Stöld – Snabb spänning av James Patterson och Rees Jones

Omslaget till James Pattersons Stöld, den första så kallade bookshoten som Bokfabriken lanserat. Jag har tidigare köpt Pattersons Zoo 2 i serien. Foto: Bokfabriken

Så kom trenden även till Sverige, alltså det som man kallar bookshots. Korta romaner med högt tempo där man sållat bort det mesta av mellantjafs och går pang på rödbetan. På svenska kallas de handlingsdrivna snabbromaner. Först ut är James Patterson, en författare som likt en fabrik vräker ur sig böcker åt alla håll och kanter. Ofta tillsammans med olika medförfattare, vilket gör det svårt att identifiera hur mycket jobb han verkligen lagt ner på varje bok.

Han har ett stenhårt tempo och ligger bakom mängder av succéer, den senaste jag läste var Postcard Killers (recension finns här) som han skrev tillsammans med Liza Marklund. Tidigare i sommar blev jag nyfiken på tv-serien Zoo som bygger på Pattersons litterära förlagor och beställde de två pocketarna. Ta mig sjutton så var del två en så kallad bookshot på lite drygt 130 sidor. Jag ska ge tv-serien en chans innan jag ger mig på böckerna.

Stöld heter den första som körts ut på svenska. 132 sidor tunn, handling som kan beskrivas i 1,5 tweet och ett stabilt omslag. Påpassligt nog hade jag en tågresa inplanerad och jag tog med den i väskan. Döm om min förvåning när jag i den främre delen av tåget hamnade mitt emot en tjej som visade sig läsa Bikini av just Patterson. Spontant började vi prata om hans titlar och vem som skulle vara intresserad av just bookshots.

Vi kom snabbt fram till att de är som gjorda för pendling, kortare resor eller som hjärnrensare. Istället för att köpa en dagstidning eller två kan man slå till på en bookshot. Under förutsättning att de är billiga, märk väl. Priset är den viktiga faktorn här. So far så ligger priserna hyggligt rätt på cirka 38 kronor på nätet. Förhoppningsvis kostar de inte 84 kronor på Pressbyrån.

Stöld breder ut sig i solen. Jag läste ut den på en tågresa, och som reselitteratur fungerar dessa kortare effektivt drivna böcker mycket bra. Foto: Johan Åhlund

Givetvis blev tåget försenat, det är ju SJ vi pratar om och tågresan tog 40 minuter längre tid än planerat. När jag kom fram till Stockholm hade jag precis blivit klar med boken, det tog lite drygt två timmar och väl framme så gav jag boken till min medpassagerare. Om man inte vet vad man ska göra under lite drygt två timmar så kan en Bookshot vara ett bra alternativ, men det är ju såklart även alla andra böcker.

Stöld och dess handling

De är redo att slå till. I flera månader har de övervakat juveleraren på Hatton Garden. De har full kontroll. Ingenting kommer kunna gå snett. Vad de inte tagit med i beräkningarna är att någon annan har planerat exakt samma kupp. Men de måste ta hem det här Det är långt ifrån bara diamanterna som står på spel.

Jajamensan, där har vi handlingen. Pang på. Inledningsvis noterar jag att ”James Patterson har lämnat sitt godkännande att bli identifierad som författare till detta verk i enlighet med Copywright and design and patents act 1988”. Läs den meningen en gång till. Med pytteliten text på omslaget står det att boken skrivits med Rees Jones. Detta är som sagt inget ovanligt fenomen och jag är kanske negativ i överkant. Hur som helst så borde Rees Jones (Geraint Jones) lyftas fram. Han har dessutom skrivit boken Blood Forest som fångat mitt intresse. Den verkar kunna bli bra.

En bookshot bör hålla högt tempo och kännas kreativt impulsiv, Stöld lyckas med detta

Faktum är att föga förvånande så bär bokens handling iväg likt ett japanskt snabbtåg. Till skillnad från SJ så kör Patterson inte fel, spårar ur eller agerar utan självförtroende. Här är det ord och inga visor och ett accelererande tempo.

Flera andra titlar är klara och dyker snart upp i hyllorna. Foto: Bokfabriken

När den arbetslöse 25-årige Alex Snowcroft bestämt sig för att fixa lite extra pengar genom att begå ett till en början relativt okomplicerat diamantrån går saker och ting inte riktigt enligt plan.

Det skiter sig på ren svenska och han och hans kumpaner får snart den handlingskraftige kriminalkommissarien Alex Hill vid Scotland Yard efter sig. På 130 sidor hinner man inte med mycket och även om det blir spännande så lyser detaljerna med sin frånvaro. Men, det är givetvis tempofyllt och rappt berättat. Givetvis lyckas man trots sidantalet förlägga storyn till flera olika destinationer, och lyckligtvis även servera läsaren några oväntade twistar. Detta gör att Stöld fungerar som ett bra tidsfördriv. Sidantalet är som gjort för småstressade tågpendlare, och istället för ett par dagstidningar kan man leta upp dessa titlar och på så sätt förkorta restiden markant.

Text och foto : Johan Åhlund

Utgivningsdatum: 2017-06
Orginialtitel: Heist
Förlag: Bokfabriken
Antal sidor: 132
ISBN: 9789176294567

Kalypso av Ingar Johnsrud

Omslaget till Kalypso, uppföljaren till Det hemliga broderskapet från Wien. En efterlängtad thriller från Ingar Johnsrud. Foto: Johan Åhlund

Vissa böcker ser man fram emot lite extra. Ingar Johnsruds Kalypso var definitivt en sådan, då föregångaren Det hemliga brödraskapet från Wien var en närmast perfekt genomförd thriller. En debut som krossade det mesta av motståndet i genren och som introducerade läsarna till de båda Oslopoliserna Fredrik Beier och Kafa Iqbal. Två omaka själar som kom att jobba tillsammans med ett mycket knepigt fall med många överraskningar. Recensionen av Det hemliga broderskapet från Wien hittar du HÄR. Johnsrud siktar på en trilogi om Beier och med tanke på debutens kvaliteter var förväntingarna stora på Kalypso.

Kalypso och dess handling

En hemlig militäraktion i Sovjetunionen går fel. Tjugofem år senare påträffas med kort mellanrum två lik i Oslo. Rör det sig om hämnd, eller vill någon sopa undan spåren? Frågorna blir allt mer brännande för poliserna Kafa Iqbal och Fredrik Beier. Vem är Kalypso? Varför måste hon dö?

Med lite drygt 500 sidor är Kalypso som gjord för många rafflande händelser och en rejäl dos spänning. Johnsrud visade redan i föregångaren att han är mycket skicklig på att skapa intressanta och trovärdiga karaktärer. Just detta kryddade han med väldigt snabba vändningar och ett flertal smarta överraskningar. Dessa levererades sedan i högt tempo och är något som han fortsätter med. Handlingen i Kalypso vänder ibland på en femöring och ofta samtidigt som något riktigt spännande vecklar ut storyn i nya riktningar. Sedan varvas Oslopolisens arbete med historiska tillbakablickar. Dessa fungerar som effektiva instick och ger läsaren än mer kött på benen, samtidigt som Kafa Iqbal och Fredrik Beier med all sin kraft jagar en till synes osynlig mördare.

Ingar Johnsrud. Foto: Jarli & Jordan foto.

Johnsrud fortsätter att imponera – Kalypso håller hög klass

Det finns även en svenskkoppling invävd i storyn, och de historiska inslagen väver samtidigt fram flera otäcka scenarion. Kalypso är given läsning för oss som tyckte om Det hemliga brödraskapet från Wien. Johnsrud vet verkligen hur man naglar fast läsarana vid boken och är en skicklig författare. Dessutom balanserar han upp handlingen med en del klyschiga karaktärer och humor, men har går aldrig över gränsen. Det blir inte plumpt eller jönsigt, och det är det inte alla författare som klarar av. Plus för väl inarbetade karaktärer, smart driv med mycket spännande partier, kreativt skapande av stickvapen samt framförallt att boken verkligen bjuder läsaren på ett antal timmars högoktanig spänning. Johnsrud är en favoritförfattare, inget snack om saken. Han lyckas även med Kalypso och jag vill se uppföljaren översatt på svenska snarast.

Text : Johan Åhlund – Foto : Johan Åhlund och Jarli & Jordan foto

Antal sidor: 522
Utgivningsdatum: 2017-06
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100158835

Generation 500 – Nostalgi av Jimmy Wilhelmsson & Kenneth Grönwall

Omslaget till Generation 500. En bok som passar utmärkt i hyllan bredvid den tidigare Generation 64. Foto: Bokfabriken

Vissa böcker fångar ens intresse lite extra. För min del är detta definitivt en sådan. Förväntningarna var nämligen inte så lite höga efter att ha läst Generation 64 med stor behållning. Nu har alltså Jimmy ”Spelpappan” Wilhelmsson och Kenneth Grönwall gett sig på uppföljaren, Amiga 500 har fått en egen bok i Generation 500. En bok som många längtat efter.

Många födda på sjuttio- och åttiotalet satt som kids som förtrollade framför sina hemdatorer. Mest populär var Commodore 64, och förutom att spela spel var det många som på stapplande steg började lära sig programmera på den. Commodore visste vad de gjorde, och när man lanserat Amiga-serien satt många i pojkrummen och funderade på hur man lättast kunde sälja en njure för att ha råd med en egen Amiga 1000.

Commodore Amiga 500 släppte loss hela Generation 500

Sedan kom Amiga 500, en billigare version med enorm potential. Jämfört med C64 ett monster med otämjd potential. Dessutom en fullfjädrad nöjesmaskin med spel som var så tjusiga att många inte trodde sina ögon. Reklamen visade upp bilder som fick många att tappa hakan över Amigans grafik.

Celebrandil, eller Mårten Björkman som han egentligen heter. En legendarisk kodare på Amiga-scenen. Idag jobbar han med att få robotar att förstå sin omvärld och att lära sig av den. Som du ser jämfört med min Rush 24 ryggsäck så är boken en rejäl pjäs. Den väger 1500g och är på 180 sidor, med fina bilder, tryckta på mycket fint papper. Foto: Johan Åhlund

Veckopengar sparades, gräsmattor klipptes in absurdum och det sommarjobbades utan dess like på loven. Julklapparna bestod för de lyckligaste ungarna av en stor vit papplåda innehållandes en ny Amiga 500.

1987 började en stor del av våra skickligaste kreatörer och innovatörer inom IT att experimentera med Amiga 500 och en hel subkultur startade. En kultur som gagnade både de som spelade spel, de som gjorde musik och såklart programmerarna. Just detta breda fokus och den kultur som Commodores datorer skapat och dess härliga kreativa synergier har Jimmy Wilhelmsson och Kenneth Grönwall skildrat i boken Generation 500.

Min egen hemdatorbana startade med en pipande Spectrum 48k, sedan en Atari 1040 ST, och till slut en Amiga 500. Kompisarna hade Spectrum eller C64 innan Atari och Amiga började dela upp kidsen i två läger.

Amigan var en härlig maskin, inköpt via en annons i Gula Tidningen tillsammans med två Tac-2, en färgmonitor, en ryggsäck proppad med spel samt en hög med DatorMagazin och Svenska Hemdator Hacking. Det kostade en slant men det var det värt. Inte minst för att den var entrébiljetten till en härlig kultur samt för att det fanns så mycket att göra med den. Jag köpte den ganska sent och det var skönt att ha en egen efter att ha spenderat mycket tid hos kompisarna.

Lite hipsterläsk, en plats i solen och en god bok. Det kallar jag semestertider. Boken satte tonen för kvällens retrosnack, för vi är många som minns både C64 och Amiga 500 med goda minnen. Foto: Johan Åhlund

Just dessa känslor och erfarenheter skildrar man i boken Generation 500 på ett härligt nostalgiskt sätt. Inget var omöjligt, datorer var framtiden och vissa av våra ungdomar satt på talanger av absolut världsklass när det handlade om att skapa spel, demos och musik. Förmågan att maximera ut varje uns av datorns kapacitet blev dessa ungdomar experter på. Inte undra på att boken blir intressant, för det finns hur mycket härlig nostalgi, kompetens, affärsnytta, spelkultur som helst att skriva om. Lite av ett I-landsproblem för Jimmy och Kenneth.

Generation 500 är en grafisk fullträff

Att presentera en hel kultur i bokform kan göras på flera sätt. Ett är att skita i all formgivning, använda sparsamt med svartvita bilder och sedan skriva sida upp och sida ner med text. Det blir sällan bra med tanke på att läsarna då går miste om all pixelnostalgi och känsla. En bild säger mer än tusen ord, för att få in ytterligare en sliten klyscha. Ett annat sätt är att försäkra sig om ett stort format, i kaffebordsstil, med hög papperskvalitet, att säkra upp massor med fina bilder och sedan lägga mycket tid vid att paketera det snyggt. Det har man verkligen lyckats med. Den tidigare boken Generation 64 var fantastisk och Generation 500 är lika välarbetad både formmässigt som innehållsmässigt.

Det var andra tider förr. Medans andra sprang omkring ute och lekte eller jagade tjejer fanns det samtidigt en enorm kunskap om just Amiga 500 i svenska skolor. Många var så kallade lamers, men i varje skola fanns någon eller några som verkligen lärde sig att maximera kunskaperna. Foto: Johan Åhlund

Innehållet är precis som kulturen brett. Storyn om själva datorn och hur den kom hit rivs av på direkten och sedan börjar ett rent smörgåsbord av nostalgi för svenska hemdatordatorägare.

Spelen har såklart en stor del i boken. Säg den svensk (både killar men även tjejer) i fyrtioårsåldern som inte spelat spel som Bubble Bobble, Populous, Monkey Island, The Great Giana Sisters eller Defender Of The Crown. Bilder tillsammans med intervjuer av nyckelpersoner är vägen att gå, och kapitlet om tidningen DatorMagazin visar med tydlighet och humor om en tidningsbransch med stor kreativitet, fria tyglar och ett härligt driv. Hur modernare motsvarigheter på webben jobbar är även kul att läsa.

Sedan kommer ett rejält tilltaget kapitel om musiken som skapades, och här intervjuas en stor mängd personer som berättar om hur de knappt kunde slita sig från sina sequencers.

Bokens riktiga höjdpunkt är kapitlen om hackarna och spelmakarna där dåtida legender som Mahoney och Kaktus hjärtligt berättar om upplevelsejakter och avancerad problemlösning och jämför detta med hur branschen ser ut idag.

Generation 500 visar upp svenska innovatörer av världsklass

Intervjuerna överlag levereras med fina bilder och jämför ofta hur det var då jämfört med nu. Så här i efterskott ger intervjupersonerna en insikt i den smått kusliga kompetens de besitter inom sina områden. Det är oerhört imponerande att läsa om dåtida datalegender som Jacob ”Jas” Ström, Mårten ”Celebrandil” Björkman, Johan ”Rubberduck” Döhl och Andreas ”Megaman” Tadic bara för att nämna några av bokens personligheter. Samtliga är kreativa genier av absolut världsklass och har bidragit till massor av tekniska innovationer. Man blir nästan mörkrädd när man så här i efterskott läser djupintervjuer med personer vars namn man läst på skärmen under demos, eller sett på crackade spel i ungdomen. Dessa herrar såg många upp till och det är otroligt imponerande att se vad de arbetat med, och åstadkommit efter att de lärt sig tämja Amigan. Imponerande är dagens underdrift.

Generation 500 är precis som sin föregångare Generation 64 för många en välkommen och snudd på oemotståndlig nostalgikick för många. En mycket skickligt paketerad resa till en tid då det enda man behövde för att vara lycklig var en tjej att krama, en Suzuki K50, en Amiga och en Tac-2 (okej, nästan i alla fall). Flera av bokens intervjuer borde vara obligatorisk skolläsning då de är inspirerande, skrivna med glimten i ögat och samtidigt visar vad man kan åstadkomma genom att tämja ett programmeringsspråk.

Mycket bra jobbat Jimmy Wilhelmsson och Kenneth Grönwall. För andra gången dessutom. Boken är en mycket bra present till vilken sjuttio- eller åttiotalist som helst.

Text & Foto : Johan Åhlund

Boken hittar du hos Bokfabriken Mer om Jimmy Wilhelmsson hittar du på Spelpappan. Boken har även en egen sajt. Mer härlig nostalgi finns i klippen nedan.

Vit syren – Cecilia Sahlström lanserar ny thrillerserie

Omslaget till Vit syren av Cecilia Sahlström. Foto. Johan Åhlund

Försommaridyllen spricker när en ung tjej hittas brutalt misshandlad i Lunds stadspark. Gärningspersonens tillvägagångssätt verkar ha symbolisk betydelse och i offrets hand vilar en kvist av en sällsynt vit syren. Kommissarie Sara Vallén vid våldsroteln i Lund blir tilldelad fallet, men hennes utsikter att vara en del av lösningen försvinner snabbt när hennes son blir huvudmisstänkt. Trots att hon är berövad sina befogenheter känner hon sig tvungen att lösa fallet. Hon måste rädda Johannes. Hennes son skulle aldrig göra någonting sådant. Aldrig.

Där har vi ramverket i Vit syren, Cecilia Sahlströms första bok om kommissarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker vid polisen i Lund. Cecilia har arbetat som polis i mer än 20 år och har dessutom jobbat som chef inom socialtjänsten. Hon lär med andra ord samlat på sig en hel del erfarenheter av att jobba med människor, samtidigt som hon besitter värdefulla kunskaper om hur polisarbete utförs. Detta tillsammans med en bra grundhistoria har potential att bli lyckad läsning.

Just att det är huvudkaraktären kommissarie Sara Valléns egen son som hamnar i polisens huvudfokus ger boken en extra intensitet och krydda.

Vit syren, Boba Fett samt diverse hipsterläskeblask. Foto: Johan Åhlund

Det polisiära arbetet som skildras i Vit syren känns äkta. Gärningsmannen fortsätter att gäcka polisen och ju längre tiden går, desto mer ökar frustrationen i utredningsgruppen. Tanken på att skurken fortfarande är på fri fot stör, men det finns dock flera ledtrådar. När man börjar följa upp tips och spår börjar utredningen röra på sig i rätt riktning. Samtidigt som storyn tar fart.

Det blir spännande och stundtals också obehagligt. Det som drar ner betyget ett snäpp är sättet som poliskollegorna skildras. Sara och Ritas kollegor skildras nämligen som feta, inkompetenta, slarviga och allmänt otrevliga. Något som irriterar både Rita och Sara, och detta görs väldigt tydligt i boken. Detta är synd, för det blir tröttsamt att så ofta läsa hur de spyr ovett och galla på sina kollegor.

Vit syren är en stabil deckare med extra plus för dess driv, alla fina detaljerade miljöer samt för att den känns så trovärdig och realistisk.

Text och foto : Johan Åhlund
Här ser du Cecilia som berättar om boken tillsammans med Björn Gadd:

Läs gärna Sydsvenskans intervju med Cecilia. Den hittar du här.
Utgiven: 2017-05
Förlag: Bokfabriken
ISBN: 9789176294703

Offline – Terrorism i Oslo av Anne Holt

Originalomslaget till Offline av Anne Holt.

Hanne Wilhelmsen får högst oväntat besök av sin gamla kollega Billy T som hon inte haft kontakt med på många år. Just då skakas de omgivande kvarteren av en kraftig explosion. En islamisk samlingslokal har sprängts och tjugotre människor mist livet. En fundamentalistisk grupp säger sig stå bakom och skräcken hos Oslos invånare ökar för varje vecka som går, utan att polisen kommer närmare gärningsmännen. De verkar helt enkelt inte existera, vare sig i verkligheten eller på nätet.

Hanne Wilhelmsen, som länge levt isolerad, har inlett ett nytt samarbete med norska polisen. Hon ser samband mellan dåtid och nutid – och insikterna skrämmer henne. Men de har bara sett början. Något ännu värre är på väg att hända.

Offline var inte min kopp te. Trots att Holt är en duktig författare får jag aldrig den där pirrande känslan som när jag läser en riktigt spännande deckare. Boken engagerar mig inte och trots att Hanne Wilhelmsen är lika smart som vanligt så suger inte boken tag i mig. Dessutom är händelseförloppet i boken väldigt långsamt och boken innehåller flera långa utläggningar som nästan känns som föreläsningar för läsaren.

Offline räddas av att polisen Henrik Holme får mer utrymme

Då är det positivt att Holt i boken skickligt låter hennes kollega Henrik Holme ta plats (han förekom i bland annat boken Död i skugga). En fiffig, osäker polis med hjärtat på rätt ställe som dessutom visar sig vara en handlingen man. Han lyfter boken med sin pigga entusiasm och förmåga för detaljer och samarbetet mellan Henrik och Hanne gör att boken efter ett antal kapitel höjer sig en aning.

Anne Holt har definitivt skrivit bättre thrillers än Offline. Trots att det inte är en dålig bok hade den inte vad jag sökte, och jag hoppas att Holt nu satsar på att ge den intressante Henrik Holme en egen bokserie. Den kanske finns förhoppning på detta då Anne Holt berättade på årets Bokmässa att Offline är den sista boken om Hanne Wilhemlsen. Många kommer att bli mycket besvikna av den nyheten, men jag hoppas verkligen på en ny spännande bokserie från Holt, och förhoppningsvis finns Henrik Holme i huvudrollen. Det vore minsann inte dumt!

Text: Johan Åhlund

Antal sidor: 424
Utg.datum: 2016-06
Förlag: Piratförlaget
Originaltitel: Offline
ISBN: 9789164204813

Fallet Walter Dabney – Svårlöst mordgåta av David Baldacci

Fallet Walter Dabney av David Baldacci heter The Fix på originalspråk. Här står den inklämd mellan två flaskor cola. Foto: Johan Åhlund

David Baldacci säljer böcker som aldrig förr. Hans författarförmåga är rasande effektiv, skrivkramp existerar inte. Ej heller brist på fantasi och känsla. Sedan 2013 har han skrivit nio böcker. Nio. Det är helt sanslöst produktivt, och även om jag inte har läst alla så har de jag läst varit stabila och spännande. De senare åren har hans titlar i huvudsak handlat om följande tre karaktärer:

Will Robie: Den ensamme och statsanställde yrkesmördaren. En topphemlig resurs som USA:s regering använder i situationer där varken polis, FBI eller militär räcker till.
John Puller: Militärpolis och ytterst erfaren utredare som även är en dekorerad krigshjälte.
Amos Decker: Polis och före detta fotbollsspelare med speciella talanger.

Nu är det dags att ta tag i den tredje boken om Amos Decker.

Mr Decker är en stoväxt före detta fotbollsspelare som efter en skada fått diagnosen hypertymesi. Han minns alltså allt som hänt honom, inklusive saker han helst skulle velat glömma. Efter skadan sadlade han om till polis, ett yrke där hans fenomenala minne ofta kommer väl till hands. Faller Walter Dabney är den tredje boken om Amos Decker och visar sig vara en thriller med relativt mycket spänning, oväntade händelser och en minst sagt knepig historia för Decker och hans kollegor att börja nysta i.

Fallet Walter Dabney är den tredje boken om Amos Decker. Han jobbar som utredare på FBI och får ett otroligt svårt fall att lösa i Baldaccis senaste thriller. Kasst telefonfoto: Johan Åhlund

Okej, jag fattar. Men vad handlar Fallet Walter Dabney om då?

Amos Decker blir vittne till en våldsam konfrontation precis utanför FBI:s huvudkontor i Washington D.C. En man skjuter en kvinna och sedan sig själv, mitt på ljusa dagen. Decker står handfallen bara några meter bort. Trots Deckers extraordinära observationsförmåga förvirrar mordet både honom och hans team. De kan inte hitta någon koppling mellan mördaren, som visar sig vara en framgångsrik familjefar, och offret, en omtyckt lärare. Det verkar inte heller finnas något motiv. Så får Deckers team order från Harper Brown, en agent vid Defense Intelligence Agency (DIA), att släppa fallet. De har anledning att tro att mordet är kopplat till större händelser som står i direkt kontakt med nationens säkerhet. Men Decker har aldrig följt reglerna, och han har ett mål att lösa fallet.

Fallet Walter Dabney är mer fiffigt finlir än en actionbomb

Fallet Walter Dabney har en kreativ grundhandling, den börjar bra precis som de flesta av Baldaccis böcker. Handlingen visar sig broderas ut till en väldigt intrikat och invecklad historia. Mordet är till en början obegripligt och kommer att kräva alla tänkbara talanger inom polisen för att lösas. Till skillnad från böckerna om Will Robie så ligger den här boken lite lågt när det gäller ren action. Actionscenerna finns där, men de är relativt korta och inte superdetaljerade. Istället fokuserar Baldacci på att bygga upp en väldigt finurlig och invecklad historia. Spänning finns det dock gott om, men Decker och co är inget striketeam. De är skickliga analytiker som minst sagt utmanas intellektuellt när fallet med Walter Dabney rullas upp.

Som brukligt med Baldacci levereras handlingen i korta kapitel, han håller sig inom vettigt sidantal och ger läsaren ett antal cliffhangers. Just sidantalet är förmodligen noga uttänkt. Av de tretton titlar jag har i bokhyllan är endast en bok under 400 sidor. Ingen av dessa sträcker sig dock längre än 470 sidor, så det verkar som om Baldacci anser att den perfekta thrillern ska skrivas på cirka 430 sidor.

Hans fans verkar sluka det mesta han ger ut, men det finns även många läsare som har antingen Will Robie, John Puller eller Amos Decker som favoritkaraktärer. Samtliga tre säljer dock bra och böckerna bjuder på både spänning och action. Amos Decker är lite mer spänningsfokuserade, Will Robie actionladdade och John Pullers äventyr en mix av de båda.

Som brukligt så lyckas Baldacci skriva en stabil spänningsroman. Det blir spännande, och handlingen är kreativ och innehåller många oväntade turer och villospår. Ingen actionbomb, men en fiffig och smart thriller som låter oss komma Amos Decker lite närmare. De som gillar hans hjältar kommer att gilla den här boken, men personligen ser jag fram mot ett nytt äventyr med John Puller. Något säger mig att jag snart får min önskan uppfylld. Kom igen Baldacci. Make it happen. Please.

Det ligger flera klara recensioner av Baldaccis böcker på lager, som kommer att läggas upp här på Icepick i framtiden. Här hittar du recensionen av De bortglömda med John Puller. Besök gärna David Baldaccis hemsida, där finns massor av info.

Text & Foto : Johan Åhlund

Antal sidor: 445
Utgivningsdatum: 2017-05
Förlag: Bokfabriken
Originaltitel: The Fix
ISBN: 9789176294765

Rättslös av Karin Aspenström och Peter Rätz

Rättslös är den andra delen i Karin Aspenströms trilogi. Foto: Johan Åhlund

Då var Karin Aspenströms uppföljare till Brännmärkt här i pocketutgåva. Tanken är att det hela ska bli en trilogi och Aspenström öppnade upp den kriminella världen på ett rappt och trovärdigt sätt i föregångaren Brännmärkt. Nu är Mr Rätz tillbaka igen. Han står i dörren och har ett digert brottsregister, men han är i själva verket infiltratör och jobbar för polisen.

Detta har vi sett förr, det här med infiltratörer och hanterare. Både på film och i annan litteratur, svensk som utländsk. Rättslös är inspirerad av verkliga händelser, och när Peter börjar närma sig landets undre värld blir det snart åka av.

Efter flera år som infiltratör börjar arbetet att äta upp honom från insidan. Snart inser han att han trasslat in sig så djupt att konfrontationen inte går att undvika. Något skydd av samhället eller sin uppdragsgivare existerar inte. Han måste lita till sig själv, till varje pris.

Handlingen i Rättslös

Peter Rätz arbetar som dörrvakt och indrivare för Hells Angels. Han är känd hos allmänheten som en av landets farligaste kriminella och blir ständigt trakasserad av polisen. Men få vet att Peters identitet bara är en täckmantel. I hemlighet jobbar han undercover för polisen. Tack vare Peter har hans hanterare, kriminalkommissarie Sven Lilja, under åren genomfört stora och lyckade operationer. Men trots sin framgångsrika karriär är Sven inte lycklig. När han av en slump träffar den kokainmissbrukande överklassflickan Paula blir han besatt av att vinna hennes kärlek. Samtidigt pressar han Peter att tränga djupare in i Hells Angels kärna och splittra klubben inifrån, men Peter börjar tveka. Han är trött på det livet och längtar i hemlighet efter att få lägga av. Att han dessutom har blivit nära vän med Hells Angels-brodern Robert, och fått ta del av hans familjeliv, gör honom ännu mer motvillig att sätta dit klubben för polisens räkning.

Karin Aspenström spinner vidare på sin trilogi med Rättslös, och målar upp en mörk och samtidigt spännande berättelse om den organiserade brottsligheten och de människoöden som drabbas av den. Foto: Johan Åhlund

Trots alla filmer och en hel del andra böcker på temat så är Aspenström och Rätz´s historia både driven och spännande. Utan att ramla ner i alla genreklyschor balanserar författarna skickligt upp sin historia, och det känns ofta både spännande och kreativt utfört.

Karaktärerna är precis som i den förra delen väl uppbyggda och även om man arbetar för lag och ordning eller står utanför lagen så har alla sina problem. Sven Lilja förändras sakta men säkert till en allt annan än trevlig karaktär. Detta skildras på ett osminkat och rakt sätt. Ett stalltips: börja inte med kokain. Rätz karaktär gör det han ska i jobbet men brottas med lojalitetsproblem och med sitt samvete, och dessa ovanstående ingredienser gör Rättslös till en tight läsupplevelse.

Gillar du att läsa om crime, gängkultur, infiltratörer och annat som tillhör genren så är chansen stor att du kommer att tycka att Rättslös är en spännande verklighetsflykt.
Text & Foto : Johan Åhlund

Antal sidor: 302
Utgivningsdatum 2013-04
Förlag: Lind & Co
Intervju med Peter Rätz i Paragraf
Karin Aspenströms hemsida
ISBN: 9789174611670

Slaktaren i Highgate – Tony Parsons följer upp Murder bag

Så dök den då upp och abstinensen efter en ny thriller av Tony Parsons började upphöra. Många spänningsfantaster kommer att kasta sig över Slaktaren i Highgate. Foto: Johan Åhlund

På nyårsdagen hittas en familj brutalt mördad i sin villa i ett välbevakat bostadsområde i norra London. Men en familjemedlem saknas det yngsta barnet. Mordvapnet visar sig vara en pistol som används för att bedöva djur före slakt. Detta leder kriminalinspektören Max Wolfe till en dammig hörna tillägnad seriemördaren Slaktaren i Scotland Yards ökända museum. Men Slaktaren har avtjänat sitt straff och är nu gammal och dödssjuk. Kan han verkligen vara inblandad, eller är dådet en grotesk hyllning genomförd av en beundrare? Och var finns det försvunna barnet?

Äntligen kom den då ut på svenska. Tony Parsons uppföljare till den mästerligt välskrivna Murder bag. Slaktaren i Highgate är med andra ord den andra boken om Parsons kriminalpolis Max Wolfe som med dottern South och jycken Stan försöker få kvalitetstid tillsammans samtidigt som London drabbas av hemskheter.

Precis som Murder bag inleds Slaktaren i Highgate med adrenalinframkallande intensitet. Karaktärerna sattes redan i del ett och man behöver inte läsa många sidor innan Parsons minst sagt skickliga penna sätter en i ett skruvstäd och börjar dra åt. Det är lika bra att skriva det med en gång. Parsons har alltid varit extremt skicklig med orden, och nu när han gått ifrån man-lit genren har han verkligen plockat fram hela arsenalen av sitt författarskap.

Slaktaren i Highgate är den andra boken om kriminalassistenten Max Wolfe

En trio av Tony Parsons. De två kriminalromanerna om Max Wolfe samt den underhållande krönikesamlingen I huvudet på Tony Parsons. Samtliga är mycket läsvärda. Foto: Johan Åhlund

Extra plus för att Max Wolfe återigen får återvända till Room 101 på Scotland Yard för att göra lite research och att Parsons gräver i den engelska kriminalhistorien. Vi introduceras även mer och mer för Wolfe´s familj och vänner, samtidigt som kollegorna på stationen kvarstår.

I Slakaren i Highgate är poliserna inga oövervinnerliga stålmän

Parsons målar inte upp poliserna som några stålmän, de får stryk, blöder och gör misstag. Men de är passionerade och de håller ihop. Det är tjusigt förpackat, rafflande samt mycket underhållande. Slaktaren i Highgate må vara en fristående del, men läs Murder bag innan. Den ger en perfekt start till en väldigt bra serie och maximerar din läsupplevelse av den här boken. Det enda negativa är ett par slarvfel, men som helhet är även den här boken snudd på mästerlig. Parsons har med andra ord gjort det igen.

Bok tre är redan klar, och jag hoppas att han skriver många fler. De är nämligen fantastisk läsning om man gillar genren. Jag är mycket imponerad. Punkt.

Text & Foto : Johan Åhlund

Tony Parsons berättar själv om boken:

Antal sidor: 317
Utgivningsdatum: 2017-05
Förlag: Bokfabriken
Originaltitel: The Slaughter Man
ISBN: 9789176293942

Murder bag – Tony Parsons visar var skåpet ska stå

Murder bag, Tony Parsons efterlängtade thriller. En bok som infriade förväntningarna med råge. Foto: Johan Åhlund

Den briljante krönikören och musikjournalisten Tony Parsons är enligt många musikfans (inklusive undertecknad) ett skribentgeni. Även om jag ibland föredrog Toby Young så var Parsons mycket påläst och samtidigt underhållande i sina krönikor. Karriären gick spikrakt efter Parsons punktexter i NME. Allt större tidningar köpte hans texter, och de betalade bra. Ett urval av hans tidigare texter hittar du i den mycket trevliga krönikesamlingen I huvudet på Tony Parsons.

1999 fick han ett genombrott med boken Mannen och pojken och sedan fortsatte han med flera böcker. Han praktiskt taget uppfann genren ”man-lit”, motsvarigheten till chick-lit. Tillsammans med Nick Hornbys liknande böcker serverades läsarna med flera relationsromaner med unga män i huvudrollen.

När Parsons sextio år ung skrev Murder bag, den första deckaren om Max Wolfe höjde många på ögonen. Parsons är en mästare på att skildra relationer, vardagsproblem, uppväxtskildringar och känslor. Inte sällan kryddar han sina berättelser med pricksäkra pop- och musikreferenser. Tänk om han kan kombinera detta med rafflande crime? Det skulle kunna bli riktigt bra. Jag slog till, läste och skrev recensionen i mars. Sedan längtade jag efter uppföljaren.

Murder bag och dess handling

Kriminalpolisen Max Wolfe är alla mördares mardröm. En impulsiv, egensinnig och envis yrkesman. När två män brutalt mördas i Londons West End misstänker polisen att det är en seriemördare som härjar, och Wolfe sätts på fallet. Det första offret är en rik bankman som under många år bedragit sin hustru, medan det andra offret är en hemlös man. Till en början verkar mordoffren inte ha något gemensamt, men det visar sig att de båda männen tjugosju år tidigare gick på samma skola. Vad kan ha utlöst mördarens besinningslösa vrede, och varför är just de här männen utvalda? Mördarens metoder och offer diskuteras flitigt i sociala medier och det är ingen tvekan om att mördaren själv följer varje steg. När någon utger sig för att vara mördaren på internet tar spekulationerna verkligen fart, och Wolfe inser att både han själv och dottern Scout är i skottlinjen.

En trio av Tony Parsons. De två kriminalromanerna om Max Wolfe samt den underhållande krönikesamlingen I huvudet på Tony Parsons. Samtliga är mycket läsvärda. Foto: Johan Åhlund

En minst sagt imponerande thriller, Max Wolfe lär få många fans

Parsons är en oerhört begåvad författare när han är på bästa humör. Det verkar som om han längtat efter att fått skriva något annat än relationsromaner, för Murder bag greppar tag direkt. Efter några kapitel lägger jag ifrån mig boken, konstaterar att karaktären Max Wolfe har potential att bli otroligt populär. För det verkar som om Parsons överträffat sig själv den här gången.

Det säger inte lite, men Murder Bag är inget annat än otroligt välskriven spänning. Mycket skickligt uppbyggd, med imponerande dialog, färgstarka karaktärer och så klart många referenser. Dessutom finns här en hel del historiska knytpunkter. Jack The Ripper förekommer i periferin och så även det ruggiga rum 101 på The Crime Museum of Scotland Yard där en stor del av brittisk kriminalhistoria finns. Att låta Max Wolfe återkomma till rum 101 flera gånger i boken är ett genidrag, för där finns inspiration som heter duga. Dessutom skildrar han det så spännande att många crime-älskare kommer att bli sugna på ett besök. Sedan ska vi ha klart för oss att Max Wolfe som ensamstående pappa till en femårig dotter samt hundvalp är en trevlig grund att bygga på. Parsons har inte glömt hur föräldraskap och vardagsliv skildras. Han är fortfarande riktigt bra på just detta och detta gör boken extra trevlig.

Murder bag är resultatet av fem års skrivande

Det tog enligt Parsons själv fem år att skriva Murder bag. Det märks, för hantverket är av högsta klass. Varje kapitel, varje stycke är textmässigt fantastisk. Som grädde på moset har Parsons dessutom flera böcker i serien på gång. Slaktaren i Highgate är redan ute på svenska, recension kommer inom kort. Del tre är redan färdigskriven. Murder bag rekommenderas starkt, snudd på högsta betyg. Jag är riktigt imponerad.

Text & Foto : Johan Åhlund

Hör Tony själv berätta om boken:

Tony Parsons sida om sig själv och Max Wolfe – Mycket läsvärd
Daily Mail om Scotland Yards Black Museum
Vad innehåller en Murder bag?
Vem var Fairbairn-Sykes? (MÖP-varning)
Antal sidor: 399
Utgivningsdatum: 2017-04
Förlag: Bokfabriken
ISBN: 9789176293911

Prio ett – Emelie Schepp fortsätter framgångssagan

Prio ett är Emelie Schepps tredje bok om den populära Jana Berzelius. Foto: W&W

Emelie Schepp har en fulladdad penna, och skördar stora framgångar med sina snitsigt berättade böcker om åklagare Jana Berzelius. Efter att ha gett ut den första boken själv med allt vad det innebär i form av PR, hårt arbete, sömnlösa nätter, signeringsresor, finansiell risk, driv och självförtroende lyckades hon slå igenom som författare. Debutboken Märkta för livet som släpptes 2013 blev en jättesuccé. Utan ett stort förlag i ryggen sålde den mer än 40000 exemplar.

Jana Berzelius spikade snabbt fast sig i många av landets deckarfantaster, och ett förlagskontrakt skrevs.

Schepp laddade om. Hon kavlade upp ärmarna, åt lite sushi, sprang några mil längs Vätterns stränder, myste med familjen och började sedan att utveckla och fördjupa sina karaktärer. Läsarna och bokhandlarna ville ha mer, och det skulle de få. Norrköping blev precis som Linköping (Mons Kallentoft) destinationen för ett flertal spännande, populära thrillers. I Prio Ett fortsätter Jana Berzelius att tampas med sitt mörka förflutna och sin egen kamp för lag och ordning.

Prio ett och dess handling

Tidigt en morgon i mars hittas en kvinna svårt sargad i sin lägenhet i Norrköping. Först på plats är ambulanssjuksköterskan Philip Engström som gör allt för att rädda hennes liv. Då ytterligare ett offer hittas går den ohyggliga sanningen upp för honom och han är tillbaka där allt en gång började. När åklagare Jana Berzelius kopplas in som förundersökningsledare börjar även hon se ett obehagligt mönster. Det som först såg ut som ett enstaka vansinnesdåd växer snabbt till någonting betydligt större. Vem ligger bakom de fruktansvärda morden? Tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander är Jana fast besluten att ta reda på sanningen. Samtidigt blir hon uppsökt av en person från sitt förflutna, en person som tvingar henne att gå långt utanför lagens gränser.

En rapp bladvändare som gjord för trista pendlingsresor. Eller för kreativa andningspauser i vardagslivets stress. Det var komikern Dylan Moran som sa det bäst: ”There is nothing nicer, than an empty bar”. Foto: Johan Åhlund

Utan att använda ett antal klyschor och ord som ”driv” och annat, konstaterar jag att Schepp i sin tredje bok med van hand lotsar in sina läsare i en tight och raffinerad thrillerhistoria. Detaljkänslan, språket och miljöbeskrivningarna sitter där de ska. Norrköpingsborna älskar sitt mysiga Knäppingsborg och det är en trevlig upplevelse att följa Jana på hennes hemmaplan. I stadskärnans gallerior, restauranger och inte minst bredvid den virvlande strömmen.

Schepp tonar ner det värsta våldsslasket och frossar inte i gore och skräck. Det kanske inte blir iskall skräck, och det är heller inte meningen. Men spännande blir det. Inte minst när hon skickligt överraskar läsaren med fiffigt konstruerade villospår och oväntade vändningar. Lite drygt 350 sidor med föredömligt korta kapitel, tillsammans med ett smart upplägg gör Prio ett till en läsvärd deckare. En bok som fans av de tidigare böckerna i serien kommer att läsa ut på nolltid. I hård konkurrens fick hon priset som årets deckarförfattare 2016 och i skrivande stund är bok fyra, Pappas pojke klar. Release 21 augusti.

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlagen samt Johan Åhlund

Emelie Schepps hemsida

Antal sidor: 360
Utgivningsdatum: 2017-03
Förlag: Månpocket och Wahlström & Widstrand
ISBN: 9789175036229