Rafflande lästips

Lewismannen – Peter May följer upp succén Svarthuset

Lewismannen omslaget

Lewismannen är uppföljaren till Svarthuset och den andra delen i Peter May´s Lewistrilogi.

Peter May har skördat stora litterära framgångar med sina böcker om Fin Mcleod och som löser brott begångna på de yttre Hebriderna utanför Skottlands kust. Lewismannen är del två i en trilogi och platsar i min läsplan/nyårslöfte att läsa minst tio prisbelönta böcker under 2017.

Boken har vunnit flera stora priser, inte minst Theakston’s Old Peculier Crime Novel of the Year Award och Prix Polar International. Peter May nominerades även till Gold Dagger Library Awards som the ”living author who has given the most pleasure to readers”. Förväntningarna är med andra ord höga, och den tidigare delen i serien, Svarthuset imponerade.

Okej, men vad handlar då Lewismannen om?

I en vindpinad torvmosse på Isle of Lewis hittas liket efter en knivmördad ung man. Mannen har troligen legat i mossen sedan slutet av femtiotalet. DNA-analysen visar att offret är släkt med lantbrukaren Tormod Macdonald. Men Tormod har alltid hävdat att han är enda barnet. Numera lider han av svår demens och har små möjligheter att själv bringa klarhet i situationen eller att försvara sig mot de misstankar som riktas mot honom. Tormod är också far till Marsaili, ex-polisen Fin Macleods första stora kärlek. Fin, som återvänt till ön för att restaurera sina föräldrars torp, inleder nu en privat undersökning. Han ser det som sin plikt att hjälpa den kvinna han aldrig slutat älska. Samtidigt är han medveten om vad som kan ske när man börjar vända på stenar i det förflutna.

Fin MacLeod ställs inför sitt livs svåraste mordgåta

Lewistrilogin omslag

Den engelska upplagorna av Lewistrilogin med Svarthuset, Lewismannen och Lewispjäserna finns att köpa som box, och de är riktigt tjusiga.

Med Svarthuset slog Peter May igenom med buller och brak. Polisen Fin Macleod har efter händelserna i Svarthuset återvänt till ön för att rusta upp ett torp och för att fundera över sin framtid. Givetvis tar det inte lång tid innan Fin börjar utreda fallet med liket i mossen. Trots att han inte längre jobbar som polis. Hans kännedom om ön och dess invånare kommer utredningen till nytta och det börjar snart dyka upp obehagliga sidospår i hans liv. Vem är egentligen den mördade Lewismannen?

Fin Macleod är en bra karaktär och i och med att vi som läst den första delen i denna trilogi känner honom ganska bra så är Lewismannen en spännande och intressant mordgåta. Med sina knappa 300 sidor är den som gjord för ett par dagars verklighetsflykt. Precis som föregångaren visar May upp sin strålande förmåga att måla upp trovärdiga historier, mejsla fram spännande karaktärer och inte minst krydda anrättningen med subtilt spännande detaljer.

Peter May har med Lewismannen skrivit en väldigt rafflande uppföljare

Den karga och ogästvänliga miljön, karaktärernas egenheter samt dess förflutna förehavanden i kombination med ett svårlöst mord resulterar i en läsvärd bok som tar vid strax efter att Svarthusets (du hittar recensionen här) efterspel klarats av rent rättsligt. Fin Mcleod brottas med såväl känslor som en komplicerad utredning och det är bara att konstatera att Peter May lyckats, igen. Boken är helt klart läsvärd och jag ser fram emot att påbörja den tredje och avslutande delen, Lewispjäserna.

Betyg på Lewismannen på Goodreads: 4,18 av 5 – Ett högt betyg, men det är den också värd.

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlaget samt Peter May´s hemsida som är väl värd ett besök.

Läs gärna mer om Island of Lewis på Wiki så du kommer i rätt stämning. Du hittar mer info på Visit Scotland, på Tripadvisor samt på Visit outer hebrides. Du kanske blir lite resesugen?

Originaltitel: The Lewis Man
Författare: Peter May
Utgiven: 2015-07
Antal sidor: 303
Översättare: Charlotte Hjukström, Ove Thörnvall
ISBN: 9789175790961
Förlag: Pocketförlaget

Svarthuset av Peter May – Mord på Yttre Hebriderna

Svarthuset omslag

Svarthuset är den första delen i Lewis-trilogin. Peter May guidar oss med fast hand genom öns karga miljöer och mörka hemligheter.

Det har återigen blivit dags att sätta tänderna i en väl ansedd deckare. Svarthuset är den andra boken i rad som jag läser vars handling är förlagd till en karg, hårt väderpinad, glest befolkad ö. En ö dit en ärrad polis återvänder för att reda ut ett mord som begåtts i staden han för länge sedan växte upp i.

Svarthuset inleder Lewistrilogin

Detta verkar vara receptet för framgång, skriv en tight thriller med ett par mord och låt hjälten irra omkring efter ledtrådar i en ständigt mörk och ångestfylld miljö. Oftast omgiven av regn och excentriska bybor. Svarthuset är skriven av Peter May och utspelas på ön Isle Of Lewis som ligger i de Yttre Hebriderna, utanför Skottlands kust.

Okej, vad handlar den om då?

På Isle of Lewis för människorna en ojämn kamp mot elementens raseri. Den outtröttliga vinden, det piskande regnet och havets vrede är ständigt närvarande. När ön skakas av ett brutalt mord skickas kommissarie Fin Macleod dit för att undersöka om brottet kan ha koppling till ett liknande mord i Edinburgh. För Fin, som själv är född och uppvuxen på ön, innebär utredningen en resa tillbaka till ett förflutet som han under arton års tid gjort allt för att lägga bakom sig. Han ställs nu återigen öga mot öga med skoltidens vänner och plågoandar och med Marsaili MacDonald, hans första stora kärlek. Åren har gått, men Fin tvingas motvilligt inse att barndomens sår är allt annat än läkta. Men också att ön inte tänker släppa honom ur sitt grepp igen.

Peter May visar med Svarthuset upp en fenomenal litterär skicklighet

Peter May. Fotograf: Vincent Loisin

Peter May. Fotograf: Vincent Loisin

Svarthuset ger ingen smickrande bild över Isle Of Lewis. Det karga landskapet, dess hårt prövade befolkning samt kvävande religiösa samfund gör det till en minst sagt speciell plats. Men, May är en skicklig ciceron och målar upp miljöer och karaktärer med stor noggrannhet. Stackars Fin bombarderas av det ena jobbiga barndomsminnet efter det andra.

Men, efter ett tag blir man fast, och då vi inte vet mycket alls om Fin när boken startar så blir boken svår att stå emot. Jag ska inte avslöja för mycket, men miljöerna som Fin besöker skildras mycket bra och de är så långt ifrån svenska småstäder som man kan komma. Dessutom ser May till att hålla spänningen uppe, ända fram till sista sidan. Svarthuset är en småtrevlig och spännande bok med välskrivna karaktärer. Det är inte konstigt att den fått fin kritik och denna första delen i Lewistrilogin var riktigt bra.

Betyg på Svarthuset på Goodreads: 4,18 av 5 – Ett högt betyg, men det är den också värd.

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlaget samt Vincent Loisin via PeterMay.co.uk samt Maypeter.com

Läs gärna mer om Island of Lewis på Wiki så du kommer i rätt stämning. Du hittar mer info på Visit Scotland, på Tripadvisor samt på Visit outer hebrides. Du kanske rent av blir lite resesugen?

Text : Johan Åhlund


Originaltitel: The Blackhouse
Författare: Peter May
Utgiven: 2014-07
Antal sidor: 362
Översättare: Charlotte Hjukström
ISBN: 9789187319822
Förlag: Pocketförlaget och Modernista

Jägaren av Kamilla Oresvärd – Stina Seger & Co del II

jägaren av kamilla oresvärd

Jägaren av Kamilla Oresvärd breder ut sig bredvid ett alldeles för tomt glas som snart ska fyllas av ett trevligt rödvin. Ett glas rött samt en bra bok kan vara precis det du behöver just nu. Jag tycker du ska unna dig det, det är du värd. Foto: Johan Åhlund

Sanningen ska fram, till varje pris i Kamilla Oresvärds Jägaren

Dags att sätta tänderna i en initialt lovande mordhistoria som utspelas i hjärtat av Göteborg. Jägaren är namnet på Kamilla Oresvärds senast thriller, en fristående uppföljare som det så fint heter till hennes thriller Minnesbäraren från 2015. Kolla gärna upp den om du tycker Jägaren verkar intressant.

Efter att ha läst några riktigt tighta och explosiva actionthrillers är det skönt att få ge sig i kast med en realistisk spänningsroman. Med karaktärer som känns äkta, sårbara och hängivna sitt jobb.

Jägaren börjar lovande. Ett kort inledande kapitel slår an tonen direkt, och leder oss i rask takt till Göteborg. En stad där kriminalkommissarie Stina Seger tillsammans med sin arbetsgrupp precis fått ett nytt mord att lösa.

Allt börjar när Julia en tidig morgon kommer hem från ett nattklubbsbesök. I lägenheten möts hon av en fruktansvärd syn. Hennes storasyster ligger livlös och sargad på köksgolvet, täckt av blod. Mordet är utfört med frenesi och gärningsmannen har lyckats att utplåna spåren efter sig.

Vem är han och vad är det han söker?

Kamilla Oresvärd

Kamilla Oresvärd. Foto: Bokfabriken

Seger, Kowalski och de andra sliter sitt hår, och offrets halvsyster beter sig samtidigt både kyligt och udda. Mitt i allt elände bearbetar även Stina sorgen efter sin bortgångna mamma. Samtidigt jagar en man sanningen om en olycka som skedde flera år tidigare. Men vem är han? Och vad är det som han så desperat söker efter?

Jägaren är full av realism och trovärdiga karaktärer

Jägaren är både trovärdig och spännande. Stina Seger kommer många läsare att tycka om. Hennes karaktär är mänsklig och hon känns sympatisk. Hon kämpar på, trots sin sorg och sliter tillsammans med sin grupp för att få tag på gärningsmannen. Det samma gäller även för kollegan Dan Kowalski, kompetent och smart men med egna tillkortakommanden och ett mindre lyckat privatliv.

Det fina persongalleriet, att boken inte på något sätt är för överdriven; samt en genomtänkt ramhandling kryddad med en mystisk man med en oklar agenda gör Jägaren till en bra pendlingskamrat. Extra plus till en riktigt skickligt och smart ihopknytning av säcken på slutet. 306 sidor gick oväntat snabbt och faktum är att betyget blir gott. Något säger mig att Kamilla har jäkligt roligt när hon skildrar team Segers äventyr och får ta ut svängarna i Göteborg.

Text : Johan Åhlund – Foto : Bokfabriken
Nyfiken på mer? Då kan du göra ett besök på Kamilla Oresvärds hemsida. Eller hoppa in på Bokfabriken.se alternativt ta en titt på Storytel. Det finns ju fler böcker i serien att upptäcka.

De saknade av Thomas Rydahl – Erhard är tillbaka

Omslaget till De saknade av Thomas Rydahl

Omslaget till Tomas Rydahls thriller De saknade. Den andra delen om Erhard Jörgensen och hans komplicerade tillvaro på den soliga Kanarieön Fuerteventura.

De saknade – alla älskar en underdog

Thomas Rydahls thriller Eremiten (recensionen av Eremiten hittar du här) fick fin kritik. Historien om pianostämmaren Erhard Jörgensen som av personliga skäl lever som eremit på Fuerteventura visade sig vara en mycket skickligt berättad thriller. Nu är Rydahl tillbaka med De saknade. Den andra boken om Erhard och hans liv på den soliga Kanarieön. Kvar är de välskrivna karaktärerna, Fuerteventuras myllrande stadsbild och det fint flödande språket. Kan han upprepa succén med sin tidigare mycket uppskattade thriller?

I De saknade står eremiten Erhard i centrum. En klipsk underdog som tillsammans med getterna Helan och Halvan lever ett minst sagt spartanskt liv på ålderns höst. Tillvaron består mest av besvikelser och allsköns motgångar. Brödpengarna slits ihop genom att leta upp stulna mopeder och att återlämna bortsprungna hundar till sina ägare. Han har det rätt jävligt, med andra ord.

Dessutom gör sig hans förflutna sig påmint när dottern Le tillsammans med ett tv-team dyker upp. Le är med i en realitysåpa med titeln De saknade. Ett program där man letar upp personer och återförenar dem tillsammans. Le letar efter sin pappa, för att göra upp om det förflutna.

Att inte vilja bli hittad, inte ens av familjen

Erhard har sina skäl till att hålla sig borta, men hans liv fylls av både mening och utmaningar när han engagerar sig i att leta upp en försvunnen man från Mali. Ett uppdrag som snabbt visar sig vara betydligt mer komplicerat än Erhard trott.

Polisen är ointresserad, den organiserade brottsligheten visar med tydlig önskvärdhet att Erhard bör tagga ner, och samtidigt kämpar många strandade flyktingar för sin överlevnad på ön. Dessutom stöter Le på problem på egen hand. Hon är en vilsen själ, med missbruksproblem, samt gott om skinn på näsan. Snart kommer Le och Erhards vägar att korsas. Frågan är vem som satt sig mest i klistret till dess.

De saknade är en värdig uppföljare till Eremiten

Rydahl vet hur man följer upp en succé. Karaktären Erhard utvecklas för varje kapitel och att växla kapitel för kapitel mellan Erhards upplevelser och Le´s är ett väl fungerande upplägg. Redan på första sidan visar Rydahl att han är en god berättare, med humor. Just avvägningen mellan detaljer, karaktärsdrag, spänning och väl satta finurliga repliker gör såväl Eremiten som De saknade som en fin läsupplevelse. Just den språkliga stilen och dess drivande anslag gör att Rydahls texter krokar fast lite extra i läsaren. Man sveps med, helt enkelt.

Något som jag anmärkte på när det gäller föregångaren var sidantalet. Även De saknade är en rejäl pjäs på 526 sidor, vilket är aningen i överkant. Men det är ingen anledning till att nobba den. Dock är den stundtals otäck, i sina skildringar av mänsklig exploatering, oroväckande samhällsutveckling och människans brist på empati.

Rydahl vet vad han gör, och han gör det bra. Återigen levererar han en driven och oförutsägbar thriller, med fiffigt upplägg och smarta överraskningar. Dessutom känns det som om han bara skrapat på ytan på Erhards själ och äventyr. Det här är en väldigt spännande karaktär och jag hoppas att vi får läsa mer om Erhards öden och äventyr framöver.

Ps, hade den här boken varit en svensk sjuttiotalsfilm hade den säkert hetat Full fart på Fuerteventura eller något annat hurtigt.

Text : Johan Åhlund
Thomas Rydahls hemsida, Det mesta om Thomas författarskap.
Antal sidor: 526
Utgivningsdatum: 2017-11
Förlag: Bokfabriken
Originaltitel: De savnade

ISBN:9789176295298

Landsförrädaren av David Baldacci

David Baldacci har sålt mer än 110 miljoner böcker. Landsförrädaren är en av dessa och äntligen förenas bröderna Puller. Foto: Bokfabriken

I den här bloggposten ska vi ta en titt på Landsförrädaren, den senaste boken av David Baldacci om hans militärpolishjälte John Puller.

Landsförrädaren inleds i ett fängelse olikt alla andra. Ett supermaxfängelse med ett säkerhetssystem utöver det vanliga och där militärens hårda disciplinregler gäller. Ingen av fångarna har ens tänkt tanken på att rymma. Alla trodde att det var omöjligt. Fram tills nu.

Landsförrädaren påminner mig om tv-serien Prison Break

John Pullers äldre bror Robert är dömd för landsförräderi. Hans oförklarliga rymning från fängelset har gjort honom till landets mest eftersökta brottsling. Vita huset ser John Puller som länken till att finna Robert. Men Puller upptäcker snart att hans bror är jagad av någon som inte vill fånga honom levande. Puller tvingas dessutom att samarbeta med en annan agent som verkar ha en helt egen agenda. Det verkar som att någon är villig att göra vad som helst för att sanningen inte ska komma fram. Pullers förmåga som utredare sätts verkligen på prov, och han kanske inte är tillräckligt skicklig för att rädda sin bror eller ens sig själv.

Den engelska ljudboken

Så dök den alltså upp, Landsförrädaren. Bok nummer tre i serien om den smarte och effektive militärpolisen och FBI-utredaren John Puller. En karaktär som växt i popularitet för varje utkommen bok.

De tidigare delarna har bjudit på stundtals mycket läsvärd underhållning och förväntningarna var stora på trean. Inte minst då handlingen på förhand verkar riktigt lovande. Att kasta in den äldre brodern Robert i storyn är som gjort för adrenalinpumpande verklighetsflykter.

Några av Baldaccis verk. De engelska omslagen är rätt piffiga. Landsförrädaren heter The Escape och syns på den nedersta raden, näst längst till vänster.

Handlingen är totalt oförutsägbar

Landsförrädaren börjar med en explosion av välskrivet, synnerligen väl researchat fängelserymmningsraffel (vilket ord). Det är tight, jäkligt smart och ett skickligt sätt att kroka upp läsaren. Man undrar hur många timmar Baldacci lagt på att läsa på om USA´s olika underrättelsetjänster och dess hierarkier. Här finns en sanslöst snirgligt uppbyggd handling. Storyn kretsar kring agenter och karaktärer som alla jobbar för eller emot varandra inom den gigantiska amerikanska säkerhetsapparaten.

Bröderna Puller jobbar tillsammans i Landsförrädaren

Ingen litar på någon och när väl Robert på utsidan börjar nysta i intrigen blir det riktigt spännande. Båda bröderna är som karaktärer väldigt intressanta och för min del är John Puller aningen vassare än Baldaccis andra litterära hjälte Amos Decker.

Många fans lär tilltalas av bokens intrig med en avancerad rymning och jakt. Äntligen får läsaren en story om de båda bröderna Puller, en duo som jag verkligen hoppas att Baldacci parar ihop i flera böcker. John Puller är en populär huvudkaraktär, men hans bror visar sig vara lika lätt att tycka om. Om Baldacci låter dem samarbeta kommande böcker protesterar jag verkligen inte.

Hög lägstanivå och stabilt beättande

Landsförrädaren är dock inte den bästa boken i serien (än så länge finns det tre böcker om John Puller). Trots en handling med så många vändningar att man undrar hur sjutton Baldacci kunnat vända upp och ner på intrigen så pass många gånger. Totalt oförutsägbar, extremt väl påläst, kryddad med smarta sidospår och en hel del action. Men, den är aningen för lång med sina 506 sidor. Den är gedigen, men den håller inte riktigt samma klass som föregångaren. Trots detta ser jag fram emot nästa del. Hoppas att Bokfabriken snart släpper fler böcker med John Puller. Gärna tillsammans med båda bröderna. Det kan bli en duo det slår gnistor om.

Icepick har recenserat flera böcker av David Baldacci:

De Bortglömda (om John Puller)
Faller Walther Dabney (om Amos Decker)
Missa heller inte David Baldaccis hemsida. Bokfabriken är också värd ett besök för flera av Baldaccis thrillers. I den här recensionen hittar du även lite mer kortfattad information om Baldaccis nyaste bokhjältar.
Johan Åhlund

Midsommargryning – Wilderäng toppar Midvintermörker

Midsommargryning, Sverige attackeras återigen av Ryssland i Lars Wilderängs uppföljare till Midvintermörker.

Yes, dags att sätta tänderna i Lars Wilderängs andra technothriller i militärmiljö! Midsommargryning är uppföljaren till Midvintermörker (recension finns här) och nu är det återigen dags för det moder Svea att bli utsatt av en invasion från Ryssland. Gotland är sedan 2012 en rysk koloni och det visar sig att Ryssarna inte nöjer sig med ön. De vill ha mer. Mycket mer.

Året är 2023. När bakfulla svenskar vaknar på midsommardagens morgon är all telefon- och internettrafik bruten. Snart börjar även flyglarmen tjuta.

Står Sverige rustat för att möta anfallet i Midsommargryning?

I tv och radio meddelar överbefälhavaren att Ryssland inlett nya aggressioner mot Sverige. Den svenska regeringen har raskt tvingats att avgå. Är detta en skrämmande upprepning av det för Sverige fatala mellandagskriget 2012? Står Sverige rustat för att möta anfallet eller ska nya landområden gå förlorade? På vems sida står egentligen den svenska militären?

midsommargryningUjujuj, det händer igen. Scenariot om en rysk invasion skildrade Lars Wilderäng med stor övertygelse i sin förra bok Midvintermörker. En tät militär technothriller av rang. Nu är han tillbaka och glädjande nog håller Midsommargryning samma stil som föregångaren.

Tempot är rasande högt. Redan från start och eftersom boken utspelar sig tio år efter föregångaren känns det bra att vi återser de som tjänstgjorde som soldater och som försvarade landet med stor framgång under mellandagskriget 2012.

Midsommargryning är faktiskt vassare än föregångaren

Karaktärerna har såklart utvecklats sedan sist. Även om den här boken är aningen mer politisk så har den många spännande sidospår. Lägg där till så många spännande ämnen att man som läsare bara sveps med av bara farten.

Här finns intriger, strategier, cyberterrorism och svek. Kryddat med massor av spännande läsarupplevelser både till havs, till sjöss och på land. När ÖB gör sitt bästa för att koordinera sina små och slitna styrkor från sitt bergsrum samtidigt som han är utmålad som skurk av både polisen och ryssarna och hans familj hotas till livet, ja då är det svårt att sluta läsa.

Lars Wilderäng har läst på rejält inför Midsommargryning, missa inte bokens extramaterial

Det ligger ett makalöst arbete bakom den här boken. Något som blir tydligt i det intressanta extramaterialet. Där finns att läsa om hur Wilderäng har gjort research, vad han inspirerats av samt om den hjälp han har fått med bokens faktakoll.

Midvintergryning är faktiskt snäppet vassare än föregångaren. Inte illa, med andra ord. Att läsa dem efter varandra var en mycket angenäm upplevelse. Det blir dessutom ganska otäckt när man ser hur Ryssland agerat den senaste tiden mot sina grannländer.

Läs gärna mer om böckerna, om bostadstrender, ekonomi, miljö och försvar på Lars blogg Cornucopia.
Här finns min recension av Midvintermörker.
Text : Johan Åhlund – Foto : Lars Wilderäng

Midvintermörker – Wilderäng imponerar

midvintermorker1 Lars Wilderäng har med sina böcker bevisat att han är rätt man att försätta läsarna i strypgrepp med actionspäckade thrillers och dystopiska verk. Här kommer recensionen av Midvintermörker. En militär technothriller där Sverige och vårt försvar ställs inför en rejäl utmaning. Minst sagt.

Den 26 december 2012 förändras Sverige för all framtid. Tidigt på annandagens morgon år 2012 vaknar de jullediga svenskarna till en ny värld. Ett strömlöst, mörkt och iskallt Sverige. En dag då allting förändras.

En stor rysk militärövning i Östersjön förvandlas plötsligt till ett regelrätt anfall mot Sverige, som står helt oförberett. Katastrofen är total. Statsministern är försvunnen, viktiga samhällsfunktioner slås ut och ett nedbantat försvar är på väg mot kollaps. När dödstalen stiger får vi följa ett antal personers kamp under ett dygn som skakar Sverige i grunden.

Detta är handlingen i Lars Wilderängs militärthriller om ett Sverige som hamnar rejält i trubbel när ryssarna beslutar sig för att starta krig. Wilderäng är mannen bakom en av landets mest lästa bloggar, Cornucopia och med Midvintermörker visar han att han är en skicklig författare som verkligen förmedlar spänning och action sida upp och sida ner.

Drivet i Midvintermörker är fantastiskt

Midvintermörker visar sig vara en oerhört driven och spännande läsupplevelse. Att detaljerat läsa om hur svenskar i strid mot alla odds gör sitt bästa för att försvara Gotland, mot ryssarnas invasionsstyrkor är riktigt rafflande. Samtidigt gör fienden allt för att skära av svenskarnas förbindelser med omvärlden, manipulerar media och mörklägger hela landet.

wilderangÄven om de flesta av oss inte är så kallade MÖP:ar (Militärt Överintresserade Personer) så kanske det kan vara på sin plats för många läsare att hoppa in på Soldf.com innan man börjar läsa för att få ett grepp om vilka vagnar och fartyg som svenskarna använder mot ryssarna. Det blir lite lättare att förstå soldaternas känslor och reaktioner om man i alla fall vet lite om hur de fordon ser ut som de färdas i. Om man nu inte kan precis allt om svenska bandvagnar, ryska vapensystem, ubåtskrigföring samt signalspaning. Men, dra er inte för att läsa boken.

Samtidigt går det bra att nörda ner sig i prepperkunskaper. Hur man bygger skyddsrum, hur man vänder sig om i Stridsfordon 90 eller hur man uttrycker sig när man i en JAS 39E berättar för flygledning att man låst en robot på en Flanker och att man fått tre andra plan att störta i havet.

Midvintermörker är otroligt explosiv läsning

Midvintermörker är härligt osvensk i sin stil. Den innehåller så pass mycket spänning att den inte får missas om man är lagd åt vanvettigt laddade militärthrillers. Tempot är högt och Wilderäng skildrar såväl naturen som de människor som hamnar mitt i smeten.

Han gör det bra. Det känns trovärdigt när han skildrar hur de svenska JAS-piloterna leds av sina överordnade i sin kamp mot ryska mål. Detsamma gäller för de umbäranden som de svenska trupperna och polisen får uthärda. Gotland beskrivs på ett bra sätt och det är svårt att lägga ifrån sig boken mitt i en spännande luftstrid eller när vår stadsminister utsätts för attentat och får hjälp av erfarna elitoperatörer från SOG.

Wilderäng är mycket skicklig på att skapa nervkittlande stämning

Wilderäng levererar här en vanvettigt nervig och spännande technothriller i bästa stil. Nu när mästaren Tom Clancy så tragiskt har dragit gräsmattan över huvudet ser jag fram mot flera böcker i samma stil.

För dig som inte orkar vänta på fler böcker som finns kanske Harry Winters (Ingemar Dörfer) trilogi Operation Garbo i någon boklåda. De skrevs på slutet av 80-talet och även om jag inte minns om de var speciellt bra så läste jag dem när de kom ut. Man kanske skulle ta tag i dem igen, de ligger nere i källaren.

Tyckte du om Midvintermörker? Då bör du raskt läsa uppföljaren Midsommargryning. Den finns också recenserad här på Icepick.se med gott betyg.
Missa inte att läsa Lars blogg – Cornucopia

Text : Johan Åhlund
Bild : Massolit Förlag

Slutet på världen som vi känner den av Erlend Loe

Erlend Loe tar sats på nytt med en ny bok om Andreas Doppler och älgen Bongo. Nu vill Doppler ha tillbaka sin familj, något som kanske inte blir så lätt som han tror.

Andreas Doppler är tillbaka! Efter år i de djupa skogarna inser Doppler att han ju faktiskt har en familj. Han lämnar älgen Bongo hos en kennel för hjortdjur och vandrar in mot Oslo. Väl framme ser familjens hus annorlunda ut. På brevlådan är hans namn överstruket och ersatt av ett annat: Egil Hegel. Doppler tror att botten är nådd men i själva verket har eländet bara börjat.

Andreas Doppler återvänder till Oslo på gott och ont

Personligen rankar jag Den första boken om Andreas och Bongo, men också uppföljaren Volvo Lastvagnar före Slutet på världen som vi känner den. Det kan låta hårt, men faktum är att Doppler (den första boken) visade sig vara en väldigt kul och tänkvärd bok.

Slutet på världen som vi känner den är kul, men läs de andra böckerna om Doppler först

I och för sig visade Erlend Loe att han fortfarande är en väldigt vass skribent, för i Slutet på världen som vi känner den matas läsaren med flera dråpliga situationer när Andreas försöker få ordning på tillvaron igen, till många andras förtret. Det bör nämnas att han inte tänker helt rationellt alla gånger. Lindrigt sagt.

Det blir kul, men de två tidigare böckerna i serien är ännu vassare. Det finns många guldkorn att roas av om du tittar i Erlend Loe´s backkatalog. Naiv.Super tillhör det roligaste och charmigaste jag läst på mycket länge och även Blåst är mycket bra. De förgyller vilken bokhylla som helst.

Erlend Loe har ett språk och en humor som är mycket svår att stå emot

Jag rekommenderar de som lockas av att läsa Slutet på världen som vi känner den att leta upp de andra böckerna om Andreas Doppler och läsa dem i rätt ordning. De är bra på riktigt och skrivna på Loes typiskt korthuggna och dråpliga sätt. Mycket nöje.

Text : Johan Åhlund

Nyfiken på mer om Erlend Loe, missa i så fall inte att lyssna på Värvetintervjun.
Nedan här du Erlend Loe berätta om boken.

Missa inte Icepick på Instagram @icepick

Antal sidor: 285
Utg.datum: 2016-08
Förlag: Alfabeta
Översättare: Lotta Eklund
Originaltitel: Slutten på verden slik vi kjenner den
ISBN: 9789150119060

Alltid Odd – Koontz följer upp succén Odd Tomas

Det engelska omslaget till Alltid Odd. Den andra boken om Odd Thomas skriven av Dean Koontz.

Klarar Dean Koontz att följa upp succén med Odd Thomas?  Boken om grillkocken Odd Thomas (recensionen finns här) som har kontakt med de döda i den lilla ökenstaden Pico Mundo blev en stor framgång och var dessutom riktigt spännande. Även om Koontz meddelat att han avslutat Odd Thomas-sviten så  blev serien ändå omfattande. Gillade du boken Odd Thomas? Här kommer recensionen av del två. Alltid Odd.

Som ett inofficiellt sändebud mellan vår vanliga värld och de dödas hjälper Odd de döda att ställa saker och ting till rätta. Detta gör han tillsammans med stadens polischef och de båda har ett viktigt arbete framför sig.

Alltid Odd fortsätter där Odd Thomas slutade

Alltid Odd börjar strax efter att föregångaren slutat. Odd jobbar kvar på matstället i Pico Mundo men funderar på att göra något annat. Kanske ta jobb på TyreWorld. Men vännerna i staden håller honom kvar. När en barndomsvän till Odd försvinner tror alla först att det värsta har hänt, och Odd bestämmer sig för att hitta sin saknade vän. Han vet dock inte att detta leder honom rakt in i en värld full av skräck, döda kroppar och mötet med sin mest diaboliske fiende.

Berättartempot är relativt högt i Alltid Odd

Alltid Odd inleds i ett ganska högt tempo då karaktärerna så pass bra skildrats i föregångaren. Odds vän försvinner och han kastar sig genast in i händelsernas centrum där han tillsammans med sina vänner försöker reda ut vad som hänt.

Till skillnad från bok ett är den här boken lite snabbare läsning. Sidantalet ligger på cirka 300 sidor, med raskt tempo. Vi lär oss mer om Odds karaktär och hans speciella sätt att se på livet. Glädjande nog har Koontz fortsatt med den underfundiga humor som präglat föregångaren.

Alltid Odd är inte lika intensiv och rak som föregångaren. Här blir det lite mer flum och även om många gillar skräck med onaturliga inslag så tar Koontz i lite väl mycket när han skildrar bokens nemesis. Det blir en hel del dialog, men lyckligtvis så lyfter bokens handling mot slutet och räddar en stor del av läsupplevelsen.

Alltid Odd är stabil men når inte riktigt upp till föregångarens kvalitet

Alltid Odd är tyvärr en inte lika stark läsupplevelse som den fina debuten. Men, den är heller inte direkt dålig. Koontz har varit bättre, så är det bara. Mot slutet lyckas han dock infria mina förväntningar. Faktum är att han twistar till det rejält, och gör det så pass bra så att jag snart tänker sätta tänderna i den tredje boken om allas vår grillkock.

Broder Odd heter den! Som du ser på bilden nedan så har Koontz fått upp farten rejält. Vi som gillar böckerna om Odd har en hel del att läsa i den här populära serien.

Odd-Books-Horizontal-642

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlaget
Läs mer på Dean R Koontz´s hemsida Sedan finns såklart recensionen av Odd Thomas att läsa här på Icepick. Den posten berör även den lyckade filmatiseringen av Odd Thomas.

Midnattssol – Jo Nesbö goes pulp fiction

midnattssol_nesbo_deckare_blod_pa_snoMidnattssol är den andra delen i Jo Nesbö´s serie kortare actionpackade thrillers. I augusti 1977 stiger en man av bussen i en avlägsen by i nordligaste Norge. Han kallar sig Ulf, han har inget bagage och hävdar att han kommer för att jaga. Bland læstadianer och samer möter han en kultur som är både gästfri och avståndstagande, hjälpsam och kylig.

Byns klockare Lea lånar honom ett gevär och en jaktstuga, där midnattssolen håller honom vaken medan han oroligt bevakar det storslagna, men monotona fjällandskapet. Långsamt går det upp för Lea och hennes son Knut att Ulf inte är jägare, utan byte. Och att jaktlaget är på väg.

Jag gillar verkligen Jo Nesbö. Hans böcker om Harry Hole har hållt mig i ett järngrepp i läsfotöljen. Med den skruvade och ack så underhållande Huvudjägarna bevisade han att han kan annat än att skriva norska polisthrillers. När han med Blod på snö gav sig på en homage till kiosklitteraturen hade jag höga förväntningar. Dessa infriades och Midnattssol som på norska heter Mere blod är den andra delen i Nesbös hyllning till pulp-fictiongenren. Den första heter Blod på snö (recensionen på den hittar du här) . Korta böcker, med snabb spänning och kalla kulor. De norska originalomslagen är dessutom väldigt tjusiga med sin nostalgiska kioskdeckarstil.

Mere blod

Midnattssol heter Mere Blod på Norska. Här är det skönt nostalgiska originalomslaget.

Midnattssol hyllar pulp-fictiongenren med kort sidantal och gott om spänning

Midnattssol är en thriller och en kärlekshistora mellan två väldigt olika personer. Både Ulf och Lea har sina egna demoner och ett tungt förflutet att bära på. Lea känns äkta och hennes relation med sonen som snart börjar ty sig till Ulf är bra skildrad. Hela historien är lite av en accident waiting to happen så att säga, och den blir stundtals både nervig och spännande. Precis som i Blod på snö är Nesbö sparsmakad med adjektiv och båda böckerna har en hårdkokt aura över sig.

Spännande intrig och högt tempo men Blod på snö är stråt vassare

Midnattsol är spännande, men den når inte riktigt upp till föregångarens finess. Båda delarna är läsvärda och med tanke på att de är så korta i sidantal är de tacksamma verklighetsflykter och som gjorda att plöja igenom på resande fot. Nu ser jag fram emot nya äventyr med Harry Hole, för Nesbö´s berättarkonst är svår att stå emot om man gillar spänning och raffel. När kommer filmen?

Betyg på Midnattssol på Goodreads: 3,61 av 5 – Jag ger den en trea i betyg. Föregångaren Blod på snö får aningen högre betyg, men båda är spännande och läsvärda. Det korta sidantalet gör dem lämpade för tråkiga tågresor, eller andra upplevelser som du vill snabba upp med en bra story.

Icepick har skrivit om flera av Jo Nebös böcker: Här finns recensionen av Blod på snö
Här hittar du recensionen av Harry Hole-thrillern Törst.

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlagen

Originaltitel: Mere blod
Antal sidor: 237
Utg.datum: 2016-07
Förlag: Pocketförlaget
Översättare: Per Olaisen
ISBN: 9789175791746
Jo Nesbø berättar om bokens karaktärer i det här klippet