Landsförrädaren av David Baldacci

David Baldacci har sålt mer än 110 miljoner böcker. Landsförrädaren är en av dessa och äntligen förenas bröderna Puller. Foto: Bokfabriken

Landsförrädaren inleds i ett fängelse olikt alla andra. Ett supermaxfängelse med ett säkerhetssystem utöver det vanliga och där militärens hårda disciplinregler gäller. Ingen av fångarna har ens tänkt tanken på att rymma. Alla trodde att det var omöjligt. Fram tills nu.

John Pullers äldre bror Robert är dömd för landsförräderi. Hans oförklarliga rymning från fängelset har gjort honom till landets mest eftersökta brottsling. Vita huset ser John Puller som länken till att finna Robert. Men Puller upptäcker snart att hans bror är jagad av någon som inte vill fånga honom levande. Puller tvingas dessutom att samarbeta med en annan agent som verkar ha en helt egen agenda. Det verkar som att någon är villig att göra vad som helst för att sanningen inte ska komma fram. Pullers förmåga som utredare sätts verkligen på prov, och han kanske inte är tillräckligt skicklig för att rädda sin bror eller ens sig själv.

Den engelska ljudboken

Så dök den alltså upp, Landsförrädaren. Bok nummer tre i serien om den smarte och effektive militärpolisen och FBI-utredaren John Puller. En karaktär som växt i popularitet för varje utkommen bok. De tidigare delarna har varit stundtals mycket läsvärd underhållning och förväntningarna var stora på trean. Inte minst då handlingen på förhand verkar riktigt lovande. Att kasta in den äldre brodern Robert i handlingen är som gjort för adrenalinpumpande verklighetsflykter.

Handlingen i Förrädaren är totalt oförutsägbar

Några av Baldaccis verk. De engelska omslagen är rätt piffiga.

Boken börjar med en explosion av välskriven, synnerligen väl researchat fängelserymmningsraffel (vilket ord). Det är tight, jäkligt smart och ett skickligt sätt att kroka upp läsaren. Man undrar hur många timmar Baldacci lagt på att läsa på om USA´s olika underrättelsetjänster och dess hierarkier. Här finns en sanslöst snirgligt uppbyggd handling, med agenter och karaktärer som alla jobbar för eller emot varandra på och i olika delar av den gigantiska säkerhetsapparaten.

Ingen litar på någon och när väl Robert på utsidan börjar nysta i intrigen blir det riktigt spännande. Båda bröderna är som karaktärer väldigt intressanta och för min del är John Puller aningen vassare än Baldaccis andre hjälte Amos Decker.

Många fans lär tilltalas av bokens intrig med en avancerad rymning och jakt. Äntligen får läsaren en story om de båda bröderna Puller, en duo som jag verkligen hoppas att Baldacci parar ihop i flera böcker. John Puller är en populär huvudkaraktär, men hans bror visar sig vara lika lätt att tycka om. Om Baldacci låter dem samarbeta kommande böcker protesterar jag verkligen inte.

Bröderna Puller jobbar tillsammans i Landsförrädaren

Landsförrädaren är dock inte den bästa boken i serien (än så länge finns det tre böcker om John Puller). Trots en handling med så många vändningar att man undrar hur sjutton Baldacci kunnat vända upp och ner på intrigen så pass många gånger. Totalt oförutsägbar, extremt väl researchad, kryddad med smarta sidospår och en hel del action. Men, den är aningen för lång med sina 506 sidor. Den är gedigen, men höll inte riktigt samma klass som föregångaren. Trots detta ser jag fram emot nästa del. Hoppas att Bokfabriken snart släpper fler böcker med John Puller.

Johan Åhlund

Midsommargryning – Wilderäng toppar Midvintermörker

Midsommargryning, Sverige attackeras återigen av Ryssland i Lars Wilderängs uppföljare till Midvintermörker.

Yes, dags att sätta tänderna i Lars Wilderängs andra technothriller i militärmiljö! Midsommargryning är uppföljaren till Midvintermörker (recension finns här) och nu är det återigen dags för det moder Svea att bli utsatt av en invasion från Ryssland. Gotland är sedan 2012 en rysk koloni och det visar sig att Ryssarna inte nöjer sig med ön.

Året är 2023. När bakfulla svenskar vaknar på midsommardagens morgon är all telefon- och internettrafik bruten. Snart börjar även flyglarmen tjuta.

Står Sverige rustat för att möta anfallet i Midsommargryning?

I tv och radio meddelar överbefälhavaren att Ryssland inlett nya aggressioner mot Sverige. Den svenska regeringen har raskt tvingats att avgå. Är detta en skrämmande upprepning av det för Sverige fatala mellandagskriget 2012? Står Sverige rustat för att möta anfallet eller ska nya landområden gå förlorade? På vems sida står egentligen den svenska militären?

midsommargryningUjujuj, det händer igen. Scenariot om en rysk invasion skildrade Lars Wilderäng med stor övertygelse i sin förra bok Midvintermörker. En tät militär technothriller av rang. Nu är han tillbaka och glädjande nog håller Midsommargryning samma stil som föregångaren.

Tempot är rasande högt. Redan från start och eftersom boken utspelar sig tio år efter föregångaren känns det bra att vi återser de som tjänstgjorde som soldater och som försvarade landet med stor framgång under mellandagskriget 2012.

Midsommargryning är faktiskt vassare än föregångaren

Karaktärerna har såklart utvecklats sedan sist. Även om den här boken är aningen mer politisk så har den många spännande sidospår. Lägg där till så många spännande ämnen att man som läsare bara sveps med av bara farten.

Här finns intriger, strategier, cyberterrorism och svek. Kryddat med massor av spännande läsarupplevelser både till havs, till sjöss och på land. När ÖB gör sitt bästa för att koordinera sina små och slitna styrkor från sitt bergsrum samtidigt som han är utmålad som skurk av både polisen och ryssarna och hans familj hotas till livet, ja då är det svårt att sluta läsa.

Det ligger ett makalöst arbete bakom den här boken. Något som blir tydligt i det intressanta extramaterialet. Där finns att läsa om hur Wilderäng har gjort research, vad han inspirerats av samt om den hjälp han har fått med bokens faktakoll.

Midvintergryning är faktiskt snäppet vassare än föregångaren. Inte illa, med andra ord. Att läsa dem efter varandra var en mycket angenäm upplevelse. Det blir dessutom ganska otäckt när man ser hur Ryssland agerat den senaste tiden mot sina grannländer.

Läs gärna mer om böckerna, om bostadstrender, ekonomi, miljö och försvar på Lars blogg Cornucopia.
Här finns min recension av Midvintermörker.
Text : Johan Åhlund – Foto : Lars Wilderäng

Midvintermörker – Wilderäng imponerar

midvintermorker1 Lars Wilderäng har med sina böcker bevisat att han är rätt man att försätta läsarna i strypgrepp med actionspäckade thrillers och dystopiska verk. Här kommer recensionen av Midvintermörker. En militär technothriller där Sverige och vårt försvar ställs inför en rejäl utmaning. Minst sagt.

Den 26 december 2012 förändras Sverige för all framtid. Tidigt på annandagens morgon år 2012 vaknar de jullediga svenskarna till en ny värld. Ett strömlöst, mörkt och iskallt Sverige. En dag då allting förändras.

En stor rysk militärövning i Östersjön förvandlas plötsligt till ett regelrätt anfall mot Sverige, som står helt oförberett. Katastrofen är total. Statsministern är försvunnen, viktiga samhällsfunktioner slås ut och ett nedbantat försvar är på väg mot kollaps. När dödstalen stiger får vi följa ett antal personers kamp under ett dygn som skakar Sverige i grunden.

Detta är handlingen i Lars Wilderängs militärthriller om ett Sverige som hamnar rejält i trubbel när ryssarna beslutar sig för att starta krig. Wilderäng är mannen bakom en av landets mest lästa bloggar, Cornucopia och med Midvintermörker visar han att han är en skicklig författare som verkligen förmedlar spänning och action sida upp och sida ner.

Drivet i Midvintermörker är fantastiskt

Midvintermörker visar sig vara en oerhört driven och spännande läsupplevelse. Att detaljerat läsa om hur svenskar i strid mot alla odds gör sitt bästa för att försvara Gotland, mot ryssarnas invasionsstyrkor är riktigt rafflande. Samtidigt gör fienden allt för att skära av svenskarnas förbindelser med omvärlden, manipulerar media och mörklägger hela landet.

wilderangÄven om de flesta av oss inte är så kallade MÖP:ar (Militärt Överintresserade Personer) så kanske det kan vara på sin plats för många läsare att hoppa in på Soldf.com innan man börjar läsa för att få ett grepp om vilka vagnar och fartyg som svenskarna använder mot ryssarna. Det blir lite lättare att förstå soldaternas känslor och reaktioner om man i alla fall vet lite om hur de fordon ser ut som de färdas i. Om man nu inte kan precis allt om svenska bandvagnar, ryska vapensystem, ubåtkrigsföring samt signalspaning. Men, dra er inte för att läsa boken.

Samtidigt går det bra att nörda ner sig i prepperkunskaper. Hur man bygger skyddsrum, hur man vänder sig om i Stridsfordon 90 eller hur man uttrycker sig när man i en JAS 39E berättar för flygledning att man låst en robot på en Flanker och att man fått tre andra plan att störta i havet.

Midvintermörker är otroligt explosiv läsning

Midvintermörker är härligt osvensk i sin stil. Den innehåller så pass mycket spänning att den inte får missas om man är lagd åt vanvettigt laddade militärthrillers. Tempot är högt och Wilderäng skildrar såväl naturen som de människor som hamnar mitt i smeten.

Han gör det bra. Det känns trovärdigt när han skildrar hur de svenska JAS-piloterna leds av sina överordnade i sin kamp mot ryska mål. Detsamma gäller för de umbäranden som de svenska trupperna och polisen får uthärda. Gotland beskrivs på ett bra sätt och det är svårt att lägga ifrån sig boken mitt i en spännande luftstrid eller när vår stadsminister utsätts för attentat och får hjälp av erfarna elitoperatörer från SOG.

Wilderäng levererar här en vanvettigt nervig och spännande technothriller i bästa stil. Nu när mästaren Tom Clancy så tragiskt har dragit gräsmattan över huvudet ser jag fram mot flera böcker i samma stil.

För dig som inte orkar vänta på fler böcker som finns kanske Harry Winters (Ingemar Dörfer) trilogi Operation Garbo i någon boklåda. De skrevs på slutet av 80-talet och även om jag inte minns om de var speciellt bra så läste jag dem när de kom ut. Man kanske skulle ta tag i dem igen, de ligger nog nere i källaren.

Missa inte att läsa Lars blogg – Cornucopia

Text : Johan Åhlund
Bild : Massolit Förlag

Slutet på världen som vi känner den av Erlend Loe

Erlend Loe tar sats på nytt med en ny bok om Andreas Doppler och älgen Bongo. Nu vill Doppler ha tillbaka sin familj, något som kanske inte blir så lätt som han tror.

Andreas Doppler är tillbaka! Efter år i de djupa skogarna inser Doppler att han ju faktiskt har en familj. Han lämnar älgen Bongo hos en kennel för hjortdjur och vandrar in mot Oslo. Väl framme ser familjens hus annorlunda ut. På brevlådan är hans namn överstruket och ersatt av ett annat: Egil Hegel. Doppler tror att botten är nådd men i själva verket har eländet bara börjat.

Erlend Loe tar Doppler till Oslo på gott och ont

Personligen rankar jag Den första boken om Andreas och Bongo, men också uppföljaren Volvo Lastvagnar före Slutet på världen som vi känner den. Det kan låta hårt, men faktum är att Doppler (den första boken) visade sig vara en väldigt kul och tänkvärd bok.

I och för sig visade Erlend Loe att han fortfarande är en väldigt vass skribent, för i Slutet på världen som vi känner den matas läsaren med flera dråpliga situationer när Andreas försöker få ordning på tillvaron igen, till många andras förtret. Det bör nämnas att han inte tänker helt rationellt alla gånger. Lindrigt sagt.

Det blir kul, men de två tidigare böckerna i serien är ännu vassare. Det finns många guldkorn att roas av om du tittar i Erlend Loe´s backkatalog. Naiv.Super tillhör det roligaste och charmigaste jag läst på mycket länge och även Blåst är mycket bra. De förgyller vilken bokhylla som helst.

Jag rekommenderar de som lockas av att läsa Slutet på världen som vi känner den att leta upp de andra böckerna om Andreas Doppler och läsa dem i rätt ordning. De är bra på riktigt och skrivna på Loes typiskt korthuggna och dråpliga sätt. Mycket nöje.

Text : Johan Åhlund

Nyfiken på mer om Erlend Loe, missa i så fall inte att lyssna på Värvetintervjun.
Nedan här du Erlend Loe berätta om boken.

Missa inte Icepick på Instagram @icepick

Antal sidor: 285
Utg.datum: 2016-08
Förlag: Alfabeta
Översättare: Lotta Eklund
Originaltitel: Slutten på verden slik vi kjenner den
ISBN: 9789150119060

Alltid Odd – Koontz följer upp succén Odd Tomas

Det engelska omslaget till Alltid Odd. Den andra boken om Odd Thomas skriven av Dean Koontz.

Efter att ha skördat stora framgångar med den första boken om grillkocken Odd Thomas (recensionen finns här) som har kontakt med de döda i den lilla ökenstaden Pico Mundo skrev Dean Koontz raskt klar uppföljaren Alltid Odd. Även om Koontz nyss meddelat att han avslutat Odd Thomas-sviten så finns blev serien omfattande. Gillade du den första? Här kommer recensionen av del två. Alltid Odd.

Som ett inofficiellt sändebud mellan vår vanliga värld och de dödas hjälper Odd de döda att ställa saker och ting till rätta. Detta gör han tillsammans med stadens polischef och de båda har ett viktigt arbete framför sig.

Alltid Odd börjar strax efter att föregångaren slutat. Odd jobbar kvar på matstället i Pico Mundo men funderar på att göra något annat. Kanske ta jobb på TyreWorld. Men vännerna i staden håller honom kvar. När en barndomsvän till Odd försvinner tror alla först att det värsta har hänt, och Odd bestämmer sig för att hitta sin saknade vän. Han vet dock inte att detta leder honom rakt in i en värld full av skräck, döda kroppar och mötet med sin mest diaboliske fiende.

Alltid Odd inleds i ett ganska högt tempo då karaktärerna så pass bra skildrats i föregångaren. Odds vän försvinner och han kastar sig genast in i händelsernas centrum där han tillsammans med sina vänner försöker reda ut vad som hänt. Till skillnad från bok ett är den här boken en lite snabbare läsning. Sidantalet ligger på cirka 300 sidor, med raskt tempo. Vi lär oss mer om Odds karaktär och hans speciella sätt att se på livet. Glädjande nog har Koontz fortsatt med den underfundiga humor som präglat föregångaren.

Alltid Odd är inte lika intensiv och rak som föregångaren. Här blir det lite mer flum och även om många gillar skräck med onaturliga inslag så tar Koontz i lite väl mycket när han skildrar bokens nemesis. Det blir en hel del dialog, men lyckligtvis så lyfter bokens handling mot slutet och räddar en stor del av läsupplevelsen.

Alltid Odd är stabil men når inte upp till föregångaren

Alltid Odd är tyvärr en inte lika stark läsupplevelse som den fina debuten. Men, den är heller inte direkt dålig. Koontz har varit bättre, så är det bara. Mot slutet lyckas han dock infria mina förväntningar. Faktum är att han twistar till det rejält, och gör det så pass bra så att jag snart tänker sätta tänderna i den tredje boken om allas vår grillkock.

Broder Odd heter den! Som du ser på bilden nedan så har Koontz fått upp farten rejält. Vi som gillar böckerna om Odd har en hel del att läsa i den här populära serien.

Odd-Books-Horizontal-642

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlaget
Läs mer på Dean R Koontz´s hemsida

Midnattssol – Jo Nesbö goes pulp fiction

midnattssol_nesbo_deckare_blod_pa_snoMidnattssol är den andra delen i Jo Nesbö´s serie Blod på snö. I augusti 1977 stiger en man av bussen i en avlägsen by i nordligaste Norge. Han kallar sig Ulf, han har inget bagage och hävdar att han kommer för att jaga. Bland læstadianer och samer möter han en kultur som är både gästfri och avståndstagande, hjälpsam och kylig.

Byns klockare Lea lånar honom ett gevär och en jaktstuga, där midnattssolen håller honom vaken medan han oroligt bevakar det storslagna, men monotona fjällandskapet. Långsamt går det upp för Lea och hennes son Knut att Ulf inte är jägare, utan byte. Och att jaktlaget är på väg.

Jag gillar verkligen Jo Nesbö. Hans böcker om Harry Hole har hållt mit klistrad i fotöljen och med Huvudjägarna bevisade han att han kan annat än att skriva norska polisthrillers. När han med Blod på snö gav sig på en homage till kiosklitteraturen hade jag höga förväntningar. Dessa infriades och Midnattssol som på norska heter Mere blod är den andra delen i Nesbös hyllning till pulp-fictiongenren. Korta böcker, med snabb spänning och kalla kulor. De norska originalomslagen är dessutom väldigt tjusiga med sin nostalgiska kioskdeckarstil.

Det norska originalomslaget som är riktigt tjusigt med nostalgisk stil.

Det norska originalomslaget som är riktigt tjusigt med nostalgisk stil.

Midnattssol hyllar pulp-fictiongenren

Midnattssol är en thriller och en kärlekshistora mellan två väldigt olika personer. Både Ulf och Lea har sina egna demoner och ett tungt förflutet att bära på. Lea känns äkta och hennes relation med sonen som snart börjar ty sig till Ulf är bra skildrad. Hela historien är lite av en accident waiting to happen så att säga, och den blir stundtals både nervig och spännande. Precis som i Blod på snö är Nesbö sparsmakad med adjektiv och båda böckerna har en hårdkokt aura över sig.

Midnattsol är spännande, men den når inte riktigt upp till föregångarens finess. Båda delarna är läsvärda och med tanke på att de är så korta i sidantal är de tacksamma verklighetsflykter och som gjorda att plöja igenom på resande fot. Nu ser jag fram emot nya äventyr med Harry Hole, för Nesbö´s berättarkonst är svår att stå emot om man gillar spänning och raffel. När kommer filmen?

Betyg på Midnattssol på Goodreads: 3,61 av 5 – Jag ger den en trea i betyg. Föregångaren får aningen högre betyg, men båda är spännande och läsvärda.

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlagen

Originaltitel: Mere blod
Antal sidor: 237
Utg.datum: 2016-07
Förlag: Pocketförlaget
Översättare: Per Olaisen
ISBN: 9789175791746
Jo Nesbø berättar om bokens karaktärer i det här klippet

Blod på snö – Förälskad yrkesmördare av Jo Nesbö

blod-på-snö_jo-nesbö_Blod på snö tar fart i ett ovanligt vinterkallt och bistert Oslo. Där lever Olav. Han är en mycket ensam person som mördar på uppdrag. När man slår ihjäl folk mot pengar är det inte lätt att komma någon nära. Nu har han mött Corina, sin drömkvinna. Det är bara ett problem. Hon är chefens fru. Och det är henne han har fått i uppdrag att döda.

Jo Nesbö är när han är på sitt bästa humör en riktigt vass författare, och hans tio böcker om Harry Hole har med rätta blivit oerhört populära. Serien om Harry har gått som på räls och böckerna har varit mycket spännande och läsvärda. Men, Nesbö kan så mycket mer än att skildra den karismatiske Harry Hole.

Detta bevisade han med Huvudjägarna. En fristående thriller som verkligen kändes som en frisk fläkt och som ytterligare cementerade Nesbö som en kreativ historieberättare av rang. Huvudjägarna blev dessutom en helt okej film. Nu är han alltså igång igen med ytterligare en ny boksvit och när du läser det här är den andra delen, Midnattssol ute i butikerna sedan länge. Det är svårt att inte imponeras av Nesbös kreativa skrivtakt. Under 2013-2015 gav han ut fyra böcker om Oslos undre värld. Samtliga har fått bra kritik och något spår av Harry Hole finns inte i någon av dem.

Blod på snö är skriven med glimten i ögat och tempot är högt

Jo_NesbøI Blod på snö är tempot är högt, stämningen hårdkokt och sidantalet förhållandevis lågt. Men så är boken också en hyllning till pulp-fictiongenren och vi som i vår ungdom läst en den kiosklitteratur känner nostalgin greppa tag rejält i själen när Olav börjar sitt dödliga hantverk. Det finns olika omslag på den här boken och det engelska med vit bakgrund är tidstypiskt noir-inspirerat och väldans retrosnyggt.

Blod på snö klockar in på hanterbara 180 sidor och efter en tight inledning konstaterar jag att den här skulle passa ypperligt som film, gärna med John Woo i regissörsstolen. Jag ser vissa likheter med Woos fantastiska The Killer. Efter 30 sidor är jag fast. Det här kommer att bli en snabb läsning. Uppföljaren Midnattssol är redan beställd.

Tight är ett bra ord som beskriver känslan och stilen i den här boken. Handlingen flyter på, det är sparsmakat med adjektiv och allt eftersom växer en stundtals underfundig men ack så vemodig historia fram. Jag gillar stilen och måste säga att jag återigen konstaterar att Nesbö levererar. Dessutom läste jag ut den på en kväll och tyckte om slutet. Det måste ju ändå vara ett bra betyg? Extra plus för de norska omslagen som med sin nostalgiska pulp-fiction look verkligen känns fräscha.

Betyg på Blod på snö på Goodreads: 3.52 av 5 – Jag ger den fyra av fem.

Text : Johan Åhlund – Foto : Hanibal via Wiki


Läs mer på Jo Nesbö´s hemsida
Mer om boken på PocketFörlagets hemsida.
Originaltitel: Blod på snø
Författare: Jo Nesbø
Utgiven: 2016-01
Antal sidor: 172

Odd Thomas – Dean Koontz första bok om Odd

Det engelska bokomslaget till Odd Thomas. Mer om både boken och filmen nedan.

Dean Koontz tillhör de litterära storsäljarna i en genre proppfull med konkurrens, en genre där Stephen King och andra giganter huserar. Under åttio- och nittiotalet levererade Koontz en hel rad med läsvärda tegelstenstjocka spänningsromaner, ofta med inslag av skräck och onaturliga fenomen. 80-talstitlar som Phantoms, Väktare, Främlingar, Midnatt och Skuggeld gavs ut av Bra Böcker i kartonnage och de sålde bra.

Det var många som lockades av att på Tempo (det här var i brytpunkten precis innan Tempo blev Åhléns) köpa en tegelsten som Phantoms för 59 kronor och sedan hänföras av hundratals sidor av Koontz litterära talang när det kommer till ren och skär rysarunderhållning. Under 80-talet skrev han inte mindre än 13 böcker och många läsare kunde knappt vänta innan det kom en ny titel.

Under början av 90-talet hände dock något och böckerna blev längre inte lika bra. 23 böcker senare slog Koontz till med den första boken om karaktären Odd Thomas, en kock på en snabbmatsrestaurang i en liten stad mitt i öknen som har kontakt med de dödas andar.

Det kändes som om Koontz var något bra på spåret i och med uppfinnandet av Odd Thomas. Boken med samma namn kom ut 2003 och fram till dags dato har Koontz förärat Odd Thomas med inte mindre än elva böcker om Odd.

oddthomas still 642odd190x300En mystisk man kommer till staden med en glupande aptit, ett arkivskåp sprängfyllt med information om världens värsta mördare, och ett följe av hyenaaktiga skuggor. Vem mannen är och vad han vill kan inte ens Odds bortgångna informatörer berätta för honom. Den mest illavarslande ledtråden är en sida riven ur en kalender med datumet 15 augusti. Idag är det den 14:e. Om tjugofyra timmar kommer staden att vakna till en dag präglad av kaos. När ondskan rullar ihop sig under den brännande ökensolen kämpar Odd Thomas för att undvika en hägrande katastrof med hjälp av sin själsfrände och en oväntad grupp allierade som inkluderar kungen av rock ‘n’ roll. Hans berättelse om hur det förflutna och nuet och ödets bestämmelser löper samman är det stoff våra värsta mardrömmar är vävda av.

Koontz fick en rejäl boost med Odd Thomas

Det var handlingen och det var med viss skepsis som jag började läsa om Odd Thomas öden med de döda i den lilla stekheta staden Pico Mundo. Koontz börjar lite trevande att bygga upp karaktärerna och efter en dryg fjärdedel in i boken så börjar det falla på plats.

Storyn är hyggligt välskriven och karaktärerna får liv, dessutom är de sympatiska och läsaren känner lite av en gemenskap mellan dem. Speciellt Odds förhållande med Stormy och även med stadens polischef är väldigt fint skildrat. Dessutom finns här en värme och även en skön humor genom hela berättelsen.

Jag ska inte spoila handlingen men jag hade ett par trevliga kvällar när jag läste boken. Sedan beställde jag filmatiseringen på Blu Ray och fick den dagen efter att jag läst klart boken. Detta visade sig vara ett genidrag, för filmen med Anton Yelchin som så tragiskt gick bort något år senare, Willem DaFoe och Addison Timlin i huvudrollerna var verkligen lyckad. Briljant casting och fina effekter i kombination med Koontz vassa manus, förvaltat på bästa möjliga sätt.

Detta gjorde att jag av bara farten beställde uppföljarna och dagen efter började jag läsa bok nummer två: Alltid Odd. Odd Thomas är en bok som rekommenderas, och detsamma gäller även för filmen. Filmen Odd Thomas är också en bra inkörsport till karaktärerna, så välj själv om du vill se filmen, eller läsa boken (411 sidor), eller göra som jag och ta dig an båda!

Såklart ska du läsa den den andra boken. Recension finns HÄR.

Text : Johan Åhlund – Bilder från förlaget
Här har du trailern… Väl värd en titt.

STHLM : Inferno av Varg Gyllander

STHLM: inferno av Varg Gyllander. Full fart i city…

Då så, äntligen dags att ta tag i en bok som jag blev nyfiken på redan innan den kommit ut. STHLM : Inferno skulle vara den mest actionladdade svenska thrillern någonsin enligt snacket på nätet. Med tanke på hur mycket polisiär kunskap och inspiration författaren Varg Gyllander matas med i sitt jobb som presschef vid Stockholmspolisen så finns det nog fog för att påståendet skulle vara sant.

Tidigare har jag läst ett par av hans böcker om Ulf Holtz och Pia Levin och de har varit både fiffiga och spännande. Nu när ett signerat exemplar av STHLM : Inferno står instoppad i hyllan kan jag bekräfta att Gyllander inte gör oss besvikna när det gäller spänning och actioninslag. För här vrider han upp ratten till elva. STHLM : Inferno är proppad med spänning och det måste varit fantastiskt kul för Varg att verkligen få rasera flera av Stockholms landmärken. Samtidigt som hans nya hjältar samt en helt ny polisorganisation fokuserar allt på att smula sönder den organiserade brottsligheten.

Handlingen i STHLM : Inferno

En natt mottar den unge ibn Muhammad al-Qasimi en profetia. Klanens klenod, bärnstenshästen Hoshaba, måste återförenas med sin tvilling Baz, annars går klanens rike under. Tidsfristen är en kamels livstid.Trettio år senare får en professor i marinarkeologi vid Stockholms universitet uppdraget att finna platsen i Östersjön där ett arabiskt fartyg, en dhow, förliste 1752. Uppdragsgivaren är okänd. Samtidigt inträffar flera sprängattentat i Stockholm som lamslår stora delar av Södermalm. En liten grupp människor blir instängda på restaurang Gondolen medan klockan tickar mot katastrofen.

Norma och Joshua, experter på bekämpning av den organiserade brottsligheten, dras av personliga skäl in i en livsfarlig jakt på en okänd fiende. Människor som står dem nära riskerar att dö. De båda tillhör NOCC – National Organized Crime Command – en polisorganisation skapad enbart för att bekämpa den organiserade brottsligheten. NOCC som har en hemlig budget, ett okänt antal medarbetare och lyder direkt under justitiedepartement riskerar att avslöjas.

Ja nog har Gyllander skrivit en riktig actionbomb alltid. Han tar i ända från tårna och levererar en tight och snabb actionthriller med färgstarka karaktärer och visste man inte bättre så skulle man lätt kunna tro att boken var en amerikansk actionroman. Joshua är en spännande karaktär som jag gärna vill läsa mer av. Hans kollega Norma är rena Modesty Blaise, men hennes karaktär känns stundtals väl överdriven och inte direkt äkta. Ändå fungerar det.

STHLM : Inferno blandar effektiv polisaction med historiskt äventyrsraffel

Boken blir med sitt driv, sin trevliga mix av äventyrsraffel i kombination med snut-action och Stockholms innerstadsmiljöer en perfekt kompis på pendeltågen. Den känns väldigt osvensk och är riktigt spännande. Det är som att läsa en hyggligt överdriven actionfilm, med hög popcornfaktor. Med andra ord en explosiv äventyrsflykt i hög hastighet. Det ska bli spännande att se vad Gyllander har för planer när det gäller NOCC, Joshua och Norma.

Betyg på STHLM : Inferno på Goodreads: 3.30 av 5 – Alltså en hygglig trea. Jag läste den och även om det inte är ett mästerverk så var den en frisk fläkt.

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlaget
Varg Gyllanders hemsida

Antal sidor: 333
Författare: Varg Gyllander
Utg.datum: 2015-09-25
Förlag: Hoi Förlag AB

Kvinna i grönt – Arnaldur Indridason imponerar

kvinna-i-gront_idridason_icepickDå var det dags att läsa Arnaldur Indridasons kritikerrosade thriller Kvinna i grönt. Den fjärde boken om Erlendur Sveinsson.

En kvinna utspelas i ett grönt och myllrande Reykjavik, en stad som växer som aldrig förr. Det som förut var ett sommarstugeområde utanför stan håller nu på att bli ett nytt villaområde. En dag leker en pojke i en grop där ett hus ska byggas, och hittar ett föremål som visar sig vara en bit av ett mänskligt revben. Kriminalpolis Erlendur Sveinsson tar hand om utredningen. Man misstänker att skelettet är ett halvsekel gammalt.

Erlendur kartlägger systematiskt vilka som bott i området, och får upp några olika spår. Bland annat visar det sig att det levt en man i området vars fästmö försvann spårlöst någon gång under kriget. Utredningen försvåras av att nästan alla som bott i området och kan ha några minnen av den aktuella tiden är döda. Fast en gammal man berättar att en äldre kvinna som alltid är klädd i grönt, brukar synas i området. Har kvinnan svaret på vem som ligger begravd på platsen?

Fotograf: Johann Pall Valdimarsson

Arnaldur Indridason i egen hög person. Fotograf: Johann Pall Valdimarsson

Yes, då har man tagit sig igenom den bok som många kritiker anser vara det bästa som Islands kriminalförfattargigant Arnaldur Indridason hittills har skrivit. Faktum är att han fick ta emot Glasnyckeln för andra gången med den här boken (han fick priset även för Glasbruket 2002).

Kvinna i grönt (originaltitel Grafarþögn, på engelska heter den Silence of the grave) avverkades på två dagar. Den levde upp till mina förväntningar. Erlendur och kompani sätts på prov rejält, både i det privata och på jobbfronten och detta är Indridason med sin psykologiska insikt en mästare på att skildra.

Kvinna i grönt är 260 sidor spänning med en fenomenal inledning

Det är en helt klart en komplex historia som vävs fram. Det som imponerar mest på mig är inledningen, som på ett fenomenalt sätt fångar mig som läsare. Historien börjar mycket lovande och är väldigt skickligt uppbyggd. Hur ofta slår en bok an tonen och hugger tag i läsaren redan i den första meningen? Redan den första raden låter oss förstå att det här kan bli bra, riktigt bra.

När man fortsätter läsa belönar Indridason oss med en story som är otroligt välskriven. Den är också gripande, stundtals obehaglig men även i all sin tragik hoppgivande. Han gör oss så nyfikna med sitt skrivande att det är svårt att inte läsa ett kapitel till, och ett till. Då går det snabbt att läsa ut boken. Inte minst då den är på lite drygt 260 sidor. Hatten av till Indridason som inte dragit ut på sidantalet. Han håller istället både tempot och intresset uppe ända in i kaklet.

Kvinna i grönt är som sagt en spännande thriller med ett mycket väl författat persongalleri som bjuder på en mycket spännande intrig som växer och blir mer gripande ju längre in i boken man kommer. Tro inte att detta är en romantisk och lycklig familjeroman proppad med fredagsmys och romantik. Nej, här är det kargt, svart och stundtals väldigt sorgligt. Blev jag sugen på att läsa fler böcker om Erlendur Sveinsson? Ja faktiskt. Jag har beställt ett par till som platsar i läsutmaningen.

Kvinna i grönt får betyget 3,93 på Goodreads vilket är högt, men boken förtjänar detta. Rekommenderas!

Text : Johan Åhlund : Fotograf: Johann Pall Valdimarsson

Antal sidor: 263
Utg.datum: 2015-03
Förlag: Norstedts
Översättare: Ylva Hellerud
Originaltitel: Grafarthögn
ISBN: 9789113069340