norra London. Men en familjemedlem saknas det yngsta barnet. Mordvapnet visar sig vara en pistol som används för att bedöva djur före slakt. Detta leder kriminalinspektören Max Wolfe till en dammig hörna tillägnad seriemördaren Slaktaren i Scotland Yards ökända museum. Men Slaktaren har avtjänat sitt straff och är nu gammal och dödssjuk. Kan han verkligen vara inblandad, eller är dådet en grotesk hyllning genomförd av en beundrare? Och var finns det försvunna barnet?

Äntligen kom den då ut på svenska. Tony Parsons uppföljare till den mästerligt välskrivna Murder bag. Slaktaren i Highgate är med andra ord den andra boken om Parsons kriminalpolis Max Wolfe som med dottern South och jycken Stan försöker få kvalitetstid tillsammans samtidigt som London drabbas av hemskheter.

Precis som Murder bag inleds Slaktaren i Highgate med adrenalinframkallande intensitet. Karaktärerna sattes redan i del ett och man behöver inte läsa många sidor innan Parsons minst sagt skickliga penna sätter en i ett skruvstäd och börjar dra åt. Det är lika bra att skriva det med en gång. Parsons har alltid varit extremt skicklig med orden, och nu när han gått ifrån man-lit genren har han verkligen plockat fram hela arsenalen av sitt författarskap.

Slaktaren i Highgate är den andra boken om kriminalassistenten Max Wolfe

En trio av Tony Parsons. De två kriminalromanerna om Max Wolfe samt den underhållande krönikesamlingen I huvudet på Tony Parsons. Samtliga är mycket läsvärda. Foto: Johan Åhlund

Extra plus för att Max Wolfe återigen får återvända till Room 101 på Scotland Yard för att göra lite research och att Parsons gräver i den engelska kriminalhistorien. Vi introduceras även mer och mer för Wolfe´s familj och vänner, samtidigt som kollegorna på stationen kvarstår.

I Slakaren i Highgate är poliserna inga oövervinnerliga stålmän

Parsons målar inte upp poliserna som några stålmän, de får stryk, blöder och gör misstag. Men de är passionerade och de håller ihop. Det är tjusigt förpackat, rafflande samt mycket underhållande. Slaktaren i Highgate må vara en fristående del, men läs Murder bag innan. Den ger en perfekt start till en väldigt bra serie och maximerar din läsupplevelse av den här boken. Det enda negativa är ett par slarvfel, men som helhet är även den här boken snudd på mästerlig. Parsons har med andra ord gjort det igen.

Bok tre är redan klar, och jag hoppas att han skriver många fler. De är nämligen fantastisk läsning om man gillar genren. Jag är mycket imponerad. Punkt.

Text & Foto : Johan Åhlund

Tony Parsons berättar själv om boken:

Antal sidor: 317
Utgivningsdatum: 2017-05
Förlag: Bokfabriken
Originaltitel: The Slaughter Man
ISBN: 9789176293942

Murder bag – Tony Parsons visar var skåpet ska stå

Murder bag, Tony Parsons efterlängtade thriller. En bok som infriade förväntningarna med råge. Foto: Johan Åhlund

Den briljante krönikören och musikjournalisten Tony Parsons är enligt många musikfans (inklusive undertecknad) ett skribentgeni. Även om jag ibland föredrog Toby Young så var Parsons mycket påläst och samtidigt underhållande i sina krönikor. Karriären gick spikrakt efter Parsons punktexter i NME. Allt större tidningar köpte hans texter, och de betalade bra. Ett urval av hans tidigare texter hittar du i den mycket trevliga krönikesamlingen I huvudet på Tony Parsons.

1999 fick han ett genombrott med boken Mannen och pojken och sedan fortsatte han med flera böcker. Han praktiskt taget uppfann genren ”man-lit”, motsvarigheten till chick-lit. Tillsammans med Nick Hornbys liknande böcker serverades läsarna med flera relationsromaner med unga män i huvudrollen.

När Parsons sextio år ung skrev Murder bag, den första deckaren om Max Wolfe höjde många på ögonen. Parsons är en mästare på att skildra relationer, vardagsproblem, uppväxtskildringar och känslor. Inte sällan kryddar han sina berättelser med pricksäkra pop- och musikreferenser. Tänk om han kan kombinera detta med rafflande crime? Det skulle kunna bli riktigt bra. Jag slog till, läste och skrev recensionen i mars. Sedan längtade jag efter uppföljaren.

Murder bag och dess handling

Kriminalpolisen Max Wolfe är alla mördares mardröm. En impulsiv, egensinnig och envis yrkesman. När två män brutalt mördas i Londons West End misstänker polisen att det är en seriemördare som härjar, och Wolfe sätts på fallet. Det första offret är en rik bankman som under många år bedragit sin hustru, medan det andra offret är en hemlös man. Till en början verkar mordoffren inte ha något gemensamt, men det visar sig att de båda männen tjugosju år tidigare gick på samma skola. Vad kan ha utlöst mördarens besinningslösa vrede, och varför är just de här männen utvalda? Mördarens metoder och offer diskuteras flitigt i sociala medier och det är ingen tvekan om att mördaren själv följer varje steg. När någon utger sig för att vara mördaren på internet tar spekulationerna verkligen fart, och Wolfe inser att både han själv och dottern Scout är i skottlinjen.

En trio av Tony Parsons. De två kriminalromanerna om Max Wolfe samt den underhållande krönikesamlingen I huvudet på Tony Parsons. Samtliga är mycket läsvärda. Foto: Johan Åhlund

En minst sagt imponerande thriller, Max Wolfe lär få många fans

Parsons är en oerhört begåvad författare när han är på bästa humör. Det verkar som om han längtat efter att fått skriva något annat än relationsromaner, för Murder bag greppar tag direkt. Efter några kapitel lägger jag ifrån mig boken, konstaterar att karaktären Max Wolfe har potential att bli otroligt populär. För det verkar som om Parsons överträffat sig själv den här gången.

Det säger inte lite, men Murder Bag är inget annat än otroligt välskriven spänning. Mycket skickligt uppbyggd, med imponerande dialog, färgstarka karaktärer och så klart många referenser. Dessutom finns här en hel del historiska knytpunkter. Jack The Ripper förekommer i periferin och så även det ruggiga rum 101 på The Crime Museum of Scotland Yard där en stor del av brittisk kriminalhistoria finns. Att låta Max Wolfe återkomma till rum 101 flera gånger i boken är ett genidrag, för där finns inspiration som heter duga. Dessutom skildrar han det så spännande att många crime-älskare kommer att bli sugna på ett besök. Sedan ska vi ha klart för oss att Max Wolfe som ensamstående pappa till en femårig dotter samt hundvalp är en trevlig grund att bygga på. Parsons har inte glömt hur föräldraskap och vardagsliv skildras. Han är fortfarande riktigt bra på just detta och detta gör boken extra trevlig.

Murder bag är resultatet av fem års skrivande

Det tog enligt Parsons själv fem år att skriva Murder bag. Det märks, för hantverket är av högsta klass. Varje kapitel, varje stycke är textmässigt fantastisk. Som grädde på moset har Parsons dessutom flera böcker i serien på gång. Slaktaren i Highgate är redan ute på svenska, recension kommer inom kort. Del tre är redan färdigskriven. Murder bag rekommenderas starkt, snudd på högsta betyg. Jag är riktigt imponerad.

Text & Foto : Johan Åhlund

Hör Tony själv berätta om boken:

Tony Parsons sida om sig själv och Max Wolfe – Mycket läsvärd
Daily Mail om Scotland Yards Black Museum
Vad innehåller en Murder bag?
Vem var Fairbairn-Sykes? (MÖP-varning)
Antal sidor: 399
Utgivningsdatum: 2017-04
Förlag: Bokfabriken
ISBN: 9789176293911

Prio ett – Emelie Schepp fortsätter framgångssagan

Prio ett är Emelie Schepps tredje bok om den populära Jana Berzelius. Foto: W&W

Emelie Schepp har en fulladdad penna, och skördar stora framgångar med sina snitsigt berättade böcker om åklagare Jana Berzelius. Efter att ha gett ut den första boken själv med allt vad det innebär i form av PR, hårt arbete, sömnlösa nätter, signeringsresor, finansiell risk, driv och självförtroende lyckades hon slå igenom som författare. Debutboken Märkta för livet som släpptes 2013 blev en jättesuccé. Utan ett stort förlag i ryggen sålde den mer än 40000 exemplar.

Jana Berzelius spikade snabbt fast sig i många av landets deckarfantaster, och ett förlagskontrakt skrevs.

Schepp laddade om. Hon kavlade upp ärmarna, åt lite sushi, sprang några mil längs Vätterns stränder, myste med familjen och började sedan att utveckla och fördjupa sina karaktärer. Läsarna och bokhandlarna ville ha mer, och det skulle de få. Norrköping blev precis som Linköping (Mons Kallentoft) destinationen för ett flertal spännande, populära thrillers. I Prio Ett fortsätter Jana Berzelius att tampas med sitt mörka förflutna och sin egen kamp för lag och ordning.

Prio ett och dess handling

Tidigt en morgon i mars hittas en kvinna svårt sargad i sin lägenhet i Norrköping. Först på plats är ambulanssjuksköterskan Philip Engström som gör allt för att rädda hennes liv. Då ytterligare ett offer hittas går den ohyggliga sanningen upp för honom och han är tillbaka där allt en gång började. När åklagare Jana Berzelius kopplas in som förundersökningsledare börjar även hon se ett obehagligt mönster. Det som först såg ut som ett enstaka vansinnesdåd växer snabbt till någonting betydligt större. Vem ligger bakom de fruktansvärda morden? Tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander är Jana fast besluten att ta reda på sanningen. Samtidigt blir hon uppsökt av en person från sitt förflutna, en person som tvingar henne att gå långt utanför lagens gränser.

En rapp bladvändare som gjord för trista pendlingsresor. Eller för kreativa andningspauser i vardagslivets stress. Det var komikern Dylan Moran som sa det bäst: ”There is nothing nicer, than an empty bar”. Foto: Johan Åhlund

Utan att använda ett antal klyschor och ord som ”driv” och annat, konstaterar jag att Schepp i sin tredje bok med van hand lotsar in sina läsare i en tight och raffinerad thrillerhistoria. Detaljkänslan, språket och miljöbeskrivningarna sitter där de ska. Norrköpingsborna älskar sitt mysiga Knäppingsborg och det är en trevlig upplevelse att följa Jana på hennes hemmaplan. I stadskärnans gallerior, restauranger och inte minst bredvid den virvlande strömmen.

Schepp tonar ner det värsta våldsslasket och frossar inte i gore och skräck. Det kanske inte blir iskall skräck, och det är heller inte meningen. Men spännande blir det. Inte minst när hon skickligt överraskar läsaren med fiffigt konstruerade villospår och oväntade vändningar. Lite drygt 350 sidor med föredömligt korta kapitel, tillsammans med ett smart upplägg gör Prio ett till en läsvärd deckare. En bok som fans av de tidigare böckerna i serien kommer att läsa ut på nolltid. I hård konkurrens fick hon priset som årets deckarförfattare 2016 och i skrivande stund är bok fyra, Pappas pojke klar. Release 21 augusti.

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlagen samt Johan Åhlund

Emelie Schepps hemsida

Antal sidor: 360
Utgivningsdatum: 2017-03
Förlag: Månpocket och Wahlström & Widstrand
ISBN: 9789175036229

Betraktaren av Belinda Bauer

betraktaren-bauer_belindaDet verkar återigen som om Belinda Bauer skrivit en riktig kritikerfavorit. Efter Mörk Jord (recensionen hittar du här) som hon slog igenom med med dunder och brak har hon inte dragit ner på tempot. Med Betraktaren vann hon Theakstons Old Peculier Crime Novel of the Year 2014. Den nominerades även till 2013 års CWA Gold Dagger för årets bästa kriminalroman.

I Sverige har hennes tre första romaner nominerats till årets bästa översatta kriminalroman av Svenska Deckarakademin. Med andra ord, Belinda Bauer är populär och vet hur man berättar en bra historia.

Jag gillade Mörk Jord och tilltalades av handlingen i Betraktaren, detta delvis på grund av att jag tidigare i karriären arbetat med personer inom Autism- och Aspergerspektrumet.

Vad handlar då Betraktaren om?

De döda kan inte tala till oss, hade professor Madoc sagt. Nummer 19, det lik som den artonårige Patrick undersöker på anatomilektionen, försöker berätta allt möjligt för honom. Patrick har Aspergers syndrom och har svårt att förstå sig på människorna omkring honom. Han är besatt av tanken på döden, den märkliga dörr som bara öppnas åt ett håll och som hans far försvann igenom en dag för tio år sedan. Det är denna besatthet som fått honom att välja kursen i anatomi. Men nu har hans sökande efter svar lett honom i riktning mot ett mer påtagligt mysterium, kanske rentav ett mord. Vem är den man som talar till honom från dissektionsbordet? Och hur hamnade han egentligen här? Samtidigt som en död man bit för bit avslöjar sina dolda sanningar för honom, upptäcker Patrick hemligheter i sin egen familjs förflutna. Ingenting är vad det ser ut att vara.
rubbernecker-belinda-bauer

Belinda Bauer skyndar långsamt med Betraktaren

Betraktaren börjar som en slow starter, men det visar sig snart att Belinda Bauer återigen skrivit en smart och spännande historia. En anatomistudent med Aspergers som kämpar med sina egna problem samtidigt som han börjar bli varse om att allt inte är som det ska med det lik som han obducerar, det är minsann en skicklig och smart deckarintrig. Här finns även värme, ömhet och en skvätt humor, och när Patrick börjar inse vad som sker blir det spännande.

Men, jag blev personligen aningen besviken på Betraktaren. Detta beror till största delen på att historien nystas ihop så snabbt på slutet, men också på att den inte riktigt var så spännande och tight som jag hade hoppats på. Dessutom finns här ett par ointressanta sidospår som inte tillför boken något positivt. Betraktaren är läsvärd, men är dessvärre inte Belinda Bauers bästa bok. Hon är fantastisk på att leverera annorlunda och kreativa läsupplevelser, men Betraktaren gjorde mig aningen besviken. Den var inte i klass med Mörk Jord och kändes mer lättsam än förväntat.

Betyg på Betraktaren på Goodreads: 4,08 av 5 – Det är i mitt tycke aningen högt. Jag ger den en stark trea. Belinda Bauer har skrivit bättre böcker, även om Betraktaren inte på något sätt är dålig.

Text : Johan Åhlund : Foto : Förlagen

Belinda Bauers hemsida
Hjärnfonden om Aspegers
Antal sidor: 332
Utg.datum: 2014-09
Förlag: Modernista
Översättare: Ulla Danielsson
Originaltitel: Rubbernecker
ISBN: 9789174996234

Fågelmannen – Intensiv spänning från Mo Hayder

Fågelmannen, en minst sagt stark och rafflande läsupplevelse från Mo Hayder.

Förväntningarna är höga, äntligen har det blivit dags att läsa Fågelmannen av Mo Hayder. En bok som fått väldigt fin kritik och som är den första delen i en ny serie om kommissarie Jack Caffery vid Londonpolisen. En 33-årig polis, med ett trassligt privatliv som dock har ambitioner och som går in för sitt arbete. Han är skicklig, aningen impulsiv och tänker utanför lådan. Mo Hayder har här en väldigt lovande karaktär att bygga på, och grundhandlingen visar på en ohyggligt spännande och stundtals iskallt skildrad thriller.

Caffrey brottas dessutom med egna demoner, och utan att det blir allt för klyschigt så tillför det boken ett extra lager av spänning och melankoli. Ett regnigt London, med omfattande kriminalitet och elände har skildrats förr. Men Mo Hayder lotsar oss genom stadens gator, skumma krogar och prostitutionsträsk med fast hand. Med driv, öga för detaljer och ett trovärdigt persongalleri är det svårt att inte imponeras av Fågelmannens handling. Dessutom är boken tjusigt förpackad av Modernista Förlag.

Fågelmannen ute i skogen. Foto: Johan Åhlund

Fågelmannen visar sig vara kusligt spännande

Ett som är säkert är att Mo Hayder sannerligen inte drar sig för att skicka iskalla kårar längs läsarnas ryggar. Fågelmannen är brutal, elak och oerhört spännande. Tankarna går till Hannibal Lector, men också till otäcka verklighetsbaserade fall. Vettlöst spännande, det var orden som en kompis beskrev boken med. Jag håller med, det är verkligen ingen överdrift.

En av Englands just nu mest spännande författare, Mo Hayder. Foto: Iisolde Ohlbaum

Fågelmannens handling: En ung och ambitiös kriminalkommissarie som Jack Caffery får inte låta sig chockeras. Men en morgon kallas han till en öde utkant av sydöstra London, där fem svårt sargade kvinnokroppar påträffats, alla märkta med samma fruktansvärda signatur: en liten fågel insydd i bröstet. Och det är bara en tidsfråga innan den här nekrofila seriemördaren slår till igen. Jack hemsöks dessutom av en gammal familjetragedi som han aldrig kunnat lösa: mysteriet med sin egen försvunne bror. Han kämpar med sitt förflutnas demoner, samtidigt som han mer eller mindre ensam ska jaga en av decenniets värsta psykopater.

Mo Hayder har potential att bli en personlig favoritförfattare. Att hon är strösslad med tunga litterära priser som Allan Poe- & Barry-priserna, dubbla CWA Dagger Awards, och CWA Dagger in the Library är ett bevis på hennes storhet. Hon har förmågan att med ord få många av sina läsare livrädda, och håller dem i ett järngrepp boken igenom. Hon är lite av en litterär pytonorm som klämmer till lite extra om läsaren när denne slappnar av. Jag överraskades väldigt positivt av Fågelmannen, och ser fram emot mer polisarbete med Mr Caffrey i framtiden. Nu är grunden lagd och jag anar en väldigt ljus framtid för den här serien. Har du nerverna? i så fall, läs den!

Text & Foto: Johan Åhlund – Författarfoto: Isolde Ohlbaum

Mo Hayders hemsida
Förlag: Modernista
Titel: Fågelmannen
Originaltitel: Birdman
Utgiven: 2017-02
Antal sidor: 384
ISBN: 978-91-7499-232-8 [inb]

Sändebudet – Välbalanserat av Gustafson & Kant

Sändebudet är den tredje boken om kriminalpolisen Solbritt Andersson och hennes kollegor. Foto: Johan Åhlund

Författarduon Anders Gustafson och Johan Kant tar oss med boken Sändebudet återigen till Singö. En skärgårdsidyll, som samtidigt är ett militärt område ute i norra Roslagen. Här utspelas alltså den tredje boken om kriminalinspektör Solbritt Andersson och hennes poliskollegor. En samling poliser som den här gången verkligen sätts på prov i jakten på spionen och den före detta militären Sven Löwengrip.

En isfri januarieftermiddag ger sig tre män ut i en båt för att fiska. En av dem kommer aldrig tillbaka. Mannen, som visar sig ha koppling till öns militära förflutna, hittas senare död i hamnen vid Svartklubben utanför Singö. Samtidigt utreder Solbritt Andersson företaget Rankena Tech, som tycks ha förgreningar till internationell brottslighet. Polisen närmar sig ett genombrott i fallet, men inser att de ständigt ligger steget efter. Finns det läckor eller infiltratörer i Norrtälje polishus?

Dessutom hittas ett lik guppande i hamnen vid Svartklubben utanför Singö. Har offret, en tillbakadragen man som bott vid havet i hela sitt liv, verkligen drunknat på grunt vatten? Vilka är hans kopplingar till öns militära förflutna och till den charmante och maktfullkomlige prästen i Singö kyrka?

Sändebudet av Gustafson och Kant är perfekt vårläsning. Glöm inte att ta med fikabröd och något gott att dricka. Foto: Johan Åhlund

Sändebudet visar sig vara väldigt välbalanserad

Det är en både invecklad och fiffig grundhandling som Gustafson och Kant väver fram. Byborna skildras förtjänstfullt och trovärdigt, och likaså miljöerna. Det är svårt att som läsare inte bli nyfiken på ön och dess spännande historik. Just öns historia och dess mindre rumsrena karaktärers förflutna är något som verkligen kryddar upp handlingen. Jag ska dock inte avslöja mer. Dessutom är persongalleriet mycket lyckat, och när Erik Strömberg vid Interpol introduceras dras tempot upp ordentligt.

Sändebudet är både spännande och underhållande (vidrigt klyschiga ord att läsa i en bokrecension, jag vet), och det är inte utan att jag imponeras över att boken är så pass välbalanserad. Att skapa spänning, få läsaren nyfiken, och att föra fram historien på ett så trevligt sätt är ett imponerande hantverk. Inte minst då Sändebudet inte är en tegelsten. Med korta kapitel klockar den in på knappa 290 sidor. En perfekt pendlingskamrat, med andra ord.

Gustafson och Kant hintar även om att det kommer fler böcker om Solbritt, och det är något som många kommer att se fram emot. Sändebudet övertygar med andra ord positivt. Den är som sagt en mycket väl balanserad, spännande deckarthriller som passar en bred målgrupp. Jag hade inte räknat med att läsa 180 sidor på raken när jag tog upp boken sent på kvällen. Det är ett bra betyg.

Text och Foto : Johan Åhlund

Antal sidor: 289
Utgivningsdatum: 2017-04
Förlag: Bokfabriken
ISBN: 9789176293720

Tiggaren – Spännande polisraffel av Sofie Sarenbrant

Tiggaren är den femte boken om polisinspektör Emma Sköld.

Då var det dags för lite spänning igen. Den här gången låg Sofie Sarenbrants femte bok om kriminalinspektör Emma Sköld överst i läshögen. Den heter Tiggaren, utspelas i Stockholm, och har fått fin kritik.

Ett tips är att kolla upp de tidigare böckerna om Emma Sköld, och se om de lockar. De har sålts i över en miljon exemplar och till tretton länder, så du är inte helt unik om du gillar dem. Gör du det så är det bara att börja läsa, och helst i rätt ordning: Vila i frid, Andra andningen, Visning pågår och Avdelning 73. För i Tiggaren kastas man rakt in i handlingen, och det är en fördel om man läst de tidigare böckerna. Dock inte ett krav.

Minnesstunden är känslosam. En ung kvinna är död, under ofattbara omständigheter. Men i bakgrunden befinner sig en person som intensivt betraktar de sörjande, mån om att själv inte bli sedd. Samtidigt faller Stockholms tiggare offer för vad som verkar vara en psykopatisk seriemördare. Polisen famlar i mörkret, och den enda personen som kan stoppa morden måste göra allt för att stanna i det fördolda.

Se där, raka puckar och en intrig som gjorde mig nyfiken. Ämnet känns aktuellt och detta i kombination med en vass författare som vant lotsar läsaren genom hell or high water, så var förväntningarna ganska höga. Nu ska jag dock vara försiktig med orden och inte förstöra handlingen för er läsare.

Tiggaren är skickligt författad och bjuder på många överraskningar

Sofie Sarenbrant. Foto: Linda Alfvegren

Hur som helst, Tiggaren inleds i ett rasande tempo. Det är kaosartat (inte minst om man inte läst de tidigare delarna) och läsaren sitter mitt i en handling där många lösa trådar vävs ihop. Samtidigt tvingas den stackars Soraya stå ut med fruktansvärda umbäranden på stadens gator. Sarenbrant för oss vidare med van hand och när inledningen sorterats ut löper berättelsen vidare, och allt flera kroppar hittas i centrala Stockholm. Det är korta kapitel, tjusigt detaljerade miljöer och karaktärerna skildras med realism och känsla. Det är spännande, stundtals våldsamt men det blir aldrig grisigt eller slaskigt skildrat. Istället byggs spänningen upp med effektivt språk, detaljerade gestaltningar och med tvära vändningar.

Detta kommer man långt med, och Tiggaren är en bok som jag vet många kommer att tycka om. Den tilltalar en bred målgrupp, och då den är skickligt författad, hyggligt spännande och har intressanta karaktärer så tvekar jag inte att rekommendera den. Förvänta er ingen högoktanig actionhistoria med slask och hög bodycount bara, här är det realistiskt, sansat och trovärdigt.

Inte illa. Extra plus för den tjusiga limiterade upplagan med mycket bra extramaterial, där Sarenbrant förklarar hur hon jobbar och berättar om sina karaktärer. Dessutom ger hon flera bra inspirerande boktips. Läs mer och inspireras på Sofie Sarenbrants hemsida. Hon har precis som många andra även ett fint Instagramkonto.

Text : Johan Åhlund

Antal sidor: 360
Utgivningsdatum: 2016-05
Förlag: Bookmark Förlag
ISBN: 9789188171092