Author Archives: Johan

Entry Island – Peter May och nya ö-mord

Entry Island omslaget

Det engelska omslaget till Entry Island av Peter May.

Efter att ha avslutat den kritikerrosade Lewis-trilogin var vi många som såg fram mot nya litterära upplevelser från Peter May. När pressreleasen om Entry Island landat var det nog många som önskat att han skulle börja om på ny kula, med nya friska tag.

Jag hade inte förväntat mig ytterligare en bok som är nästan identisk med de tre föregående. May är dock en riktigt bra författare och de tre tidigare böckerna har varit mycket läsvärda. Det var dock med en lätt besvikelse jag började läsa Entry Island. Det kändes som om jag läst samma bok förr.

Entry Island och dess handling

Entry Island är ett litet samhälle på en ö utanför Montreal. Ett kargt och väderpinat samhälle som plötsligt skakas om av ett mord. Ön har knappt hundra invånare och mordet är det första i mannaminne. Mordet tar kriminalpolisen Sime Mackenzie till ön som del av ett utredningsteam från Montreal. Offret är den lokale affärsmannen James Cowell. Han har blivit knivhuggen till döds i sitt hem. Det mesta talar för att hans hustru, Kirsty hållit i vapnet. Det visar sig snart att utredningen verkligen kommer att sätta utredarna på prov. Det blir än mer komplicerat när Sime träffar Kirsty, och hans känslor blir allt märkligare.

På något sätt känner han igen Kirsty. Trots att han vet att de inte kan ha träffats tidigare. Det är något hos den mordmisstänkta kvinnan som rör upp djupt begravda minnen inom honom. När utredningen tar fart börjar Sime hemsökas av drömmar, om ett avlägset förflutet på en skotsk ö. Drömmar som utspelas femhundra mil bort, med historier som hör till en fjärran värld. En värld som tycks sträcka sig in i nuet, mot Entry Island och de mysterier som ön ruvar på.

Entry Island kommer att tilltala fans av Fin McLeod

Okej, det känns som om jag precis läst samma bok tidigare (Lewis-trilogin). Men efter att ha läst några kapitel tar Entry Islands handling fart. Sime Mackenzie känns till en början ganska karaktärslös och inte lika resolut och sympatisk som May´s tidigare poliskaraktär Fin MacLeod. Men, när historien leder oss till ett forntida Skottland väver May ihop en spännande story som är svår att stå emot. Man blir nyfiken, och tiden flyger iväg när en skicklig författare får feeling och orden engagerar. Med fast hand leder han oss allt djupare in i Sime Mackenzies förflutna.

Jag ska inte avslöja för mycket, men som brukligt så visar sig May vara i god form även den här gången. Han vet vad han gör när han skickligt lyfter in fint utmejslade karaktärer i handlingen, och kryddar upp detta med en story som känns oförutsägbar och som skapar nyfikenhet. Detta ger handlingen extra nerv, och förnyad energi. May plockar upp sin mycket fina talang för detaljer och fortsätter bygga vidare på Simes förflutna. Det är inte att man undrar hur i hela friden han ska knyta ihop säcken i slutet.

Kan den matcha den hyllade Lewis-trilogin?

Som tur är så tar sig Entry Island när May får upp farten. Den blir spännande mot slutet men når inte riktigt upp till hans tidigare Lewis-trilogi. Med tanke på hur bra böckerna om Fin MacLeod var så är det svårt att inte känna en lätt besvikelse när Entry Island blivit utläst. Detta betyder dock inte att boken är dålig. Många läsare som inte jämför den med nämnda Lewis-trilogi kommer att finna den mycket trevlig och spännande. Men, jag hade bevisligen högre förväntningar och blev därför aningen besviken. Dock lockar nya äventyr med Fin McLeod, gärna på fastlandet.

Text : Johan Åhlund
Nedan berättar Peter May om boken och dess karaktärer

Antal sidor: 414
Utg.datum: 2016-08
Förlag: Modernista
ISBN: 9789177010999

En tid för gudar – Staffan Nordstrand följer upp Opium

En tid för gudar

Staffan Nordstrands En tid för gudar breder ut sig på kontoret. Uppföljaren till Opium.

Staffan Nordstrand stod för en av de absolut bästa läsupplevelserna 2017 med sin spännande thriller Opium. En tight och trovärdig pänningsroman om Eva från Stockholm som hamnar i klistret i Thailand under en semester tillsammans med den ökände Fredde. Här hittar du en spoilerfri recension av Opium.

En tid för gudar är fortsättningen, och tar vid där Opium slutade. Välkommen till en 526 sidor lång berg- och dalbana, med rappt tempo, spänning och samma välskrivna karaktärer och fina miljöskildringar som i föregångaren. En tid för gudar var personligen en efterlängtad fortsättning på en gripande och mycket spännande thriller. Ska Staffan Nordstrand lyckas med att överraska positivt igen?

En tid för gudar följer upp Opium

Eva sitter i en skitig isoleringscell i ett fängelse i Bangkok anklagad för narkotikasmuggling. I den nalle som hon fått i present från vännen Camilla hittade de thailändska tullarna heroin. Fredde, som Eva åkte till Thailand med står i skuld till ett kriminellt gäng.

De tvingar Fredde att smuggla hem ett paket med heroin till Sverige. Rutten går landvägen genom Thailand ända hem till Sverige. Han är hela tiden övervakad av drogmaffians logistiker. Med hot om dödligt våld måste han till varje pris ta sig hem. Utan att åka fast. Med drogerna i behåll. En lång resa, genom berg, dalar, djungel och skog. Till fots, med buss, tåg och bil.

På hemmaplan i Stockholm håller Evas vän och kollega Lena på och nystar i fallet. Det visar sig dock att Lena är både intelligent och kreativ. Hon har lyckligtvis också en hjälpsam vän med bra kontakter som gärna hjälper till att ta fram information. Företrädesvis från diverse register och databaser. Med andra ord, det dröjer inte länge innan Lena märker att något inte stämmer med Eva. Frågorna hopas i Lenas huvud. Hon börjar samtidigt planera för hur hon kan hjälpa sin väninna. Och framförallt, vem är Eva egentligen?

Handling med driv och bra karaktärer

Med van hand lotsar Nordstrand oss genom både thailändsk misär och fantastisk natur. Evas tillvaro i fängelset blir allt värre och värre. Detta sker samtidigt som Fredde med stor risk att åka fast eller hamna i trubbel försiktigt arbetar sig fram genom det thailändska landskapet. Nordstrand lyckas väldigt bra med karaktärernas utveckling. De mänskliga karaktärsdragen mejslas fram varsamt och skickligt. Han låter dessutom de olika personligheterna växeldra föra fram bokens handling på ett väldigt bra sätt. Tillräckligt tempofyllt, utan att det blir segt eller för krystat, vilket få författare klarar av. Lägg där till hur han skildrar Lenas detektivarbete och relationen mellan hennes granne och de båda poliserna. Detta skapar mycket starka karaktärer.

En tid för gudar är ett måste om du tyckte om föregångaren

Jag ska inte bli långrandig. En tid för gudar är en mycket välbalanserad och effektivt berättad spänningsroman. Du som väljer att läsa böckerna i rätt ordning får flera timmars rafflande spänning. För maximal effekt kan denna kompletteras med några dokumentärer på YouTube om den utbredda och fruktansvärda droghandeln i Asien. Bangkok Hilton och liknande ställen vill du inte checka in på i onödan. Och ja, jag hoppas faktiskt att Nordstrand filar på en tredje del. Javisst, boken får en rekommendation. Precis som föregångaren.

Läs mer om En tid för gudar och Staffan Nordstrand på Bokfabriken

Text och bild : Johan Åhlund

Mer lästid inplanerat – läsning gör oss gott

Den senaste tiden har jag haft begränsad tid att läsa. Men nu har jag gett mig tusan på att ta tag i den biten. Jag ska unna mig mer lästid. Jag ska dessutom köpa på mig lite nya böcker och har lovat mig att läsa minst 15 böcker i år. Det blir förmodligen fler, men det är ju ingen tävling jag håller på med.

Mer lästid och nya bokbeställningar

Jag ska beställa 15 böcker från Bokus, och sedan ska jag besöka lite bokhandlare och antikvariat i Stockholm för skojs skull. Skulle inte förvåna mig om jag i slutändan hamnar på ett femtiotal nya böcker. Det kommer bli en mix av deckare, thrillers, kanske lite militärraffel och någon enstaka feelgood samt biografi. Mer lästid, mer böcker, mer boktips, mer recensioner… jodå.

Tänkte sedan posta en bild på tre böcker i veckan på vilka jag köpt. Har ni några tips på läsvärd spänningslitteratur så kommentera gärna, det uppskattas 🙂

Hot över Östersjön av Tom Clancy och Mark Greaney

Med Hot över Östersjön tar Mark Greary arvet vidare från sin framlidne mentor i den femte boken om Jack Ryan. Håller den normal ”Clancy-klass” tro?

En Airbus på väg från Stockholm kolliderar med ett ryskt spionplan. Alla passagerare ombord omkommer. Klämd mellan giriga oligarker och en konkursfärdig statsekonomi har Rysslands president Valerij Volodin för avsikt att skapa internationellt kaos för att dölja sin egentliga plan. Men president Jack Ryan ser ett mönster och tvekar inte att slå tillbaka. Problemet är bara att Volodin har femtiotusen soldater som står redo att invadera ett Nato-land. Kommer Jack Ryan att hinna stoppa Volodins hänsynslösa planer?

Tom Clancy, som dessvärre avled 2013 var en extremt kunnig författare som med teknisk perfektion och stort driv författat en hel rad med tegelstenstjocka technothrillers. Som ung sträckläste jag Jakten på Röd Oktober, Röd Storm, Patrioter, Kardinalen i Kreml samt Påtaglig Fara. Dessa fem skrev han under 80-talet, och man kan i efterhand undra hur sjutton han hann med detta. Vi pratar om kreativa, försvarspolitiska faktaspäckade tegelstenar som lär ha krävt en rent djävulsk research, och som under kalla kriget var otroligt spännande. De sålde i containervis och upplagorna ökade efter varje film.

Personligen var det ett tag sedan jag läste något av Tom Clancy. Den senaste jag läste var Rainbow Six, som kom 1998 och innan han började serien om Net Force. Jag tyckte även om boksviterna om OP Center och Net Force (som ju skrevs av flera olika författare, bland annat Jeff Rovin, Steve Pieczenik och Steve Perry) och som nu omfattar 25 titlar. Men det var ett tag sedan jag läste dessa. Därför var det med viss tvekan jag köpte Hot över Östersjön. Skulle den vara lika rafflande som hans bästa?

Faktum är att Hot över Östersjön på Goodreads fått mycket höga betyg, till och med högre än flera av hans tidigare bestsellers. Det verkar med andra ord som om författarduon Clancy/Greaney fortfarande levererar (det här är den sista boken Clancy kom att vara inblandad i).

Hot över Östersjön inleds mycket effektivt och fortsätter i samma stil

Den som tror att boken direkt inleds och enbart kretsar om kollisionen, och ser fram emot att läsa rafflande spänning om Sverige får dock tänka om. Hot över Östersjön inleds mycket effektivt, med en mix av spänning och äventyr. Handlingen som kretsar kring Rysslands frekventa omvärldsprovokationer känns både kuslig, aktuell och obehaglig.

Men, i litteraturens värld finns ju Clancys karaktärer, som kan rycka in och rädda världen. En sak är säker, och det är att Jack Ryan, Jack Junior, John Clarke, Ding Chavez och Dom Caruso får en hel del att göra när president Volodin börjar mobilisera. Läsaren kastas snabbt in i hetluften, helt i stil med Clancys tidigare verk. Det operativa arbetet utförs i flera spännande städer, och trots att ett flertal uppdrag utförs samtidigt håller författaren ihop storyn, utan att det blir rörigt.

Trots 650 sidor blir boken aldrig seg – Clancy och Greaney vet vad de gör

Hot över Östersjön kunde lätt ha blivit seg, med upprepade möten, försvarspolitik, protokoll, MÖPiga klyschor och sida upp och sida ner med politik. Här får vi istället en modern thriller, med högt tempo, skriven med stort självförtroende som dessutom utspelas inte så långt bort ifrån Sverige. Och det kanske kan locka läsare som är nyfikna på hur vi skildras/drabbas/bidrar när det militära läget i Baltikum börjar gå åt fanders och ryssen bara är några mil bort. Visst, det är en tegelsten på 650 sidor; men den håller måttet. Stundtals är den mycket spännande, och betyget blir därmed läsvärd. 3.5 på den femgradiga skalan.

Mark Greaney gör det bra. Han har skrivit tre tidigare böcker tillsammans med Clancy. Frågan är bara hur Greaney kommer att utveckla serien nu när Clancy inte längre finns i livet?

Med andra ord, Tom Clancy var en gigant, med mer än 100 miljoner sålda böcker. Lägg där till alla filmer, och inte minst alla dataspel som baserats på hans böcker. En miljardindustri. Imponerande är bara förnamnet.

Clancy blev en miljardindustri inom så många områden

Filmerna Summan av skräck, Påtaglig Fara, Patrioter och Jakten på Röd Oktober drog in nästan 7,5 miljarder kronor. Samtliga låg etta på biotoppen.

Dataspelen som gjordes av UbiSoft säljer som smör. UbiSoft betalade nästan en halv miljard kronor för licensen. De har sålt i mer än 76 miljoner exemplar. Titlar som The Division, Ghost Recon, Ghost Recon Wildlands, Rainbow Six Siege och många andra har enorma fanskaror och spelas flitigt på våra datorer och konsoler.

När det gäller böckerna har Clancy sålt mer än 100 miljoner exemplar. 17 av dem har legat etta på NY Times Bestseller lista. Arvodet för debutboken Jakten på Röd Oktober var knappt 45000 kronor (år 1984).

Text : Johan Åhlund

Nedan ser du en intervju med Tom Clancy där han berättar om sig själv och sin kreativitet.

Missa inte Icepick på Instagram @icepick
Antal sidor: 652
Utg.datum: 2016-10
Förlag: Bookmark Förlag
Översättare: Svante Skoglund
Originaltitel: Commander in Chief
ISBN: 9789188345196

Carl Linneaus – Jag sålde min själ till hårdrocken

En välskriven och uppdaterad reportagebok med rockens stora giganter. Lämpar sig bra som sommarläsning med en top 5 spotifylista på varje grupp samtidigt som du läser.

Carl Linnaeus är en av landets mest läsvärda musikjournalister. Efter att ha imponerats av hans genomgående välskrivna reportagebok Kiss – Den osminkade sanningen samt läst ett urval av hans texter i Sweden Rock Magazine under åren var det dags att ta tag i hans senaste bok med titeln
Jag sålde min själ till hårdrocken.

En bok som innehåller en samling intervjuer med några av hårdrockens giganter. Vissa av texterna har uppdaterats med ny information och med tanke på de olika grupper som förärats utrymme i boken konstaterar jag snabbt att den kommer att fungera som en perfekt present till många älskare av rockmusik.

Jag sålde min själ till hårdrocken – Rockhjältar i fokus

Varje intervju är genomarbetad och trots att Carl medger att det ofta är hans idoler han pratar med så drar han sig inte för att ställa obekväma frågor. Detta i kombination med nyfikenhet samt självförtroende nog att ignorera bandens pressansvariga gör att vissa av intervjuerna lyfter och blir intressanta. Här finns såklart även en rejäl dos kunskap och ett gediget researchjobb insprängt i reportagen vilket ytterligare ökar intresset.

Jag sålde min själ till hårdrocken  är en välskriven och uppdaterad reportagebok med rockens stora giganter. Lämpar sig bra som sommarläsning med en top 5 spotifylista på varje grupp samtidigt som du läser. Foto: Johan Åhlund

Det finns med andra ord ofta en kemi mellan journalist och artist. Ibland är stämningen mysigt avslappnad, men när artister som är ökänt svåra att ha att göra med (hej Dave Mustaine och Glen Danzig) börjar sätta sig på tvären slår Linneaus tillbaka och viker inte ner sig. Just dessa texter blir läsvärda. Inte minst den om Megadeth som blev så omtalad.

Andra delar av boken som bör nämnas är texterna om Alice Cooper, Def Leppard och Rush. Gigantiska band, som med Linneaus utförliga research resulterar i spännande insikter i såväl drogberoende, ansträngd personkemi, inspelningskostnader och inte minst musikernas enorma slit för brödfödan innan pengarna väl börjar rulla in.

En bra introduktion för den oinvigde rockern

Jag sålde min själ till hårdrocken är för fansen en perfekt sommarläsning. Nu är hårdrocksfans ofta extremt pålästa om sina favoritgrupper och svårflirtade. Dessutom kan de ofta mer eller mindre recitera avsnitt ut andra rockbiografier fritt ur minnet. Men, faktum är att den här boken borde uppskattas av de flesta som gillar gitarrbaserad musik. Inte minst är den underhållande att läsa. samtidigt som man lyssnar på gruppernas mest populära spår på Spotify. Då får man en nostalgitripp, men också upp ögonen för varför vissa låtar och album låter som de gör.

Återigen har Linneaus skrivit en bra och läsvärd bok om de stora hårdrocksartisterna. Jag sålde min själ till hårdrocken är en bra introduktion till många band för den oinvigde, samt en trevlig läsning för hardcorefansen. Bra så!

Text : Johan Åhlund

Förlag: Bokfabriken

Fördjupning: Sweden Rock Magazine

Under Cover – Oglamorös terrorbekämpning

Under Cover

Under Cover är skriven under pseudonymen Tom Marcus och beskriver hur man i den engelska underrättelsetjänsten arbetar mot terrorism och extremister utan att märkas.

Böcker om terrorbekämpning och andra taktiska moderna actionraffel finns det gott om i bokhandlarna. Under Cover är enligt författaren själv en realistisk inblick i hur det är att dagligen arbeta för att gemene man ska kunna sova lugnt om natten. Ett slitgöra som kräver en extraordinär iakttagelseförmåga, påhittighet samt disciplin.

Boken är skriven under pseudonym av Tom Marcus. En man som anses vara en av den brittiska underrättelsetjänstens bästa spanare någonsin. Han rekryterades till MI5 efter terrorattacken i London den 7 juli 2005. Innan hade han arbetat i fem år som underrättelseofficer för ett specialförband inom brittiska militären.

Otäck läsning när man inser vad som sker ibland oss

Den här typen av verklighetsflykter kan vara ett synnerligen effektivt tidsfördriv för oss vanliga döda. Att läsa något som är diametralt är annorlunda, och oftast enormt mycket mer komplicerat än man kan tro är ofta lika intressant som fascinerande. Att få inblick i den här typen av verksamhet ger lite perspektiv på vad som krävs av de operatörer som arbetar inom Engelsk underrättelsetjänst.

Inte minst när det gäller att osynligt spana på misstänkta personer till att tillbringa dagar utklädd till olika karaktärer i minst sagt krävande miljöer. Detta till en medioker lön, otaliga risker, att få livspusslet utanför jobbet att funka, samt inte minst att kunna läsa av miljöer och hantera och analysera enorma mängder information.

”Jag jagar människor. Och jag är jävligt bra på det.”

Sommarläsning mitt i stan. Under Cover kan läsas som en spännande thriller, eller om man vågar som en insikt i samhällets onda krafter. Den är stundtals rafflande, intressant och minst sagt oglamorös.

Under Cover finns även inbunden i ett tjusigt gult omslag.

Som omslaget berättar: du kan glömma skakade dry martinis, drottningens engelska och smokingklädda middagar. För Tom Marcus har det till ofta handlat om att klä sig i urinindränkta kläder och spela hemlös framför en moské med misstänkta fundamentalister eller att på olika sätt, med livet som insats, söka upp extremistiska grupper eller misstänkta personer. Spanarna får sällan veta resultatet av deras uppdrag, det blir en kort debriefing och sedan väntar nya uppdrag.

Att ha koll på allt – Även det oväntade

En stor del av boken beskriver hur man i stora grupper spanar och förföljer misstänkta till fots mitt i myllrande stadkärnor, utan att synas. Ett mycket komplicerat samarbete med många inblandade som kräver stor koordination, flexibilitet, riskbedömningsförmåga och spontan kreativitet. Inte nog med att man så ofta måste byta plats med varandra, eller visuell identitet. Man ska samtidigt även ha koll på sin egen rygg, och ens team. Detta då risken att den man förföljer ofta har personer som till varje pris vill säkra att spanarna inte lyckas. Samtidigt ska spanarna även koordinera sitt jobb med kollegor i bilar, på fik, på motorcyklar och på cykel. Tom Marcus beskriver detta väldigt utförligt, på ett sätt som gör att det blir riktigt spännande. Och oglamoröst.

Andra faktorer som ingår är infiltration av personer som misstänks spionera för andra länder, med allt vad det innebär av personliga risker. Att jaga de som jagar dig.

Under Cover – att verka men inte synas

Att ständigt vara så fokuserad kräver ett psyke av stål, och Marcus tar även upp de minst sagt stora uppoffringar som arbetet innebär. Trots att boken till stor del berättar hur man utför uppdrag blir den inte så där otroligt ultragrabbig. Här är det fokus på att inte synas och att tillsammans samla in info som sedan bearbetas. Alternativt så diskret som möjligt omhänderta personer. Enligt ett ganska strikt regelverk, som ibland även innebär att kompromissa för att kunna kroka upp ännu större fisk. Ibland kräver detta att man hjälper minst sagt tveksamma element i samhället för att kunna komma åt och förhindra massförödelse.

Actionthriller med otäcka insikter – Väl skildrat av Tom Marcus

Boken är spännande och ger en inblick i hur fältarbetet går till. Jag slukar den som en actionthriller, men kittlas av tanken på att den bygger på realistiska scenarion. Då blir det plötsligt obehagligt att läsa om hur mycket jävelskap som planeras mitt i vår närhet. Onda gärningar med syfte att döda så många otrogna som möjligt. Det är tur att det finns personer som är villiga att dagligen slita som djur, med risk för livet för att vi vanliga döda ska vara säkra.

Under Cover är en rafflande upplevelse. Rappt berättad, skriven av en man med fasta övertygelser, som även kämpar mot personliga demoner. Som brukligt i genren vet du direkt om den här boken är något för dig eller inte.

Text och Foto : Johan Åhlund

Pocket – 320 sidor – Nona Förlag – Originaltitel : Soldier Spy – Utgiven november 2017

 

Bruce Dickinson – What does this button do?

Bruce Dickinson – En självbiografi breder ut sig i den svenska sommarsolen. Foto: Johan Åhlund

Så kom den alltså. Självbiografin från Bruce Dickinson. Den legendariska brandsirenen från Iron Maiden som sålt så många skivor och turnerat världen runt har alltid haft rykte om sig att vara stabil, trevlig och ytterst mångkunnig. Vi pratar om en av världens mest karaktäristiska sångröster, med en karriär som spänner över nästan fyra decennier.

Att han har en spännande bakgrund som fäktare på elitnivå, är erfaren pilot samt har (bokstavligt) flugit världen runt med Iron Maiden borgar för intressant läsning. Frågan är dock om Dickinson kan fånga läsarna, för alla rockbiografier blir inte bra. Efter att ha läst en tidigare svenskutgiven bok om just Dickinson som var minst sagt hemsk hoppades jag på det bästa.

Redan efter några kapitel inser man att tonen och Dickinsons språk är ganska precis som hur han uppfattas i intervjuer och rockdokumentärer . Humöret är glatt, tempot ganska rappt och det finns en positiv inställning redan från start.

Eftersom jag personligen är uppväxt med Maiden och från och med Piece Of Mind följt dem mer eller mindre slaviskt så insåg jag att den här boken nog kommer att skilja sig från många rockbiografier. På ett positivt sätt.

Bruce Dickinson skriver okomplicerat, med glimten i ögat

Som förväntat finns här snudd på noll skvaller, skitsnack och intriger. Dickinsons torftiga och fattiga uppväxt i ett skitigt och regnigt Worksop avhandlas snabbt. När den unge sångaren väl hamnar på plats i London börjar storyn bli intressant. Sånglektioner, festande, repande och slitet som sångare i Samson lägger grunden för de kapitel som läsaren längtat efter. De där Bruce erbjuds rollen i Iron Maiden, tillsammans med Steve Harris och Co. Det är spännande att så här långt efteråt få höra Dickinsons story om att kastas in i ett band med enorm professionalitet, samtidigt som kraven ökar.

Skulle boken om Bruce Dickinson, en av rockvärldens mest populära hedersknyfflar vara läsvärd? Eller blev resultatet en i raden av påhittade och totalt överdrivna rockstories? Läs mer nedan. Foto: Johan Åhlund

Extra intressant blir det då det blir dags för turné. Till skillnad från de flesta andra i rocksvängen går Dickinsons liv ut på andra saker än att kröka sig redlös, dra i sig koks och ligga loss. Istället besöks den ena fäktklubben efter den andra. Fäktningen var en stor del av Bruces liv. Tävlingar och träningspass samt promenader som inspirerar till nya låttexter är det som håller honom skärpt.

Hellre fäkta, flyga och sjunga än att kröka…

När väl han väl börjar flyga och tar sitt flygcert kretsar en stor del av boken kring livet som pilot. Skivinspelningar, lite lätt festande, fäktning, långa turnéer,  och flygningar. Lägg där till en humoristisk men även ärligt skildrad, hård och beslutsam kamp mot den cancertumör som upptäcktes bakom tungan, så har vi bokens beståndsdelar.

Intelligent, tänkande och med en gudabenådad röst

Bruce Dickinson : En självbiografi – What does this button do? Är precis som förväntat en hyggligt intressant läsning om en av rockvärldens största hedersknyfflar. En intelligent och varm personlighet med karisma och som sagt en gudabenådad röst. Här finns en bra mix av anekdoter, minnen och berättelser om hur vissa låtar och inspelningar gick till. Lägg där till korta passager om de olika skivorna samt hur de mottogs, så har vi en helt okej biografi.

Kanske dock lite väl slätstruken jämfört med andra liknande böcker. Men, detta är lika mycket en styrka som en nackdel. Jag hade gärna läst mer om bandets personligheter, konflikter och egenheter. Det samma gäller för skvallernivån och relationerna med andra band på alla turnéer. Men, man kan inte få allt. Betyget blir godkänt.

Text och Foto : Johan Åhlund

Iron Maiden på Wiki

Bruce Dickinson på Wiki

Harper Collins om boken

 

 

 

Änglabarnet – Solbritt är tillbaka hos Gustafson & Kant

Änglabarnet är en kort thriller med Gustafson och Kants populära polis Solbritt i huvudrollen.

Det går bra för Anders Gustafson och Johan Kant. Författarduons böcker om Solbritt Andersson på Singö har fått många fans. Icepick har tidigare recenserat Sändebudet med gott betyg och när minithrillern Änglabarnet dök upp blev jag aningen förvånad.

Änglabarnet är en ny, fristående thriller med den 65-åriga Solbritt i huvudrollen, i ett litet format. Boken är 158 x 125 mm och spänner över 152 sidor. Alltså som en vanlig bok om lite drygt hälften av sidorna. Som av en slump hade jag en tågresa till Stockholm inplanerad och såväl format och sidantal skulle visa sig passa perfekt. Även trots tågförseningar.

Vad handlar Änglabarnet om?

I Tranvik på Singö beslutar sig en husägare för att renovera ett torp på sin stora gård. Stugan, som byggts på 1700-talet, har stått obebodd i flera decennier. När teglet i den slitna murstocken rivs upptäcks en dold nisch  och i den hittas ett skelett.

Den rutinerade 65-åriga kriminalinspektören Solbritt Andersson och hennes kollegor kommer snabbt till brottsplatsen. Snart konstaterar poliserna att de funnit kvarlevorna av en mycket ung människa. Hur länge har kroppen legat där och vem kan ha begått ett sådant brott? Inom kort väcker fallet Solbritts egna såriga barndomsminnen, som hon gjort allt för att glömma.

Änglabarnet på fiket A Piece Of Cake utanför Kreativ Krafts kontor i centrala Linköping. Med sitt korta sidantal och nätta format passar boken perfekt som kaféläsning när det är fint väder.

Solbritt Andersson har många fans och Änglabarnet lär slukas i rask takt

Fans av Solbritt Andersson, och det finns många då de tidigare böckerna sålt inte mindre än 120.000 exemplar kommer nog att sätta tänderna i den här lilla boken. Omslaget är tjusigt och den märks knappt i väskan. Hur som helst, att skriva en kriminalroman på ett så pass litet sidantal och lyckas kroka upp läsaren är nog inte så lätt. Tack vare att Gustafson och Kant redan har etablerat såväl Singö som Solbritt med stor framgång så känns med andra ord både miljöer och berättarstil bekant.

Singö-serien rullar på med nya polisutredningar

Storyn drivs fram varsamt och när vår kära polis med kollegor börjar nysta i fallet med den lilla kroppen blir det stundtals bra. Precis som förväntat är det actionbomb vi läser utan en välskriven mordhistoria med realism och känsla. Här ska vi inte spoila sönder slutet, men dess upplösning hade gärna fått vara både längre och mer utförlig. Hur som helst är Änglabarnet en hygglig läsupplevelse i väntan på nästa mer omfattande bok från Gustafson och Kant.

Text och Foto : Johan Åhlund

Förlag: Bokfabriken

Utgiven i maj 2018

Läs mer om Gustafson och Kant på Bokfabrikens sida

Glasbruket – Arnaldur Indridason – Mord i Reykjavik

jar-city_glasbruket_indridason_erlendurGlasbruket av Arnaldur Indridason blir den tredje boken jag tar mig an i mitt nyårslöfte. Ett löfte som går ut på att jag under året ska läsa minst tio prisbelönta thrillers. Den borde kunna klassas som en bra bok då den belönades med det skandinaviska litteraturpriset Glasnyckeln år 2002 för bästa kriminalroman. Därmed uppfyller den grundkravet för min läsutmaning.

I centrum står Indridasons kriminalpolis Erlendur Sveinsson, (Glasbruket är den tredje boken om Erlendur, och Indridsons litterära genombrott) hans familj och hans två arbetskamrater Sigurður Óli och Elínborg.

En äldre man hittas mördad i en källarlägenhet i Reykjavik. Bredvid kroppen finns ett kryptiskt meddelande och i hans skrivbord hittar polisen ett foto av en gravsten. När man lyckas tyda inskriptionen visar det sig att i graven ligger en fyraårig flicka som dog 1968. Med hjälp av fotot nystar polisen upp gamla och nya brott som lett till flera familjetragedier. Samtidigt försvinner en ung kvinna från sitt eget bröllop. Kriminalpolis Erlendur Sveinsson och hans kollegor står inför ett ovanligt komplicerat och svårt fall som har sina rötter bakåt i en tid då mycket var annorlunda.

Glasbruket blev Indridasons genombrott

Fotograf: Johann Pall Valdimarsson

Arnaldur Indridason i egen hög person. Fotograf: Johann Pall Valdimarsson

Glasbruket anses av många vara Indridasons till dags datum bästa bok. Tidigare har jag läst Kvinna i grönt (läs recensionen här om du vill veta mer om en riktigt bra bok) och den var så pass välskriven att den verkligen gav mersmak att läsa mer om kriminnalpolisen Erlendur Sveinsson och hans kollegor i Reykjavik. Indridason är mästerlig på att skildra relationer och karaktärer och har även en makalös förmåga att direkt slå an tonen och gripa tag i läsaren. Detta visade han upp i Kvinna i grönt som grep tag i mig redan i den första meningen.

Glasbruket är inget undantag och givetvis väver Indridason ihop flera olika sidospår, och han gör det med finess och i högt tempo. Erlendur växer i och med den här boken och hans karaktär och metodiska arbetssätt känns äkta. Trots att polisen i Reykjavik precis som landet är litet så känns böckerna levande. De är välskrivna och känns snudd på tidlösa och dessutom fräscha. Glasbruket blev även film (då hette den Jar City) och den ska jag även skriva om här på Icepick.

Indridasons böcker är sällan längre än 300 sidor, med föredömligt korta kapitel. Boken är stundtals spännande, och storyn är mycket fiffigt sammanvävd. Det finns en rafflande, och oväntad final och Arnaldur Indridason har återigen skrivit en mycket tight och spännande mordhistoria. Fullt i klass med Kvinna i grönt. Glasbruket fick mycket fin kritik och den är definitivt värd att läsa!

Betyg på Glasbruket på Goodreads: 3.80 av 5 – Personligen ger jag den en stark trea. Det finns böcker i serien om Erlendur som är ännu vassare. Inte minst Kvinna i grönt. Trots detta får Glasbruket en rekommendation.

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlaget samt Johann Pall Valdimarsson

Antal sidor: 262
Utg.datum: 2015-03
Förlag: Norstedts
Översättare: Ylva Hellerud
Originaltitel: Mÿrin
ISBN: 9789113069333

Bonnie och Clyde : Sanningen bakom legenden av Jeff Guinn

Bonnie och Clyde - Sanningen bakom legenden av Jeff Guinn.Det var med stora förhoppningar som jag satte tänderna i Jeff Guinns bok Bonnie och Clyde : Sanningen bakom legenden. Titeln lovar en hel del. Inte minst då Guinn är en prisbelönt undersökande journalist. Den här boken har potential att bli minst sagt intressant. Men håller den måttet? Läs vidare så får du se.

Boken börjar lite trevande, men efter en välskriven inledning om Clydes tidiga uppväxt tar boken fart rejält. Inte minst när han når tonåren och hamnar på fel spår. Både Bonnie och Clydes liv präglades av fattigdom och redan vid tidig ålder begick Clyde en stor mängd bilstölder och smårån. Innan han träffade Bonnie gick småslantarna som brotten gav till kläder och nöjen. Men det skulle bli värre. Mycket värre när han insåg vad man kan åstadkomma med vapen i händerna.

Guinn berättar sakligt och väldigt noggrant om ett busfrö som kom att växa upp till en simpel småtjyv och mördare. Han blev en ung man som inte skydde några som helst medel. Inte ens när det gäller våld mot poliser. 23 år gammal begick Clyde sitt första mord och flera skulle det bli. Hans kriminella karriär trappades upp när Bonnie kom in i bilden och Guinn skildrar parets kringflackande liv på ett osminkat och ytterst oglamoröst sätt.

bc2 För om det var något som deras liv var, så var det kliniskt befriat från lyx och bekvämlighet. Dessutom bevisar boken med all tydlighet att både Bonnie och Clyde under de två år de hade tillsammans många gånger fick gå tomhänta från sina rånoffer. Att de ofta fick äta sig mätta på godis från uppbrutna godisautomater vittnar knappast om kriminell framgång. Det som däremot blir tydligt i boken är deras kärlek till varandra.
bc3

Jeff Guinn är en mycket skicklig researcher med passionerat driv

Dessutom dödar boken den glamorösa myten om Bonnie och Clyde fullständigt. Guinn styrker det också med ett stort antal källhänvisningar. Hans gräv och research lämnar mycket lite att önska. Han har lagt ner oerhört mycket tid på att sätta sig in i vilka Bonnie och Clyde verkligen var. Sedan kryddar han upp detta med intervjuer med släktingar och personer som stått huvudpersonerna nära. Resultatet blir bra, och väldigt intressant.

bccarBoken griper snabbt tag i läsaren. Relationen mellan Bonnie och Clyde är intressant, och det är svårt att begripa hur de stod ut med att leva som de gjorde. Några pengar i överflöd hade de ju aldrig. De bodde ofta i bilen och fick hålla ögonen öppna hela tiden då de var efterlysta för ett antal mord och massor av andra brott.

Trots att man vet hur det slutar så är det inte utan att man som läsare verkligen hoppas att den tragiska resan ska ta en annan vändning. Att den inte som vi dock vet ska sluta på en öde landsväg i utanför Bienville i Lousiana den 23 maj 1934. Du ser till höger hur bilen såg ut efter att poliserna öppnat eld.

Bonnie och Clyde : Sanningen bakom legenden är true crime när den är som bäst

Nu gick det som det gick och Guinn har verkligen lyckats med sin bok om parets liv och leverne. Den är mycket bra skriven, rappt berättad med en avslappnad humor mitt i allt det tragiska. Det är inte utan att man undrar hur många timmar det har tagit att skildra parets livsöde.

Bonnie och Clyde : Sanningen bakom legenden är en riktig tegelsten, men om du har ett uns intresse av true crime och amerikansk historia är den snudd på obligatorisk. Rekommenderas varmt.

Här och här kan du fördjupa dig mer och se två dokumentär om Bonnie och Clyde!

Text : Johan Åhlund – Foton från Wiki samt från texashideout.tripod.com