Tag Archives: bokfabriken

Stöld – Snabb spänning av James Patterson och Rees Jones

Omslaget till James Pattersons Stöld, den första så kallade bookshoten som Bokfabriken lanserat. Jag har tidigare köpt Pattersons Zoo 2 i serien. Foto: Bokfabriken

Så kom trenden även till Sverige, alltså det som man kallar bookshots. Korta romaner med högt tempo där man sållat bort det mesta av mellantjafs och går pang på rödbetan. På svenska kallas de handlingsdrivna snabbromaner. Först ut är James Patterson, en författare som likt en fabrik vräker ur sig böcker åt alla håll och kanter. Ofta tillsammans med olika medförfattare, vilket gör det svårt att identifiera hur mycket jobb han verkligen lagt ner på varje bok.

Han har ett stenhårt tempo och ligger bakom mängder av succéer, den senaste jag läste var Postcard Killers (recension finns här) som han skrev tillsammans med Liza Marklund. Tidigare i sommar blev jag nyfiken på tv-serien Zoo som bygger på Pattersons litterära förlagor och beställde de två pocketarna. Ta mig sjutton så var del två en så kallad bookshot på lite drygt 130 sidor. Jag ska ge tv-serien en chans innan jag ger mig på böckerna.

Stöld heter den första som körts ut på svenska. 132 sidor tunn, handling som kan beskrivas i 1,5 tweet och ett stabilt omslag. Påpassligt nog hade jag en tågresa inplanerad och jag tog med den i väskan. Döm om min förvåning när jag i den främre delen av tåget hamnade mitt emot en tjej som visade sig läsa Bikini av just Patterson. Spontant började vi prata om hans titlar och vem som skulle vara intresserad av just bookshots.

Vi kom snabbt fram till att de är som gjorda för pendling, kortare resor eller som hjärnrensare. Istället för att köpa en dagstidning eller två kan man slå till på en bookshot. Under förutsättning att de är billiga, märk väl. Priset är den viktiga faktorn här. So far så ligger priserna hyggligt rätt på cirka 38 kronor på nätet. Förhoppningsvis kostar de inte 84 kronor på Pressbyrån.

Stöld breder ut sig i solen. Jag läste ut den på en tågresa, och som reselitteratur fungerar dessa kortare effektivt drivna böcker mycket bra. Foto: Johan Åhlund

Givetvis blev tåget försenat, det är ju SJ vi pratar om och tågresan tog 40 minuter längre tid än planerat. När jag kom fram till Stockholm hade jag precis blivit klar med boken, det tog lite drygt två timmar och väl framme så gav jag boken till min medpassagerare. Om man inte vet vad man ska göra under lite drygt två timmar så kan en Bookshot vara ett bra alternativ, men det är ju såklart även alla andra böcker.

Stöld och dess handling

De är redo att slå till. I flera månader har de övervakat juveleraren på Hatton Garden. De har full kontroll. Ingenting kommer kunna gå snett. Vad de inte tagit med i beräkningarna är att någon annan har planerat exakt samma kupp. Men de måste ta hem det här Det är långt ifrån bara diamanterna som står på spel.

Jajamensan, där har vi handlingen. Pang på. Inledningsvis noterar jag att ”James Patterson har lämnat sitt godkännande att bli identifierad som författare till detta verk i enlighet med Copywright and design and patents act 1988”. Läs den meningen en gång till. Med pytteliten text på omslaget står det att boken skrivits med Rees Jones. Detta är som sagt inget ovanligt fenomen och jag är kanske negativ i överkant. Hur som helst så borde Rees Jones (Geraint Jones) lyftas fram. Han har dessutom skrivit boken Blood Forest som fångat mitt intresse. Den verkar kunna bli bra.

En bookshot bör hålla högt tempo och kännas kreativt impulsiv, Stöld lyckas med detta

Faktum är att föga förvånande så bär bokens handling iväg likt ett japanskt snabbtåg. Till skillnad från SJ så kör Patterson inte fel, spårar ur eller agerar utan självförtroende. Här är det ord och inga visor och ett accelererande tempo.

Flera andra titlar är klara och dyker snart upp i hyllorna. Foto: Bokfabriken

När den arbetslöse 25-årige Alex Snowcroft bestämt sig för att fixa lite extra pengar genom att begå ett till en början relativt okomplicerat diamantrån går saker och ting inte riktigt enligt plan.

Det skiter sig på ren svenska och han och hans kumpaner får snart den handlingskraftige kriminalkommissarien Alex Hill vid Scotland Yard efter sig. På 130 sidor hinner man inte med mycket och även om det blir spännande så lyser detaljerna med sin frånvaro. Men, det är givetvis tempofyllt och rappt berättat. Givetvis lyckas man trots sidantalet förlägga storyn till flera olika destinationer, och lyckligtvis även servera läsaren några oväntade twistar. Detta gör att Stöld fungerar som ett bra tidsfördriv. Sidantalet är som gjort för småstressade tågpendlare, och istället för ett par dagstidningar kan man leta upp dessa titlar och på så sätt förkorta restiden markant.

Text och foto : Johan Åhlund

Utgivningsdatum: 2017-06
Orginialtitel: Heist
Förlag: Bokfabriken
Antal sidor: 132
ISBN: 9789176294567

Generation 500 – Nostalgi av Jimmy Wilhelmsson & Kenneth Grönwall

Omslaget till Generation 500. En bok som passar utmärkt i hyllan bredvid den tidigare Generation 64. Foto: Bokfabriken

Vissa böcker fångar ens intresse lite extra. För min del är detta definitivt en sådan. Förväntningarna var nämligen inte så lite höga efter att ha läst Generation 64 med stor behållning. Nu har alltså Jimmy ”Spelpappan” Wilhelmsson och Kenneth Grönwall gett sig på uppföljaren, Amiga 500 har fått en egen bok i Generation 500. En bok som många längtat efter.

Många födda på sjuttio- och åttiotalet satt som kids som förtrollade framför sina hemdatorer. Mest populär var Commodore 64, och förutom att spela spel var det många som på stapplande steg började lära sig programmera på den. Commodore visste vad de gjorde, och när man lanserat Amiga-serien satt många i pojkrummen och funderade på hur man lättast kunde sälja en njure för att ha råd med en egen Amiga 1000.

Commodore Amiga 500 släppte loss hela Generation 500

Sedan kom Amiga 500, en billigare version med enorm potential. Jämfört med C64 ett monster med otämjd potential. Dessutom en fullfjädrad nöjesmaskin med spel som var så tjusiga att många inte trodde sina ögon. Reklamen visade upp bilder som fick många att tappa hakan över Amigans grafik.

Celebrandil, eller Mårten Björkman som han egentligen heter. En legendarisk kodare på Amiga-scenen. Idag jobbar han med att få robotar att förstå sin omvärld och att lära sig av den. Som du ser jämfört med min Rush 24 ryggsäck så är boken en rejäl pjäs. Den väger 1500g och är på 180 sidor, med fina bilder, tryckta på mycket fint papper. Foto: Johan Åhlund

Veckopengar sparades, gräsmattor klipptes in absurdum och det sommarjobbades utan dess like på loven. Julklapparna bestod för de lyckligaste ungarna av en stor vit papplåda innehållandes en ny Amiga 500.

1987 började en stor del av våra skickligaste kreatörer och innovatörer inom IT att experimentera med Amiga 500 och en hel subkultur startade. En kultur som gagnade både de som spelade spel, de som gjorde musik och såklart programmerarna. Just detta breda fokus och den kultur som Commodores datorer skapat och dess härliga kreativa synergier har Jimmy Wilhelmsson och Kenneth Grönwall skildrat i boken Generation 500.

Min egen hemdatorbana startade med en pipande Spectrum 48k, sedan en Atari 1040 ST, och till slut en Amiga 500. Kompisarna hade Spectrum eller C64 innan Atari och Amiga började dela upp kidsen i två läger.

Amigan var en härlig maskin, inköpt via en annons i Gula Tidningen tillsammans med två Tac-2, en färgmonitor, en ryggsäck proppad med spel samt en hög med DatorMagazin och Svenska Hemdator Hacking. Det kostade en slant men det var det värt. Inte minst för att den var entrébiljetten till en härlig kultur samt för att det fanns så mycket att göra med den. Jag köpte den ganska sent och det var skönt att ha en egen efter att ha spenderat mycket tid hos kompisarna.

Lite hipsterläsk, en plats i solen och en god bok. Det kallar jag semestertider. Boken satte tonen för kvällens retrosnack, för vi är många som minns både C64 och Amiga 500 med goda minnen. Foto: Johan Åhlund

Just dessa känslor och erfarenheter skildrar man i boken Generation 500 på ett härligt nostalgiskt sätt. Inget var omöjligt, datorer var framtiden och vissa av våra ungdomar satt på talanger av absolut världsklass när det handlade om att skapa spel, demos och musik. Förmågan att maximera ut varje uns av datorns kapacitet blev dessa ungdomar experter på. Inte undra på att boken blir intressant, för det finns hur mycket härlig nostalgi, kompetens, affärsnytta, spelkultur som helst att skriva om. Lite av ett I-landsproblem för Jimmy och Kenneth.

Generation 500 är en grafisk fullträff

Att presentera en hel kultur i bokform kan göras på flera sätt. Ett är att skita i all formgivning, använda sparsamt med svartvita bilder och sedan skriva sida upp och sida ner med text. Det blir sällan bra med tanke på att läsarna då går miste om all pixelnostalgi och känsla. En bild säger mer än tusen ord, för att få in ytterligare en sliten klyscha. Ett annat sätt är att försäkra sig om ett stort format, i kaffebordsstil, med hög papperskvalitet, att säkra upp massor med fina bilder och sedan lägga mycket tid vid att paketera det snyggt. Det har man verkligen lyckats med. Den tidigare boken Generation 64 var fantastisk och Generation 500 är lika välarbetad både formmässigt som innehållsmässigt.

Det var andra tider förr. Medans andra sprang omkring ute och lekte eller jagade tjejer fanns det samtidigt en enorm kunskap om just Amiga 500 i svenska skolor. Många var så kallade lamers, men i varje skola fanns någon eller några som verkligen lärde sig att maximera kunskaperna. Foto: Johan Åhlund

Innehållet är precis som kulturen brett. Storyn om själva datorn och hur den kom hit rivs av på direkten och sedan börjar ett rent smörgåsbord av nostalgi för svenska hemdatordatorägare.

Spelen har såklart en stor del i boken. Säg den svensk (både killar men även tjejer) i fyrtioårsåldern som inte spelat spel som Bubble Bobble, Populous, Monkey Island, The Great Giana Sisters eller Defender Of The Crown. Bilder tillsammans med intervjuer av nyckelpersoner är vägen att gå, och kapitlet om tidningen DatorMagazin visar med tydlighet och humor om en tidningsbransch med stor kreativitet, fria tyglar och ett härligt driv. Hur modernare motsvarigheter på webben jobbar är även kul att läsa.

Sedan kommer ett rejält tilltaget kapitel om musiken som skapades, och här intervjuas en stor mängd personer som berättar om hur de knappt kunde slita sig från sina sequencers.

Bokens riktiga höjdpunkt är kapitlen om hackarna och spelmakarna där dåtida legender som Mahoney och Kaktus hjärtligt berättar om upplevelsejakter och avancerad problemlösning och jämför detta med hur branschen ser ut idag.

Generation 500 visar upp svenska innovatörer av världsklass

Intervjuerna överlag levereras med fina bilder och jämför ofta hur det var då jämfört med nu. Så här i efterskott ger intervjupersonerna en insikt i den smått kusliga kompetens de besitter inom sina områden. Det är oerhört imponerande att läsa om dåtida datalegender som Jacob ”Jas” Ström, Mårten ”Celebrandil” Björkman, Johan ”Rubberduck” Döhl och Andreas ”Megaman” Tadic bara för att nämna några av bokens personligheter. Samtliga är kreativa genier av absolut världsklass och har bidragit till massor av tekniska innovationer. Man blir nästan mörkrädd när man så här i efterskott läser djupintervjuer med personer vars namn man läst på skärmen under demos, eller sett på crackade spel i ungdomen. Dessa herrar såg många upp till och det är otroligt imponerande att se vad de arbetat med, och åstadkommit efter att de lärt sig tämja Amigan. Imponerande är dagens underdrift.

Generation 500 är precis som sin föregångare Generation 64 för många en välkommen och snudd på oemotståndlig nostalgikick för många. En mycket skickligt paketerad resa till en tid då det enda man behövde för att vara lycklig var en tjej att krama, en Suzuki K50, en Amiga och en Tac-2 (okej, nästan i alla fall). Flera av bokens intervjuer borde vara obligatorisk skolläsning då de är inspirerande, skrivna med glimten i ögat och samtidigt visar vad man kan åstadkomma genom att tämja ett programmeringsspråk.

Mycket bra jobbat Jimmy Wilhelmsson och Kenneth Grönwall. För andra gången dessutom. Boken är en mycket bra present till vilken sjuttio- eller åttiotalist som helst.

Text & Foto : Johan Åhlund

Boken hittar du hos Bokfabriken Mer om Jimmy Wilhelmsson hittar du på Spelpappan. Boken har även en egen sajt. Mer härlig nostalgi finns i klippen nedan.

Vit syren – Cecilia Sahlström lanserar ny thrillerserie

Omslaget till Vit syren av Cecilia Sahlström. Foto. Johan Åhlund

Försommaridyllen spricker när en ung tjej hittas brutalt misshandlad i Lunds stadspark. Gärningspersonens tillvägagångssätt verkar ha symbolisk betydelse och i offrets hand vilar en kvist av en sällsynt vit syren. Kommissarie Sara Vallén vid våldsroteln i Lund blir tilldelad fallet, men hennes utsikter att vara en del av lösningen försvinner snabbt när hennes son blir huvudmisstänkt. Trots att hon är berövad sina befogenheter känner hon sig tvungen att lösa fallet. Hon måste rädda Johannes. Hennes son skulle aldrig göra någonting sådant. Aldrig.

Där har vi ramverket i Vit syren, Cecilia Sahlströms första bok om kommissarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker vid polisen i Lund. Cecilia har arbetat som polis i mer än 20 år och har dessutom jobbat som chef inom socialtjänsten. Hon lär med andra ord samlat på sig en hel del erfarenheter av att jobba med människor, samtidigt som hon besitter värdefulla kunskaper om hur polisarbete utförs. Detta tillsammans med en bra grundhistoria har potential att bli lyckad läsning.

Just att det är huvudkaraktären kommissarie Sara Valléns egen son som hamnar i polisens huvudfokus ger boken en extra intensitet och krydda.

Vit syren, Boba Fett samt diverse hipsterläskeblask. Foto: Johan Åhlund

Det polisiära arbetet som skildras i Vit syren känns äkta. Gärningsmannen fortsätter att gäcka polisen och ju längre tiden går, desto mer ökar frustrationen i utredningsgruppen. Tanken på att skurken fortfarande är på fri fot stör, men det finns dock flera ledtrådar. När man börjar följa upp tips och spår börjar utredningen röra på sig i rätt riktning. Samtidigt som storyn tar fart.

Det blir spännande och stundtals också obehagligt. Det som drar ner betyget ett snäpp är sättet som poliskollegorna skildras. Sara och Ritas kollegor skildras nämligen som feta, inkompetenta, slarviga och allmänt otrevliga. Något som irriterar både Rita och Sara, och detta görs väldigt tydligt i boken. Detta är synd, för det blir tröttsamt att så ofta läsa hur de spyr ovett och galla på sina kollegor.

Vit syren är en stabil deckare med extra plus för dess driv, alla fina detaljerade miljöer samt för att den känns så trovärdig och realistisk.

Text och foto : Johan Åhlund
Här ser du Cecilia som berättar om boken tillsammans med Björn Gadd:

Läs gärna Sydsvenskans intervju med Cecilia. Den hittar du här.
Utgiven: 2017-05
Förlag: Bokfabriken
ISBN: 9789176294703

Fallet Walter Dabney – Svårlöst mordgåta av David Baldacci

Fallet Walter Dabney av David Baldacci heter The Fix på originalspråk. Här står den inklämd mellan två flaskor cola. Foto: Johan Åhlund

David Baldacci säljer böcker som aldrig förr. Hans författarförmåga är rasande effektiv, skrivkramp existerar inte. Ej heller brist på fantasi och känsla. Sedan 2013 har han skrivit nio böcker. Nio. Det är helt sanslöst produktivt, och även om jag inte har läst alla så har de jag läst varit stabila och spännande. De senare åren har hans titlar i huvudsak handlat om följande tre karaktärer:

Will Robie: Den ensamme och statsanställde yrkesmördaren. En topphemlig resurs som USA:s regering använder i situationer där varken polis, FBI eller militär räcker till.
John Puller: Militärpolis och ytterst erfaren utredare som även är en dekorerad krigshjälte.
Amos Decker: Polis och före detta fotbollsspelare med speciella talanger.

Nu är det dags att ta tag i den tredje boken om Amos Decker.

Mr Decker är en stoväxt före detta fotbollsspelare som efter en skada fått diagnosen hypertymesi. Han minns alltså allt som hänt honom, inklusive saker han helst skulle velat glömma. Efter skadan sadlade han om till polis, ett yrke där hans fenomenala minne ofta kommer väl till hands. Faller Walter Dabney är den tredje boken om Amos Decker och visar sig vara en thriller med relativt mycket spänning, oväntade händelser och en minst sagt knepig historia för Decker och hans kollegor att börja nysta i.

Fallet Walter Dabney är den tredje boken om Amos Decker. Han jobbar som utredare på FBI och får ett otroligt svårt fall att lösa i Baldaccis senaste thriller. Kasst telefonfoto: Johan Åhlund

Okej, jag fattar. Men vad handlar Fallet Walter Dabney om då?

Amos Decker blir vittne till en våldsam konfrontation precis utanför FBI:s huvudkontor i Washington D.C. En man skjuter en kvinna och sedan sig själv, mitt på ljusa dagen. Decker står handfallen bara några meter bort. Trots Deckers extraordinära observationsförmåga förvirrar mordet både honom och hans team. De kan inte hitta någon koppling mellan mördaren, som visar sig vara en framgångsrik familjefar, och offret, en omtyckt lärare. Det verkar inte heller finnas något motiv. Så får Deckers team order från Harper Brown, en agent vid Defense Intelligence Agency (DIA), att släppa fallet. De har anledning att tro att mordet är kopplat till större händelser som står i direkt kontakt med nationens säkerhet. Men Decker har aldrig följt reglerna, och han har ett mål att lösa fallet.

Fallet Walter Dabney är mer fiffigt finlir än en actionbomb

Fallet Walter Dabney har en kreativ grundhandling, den börjar bra precis som de flesta av Baldaccis böcker. Handlingen visar sig broderas ut till en väldigt intrikat och invecklad historia. Mordet är till en början obegripligt och kommer att kräva alla tänkbara talanger inom polisen för att lösas. Till skillnad från böckerna om Will Robie så ligger den här boken lite lågt när det gäller ren action. Actionscenerna finns där, men de är relativt korta och inte superdetaljerade. Istället fokuserar Baldacci på att bygga upp en väldigt finurlig och invecklad historia. Spänning finns det dock gott om, men Decker och co är inget striketeam. De är skickliga analytiker som minst sagt utmanas intellektuellt när fallet med Walter Dabney rullas upp.

Som brukligt med Baldacci levereras handlingen i korta kapitel, han håller sig inom vettigt sidantal och ger läsaren ett antal cliffhangers. Just sidantalet är förmodligen noga uttänkt. Av de tretton titlar jag har i bokhyllan är endast en bok under 400 sidor. Ingen av dessa sträcker sig dock längre än 470 sidor, så det verkar som om Baldacci anser att den perfekta thrillern ska skrivas på cirka 430 sidor.

Hans fans verkar sluka det mesta han ger ut, men det finns även många läsare som har antingen Will Robie, John Puller eller Amos Decker som favoritkaraktärer. Samtliga tre säljer dock bra och böckerna bjuder på både spänning och action. Amos Decker är lite mer spänningsfokuserade, Will Robie actionladdade och John Pullers äventyr en mix av de båda.

Som brukligt så lyckas Baldacci skriva en stabil spänningsroman. Det blir spännande, och handlingen är kreativ och innehåller många oväntade turer och villospår. Ingen actionbomb, men en fiffig och smart thriller som låter oss komma Amos Decker lite närmare. De som gillar hans hjältar kommer att gilla den här boken, men personligen ser jag fram mot ett nytt äventyr med John Puller. Något säger mig att jag snart får min önskan uppfylld. Kom igen Baldacci. Make it happen. Please.

Det ligger flera klara recensioner av Baldaccis böcker på lager, som kommer att läggas upp här på Icepick i framtiden. Här hittar du recensionen av De bortglömda med John Puller. Besök gärna David Baldaccis hemsida, där finns massor av info.

Text & Foto : Johan Åhlund

Antal sidor: 445
Utgivningsdatum: 2017-05
Förlag: Bokfabriken
Originaltitel: The Fix
ISBN: 9789176294765

Slaktaren i Highgate – Tony Parsons följer upp Murder bag

Så dök den då upp och abstinensen efter en ny thriller av Tony Parsons började upphöra. Många spänningsfantaster kommer att kasta sig över Slaktaren i Highgate. Foto: Johan Åhlund

På nyårsdagen hittas en familj brutalt mördad i sin villa i ett välbevakat bostadsområde i norra London. Men en familjemedlem saknas det yngsta barnet. Mordvapnet visar sig vara en pistol som används för att bedöva djur före slakt. Detta leder kriminalinspektören Max Wolfe till en dammig hörna tillägnad seriemördaren Slaktaren i Scotland Yards ökända museum. Men Slaktaren har avtjänat sitt straff och är nu gammal och dödssjuk. Kan han verkligen vara inblandad, eller är dådet en grotesk hyllning genomförd av en beundrare? Och var finns det försvunna barnet?

Äntligen kom den då ut på svenska. Tony Parsons uppföljare till den mästerligt välskrivna Murder bag. Slaktaren i Highgate är med andra ord den andra boken om Parsons kriminalpolis Max Wolfe som med dottern South och jycken Stan försöker få kvalitetstid tillsammans samtidigt som London drabbas av hemskheter.

Precis som Murder bag inleds Slaktaren i Highgate med adrenalinframkallande intensitet. Karaktärerna sattes redan i del ett och man behöver inte läsa många sidor innan Parsons minst sagt skickliga penna sätter en i ett skruvstäd och börjar dra åt. Det är lika bra att skriva det med en gång. Parsons har alltid varit extremt skicklig med orden, och nu när han gått ifrån man-lit genren har han verkligen plockat fram hela arsenalen av sitt författarskap.

Slaktaren i Highgate är den andra boken om kriminalassistenten Max Wolfe

En trio av Tony Parsons. De två kriminalromanerna om Max Wolfe samt den underhållande krönikesamlingen I huvudet på Tony Parsons. Samtliga är mycket läsvärda. Foto: Johan Åhlund

Extra plus för att Max Wolfe återigen får återvända till Room 101 på Scotland Yard för att göra lite research och att Parsons gräver i den engelska kriminalhistorien. Vi introduceras även mer och mer för Wolfe´s familj och vänner, samtidigt som kollegorna på stationen kvarstår.

I Slakaren i Highgate är poliserna inga oövervinnerliga stålmän

Parsons målar inte upp poliserna som några stålmän, de får stryk, blöder och gör misstag. Men de är passionerade och de håller ihop. Det är tjusigt förpackat, rafflande samt mycket underhållande. Slaktaren i Highgate må vara en fristående del, men läs Murder bag innan. Den ger en perfekt start till en väldigt bra serie och maximerar din läsupplevelse av den här boken. Det enda negativa är ett par slarvfel, men som helhet är även den här boken snudd på mästerlig. Parsons har med andra ord gjort det igen.

Bok tre är redan klar, och jag hoppas att han skriver många fler. De är nämligen fantastisk läsning om man gillar genren. Jag är mycket imponerad. Punkt.

Text & Foto : Johan Åhlund

Tony Parsons berättar själv om boken:

Antal sidor: 317
Utgivningsdatum: 2017-05
Förlag: Bokfabriken
Originaltitel: The Slaughter Man
ISBN: 9789176293942

Murder bag – Tony Parsons visar var skåpet ska stå

Murder bag, Tony Parsons efterlängtade thriller. En bok som infriade förväntningarna med råge. Foto: Johan Åhlund

Den briljante krönikören och musikjournalisten Tony Parsons är enligt många musikfans (inklusive undertecknad) ett skribentgeni. Även om jag ibland föredrog Toby Young så var Parsons mycket påläst och samtidigt underhållande i sina krönikor. Karriären gick spikrakt efter Parsons punktexter i NME. Allt större tidningar köpte hans texter, och de betalade bra. Ett urval av hans tidigare texter hittar du i den mycket trevliga krönikesamlingen I huvudet på Tony Parsons.

1999 fick han ett genombrott med boken Mannen och pojken och sedan fortsatte han med flera böcker. Han praktiskt taget uppfann genren ”man-lit”, motsvarigheten till chick-lit. Tillsammans med Nick Hornbys liknande böcker serverades läsarna med flera relationsromaner med unga män i huvudrollen.

När Parsons sextio år ung skrev Murder bag, den första deckaren om Max Wolfe höjde många på ögonen. Parsons är en mästare på att skildra relationer, vardagsproblem, uppväxtskildringar och känslor. Inte sällan kryddar han sina berättelser med pricksäkra pop- och musikreferenser. Tänk om han kan kombinera detta med rafflande crime? Det skulle kunna bli riktigt bra. Jag slog till, läste och skrev recensionen i mars. Sedan längtade jag efter uppföljaren.

Murder bag och dess handling

Kriminalpolisen Max Wolfe är alla mördares mardröm. En impulsiv, egensinnig och envis yrkesman. När två män brutalt mördas i Londons West End misstänker polisen att det är en seriemördare som härjar, och Wolfe sätts på fallet. Det första offret är en rik bankman som under många år bedragit sin hustru, medan det andra offret är en hemlös man. Till en början verkar mordoffren inte ha något gemensamt, men det visar sig att de båda männen tjugosju år tidigare gick på samma skola. Vad kan ha utlöst mördarens besinningslösa vrede, och varför är just de här männen utvalda? Mördarens metoder och offer diskuteras flitigt i sociala medier och det är ingen tvekan om att mördaren själv följer varje steg. När någon utger sig för att vara mördaren på internet tar spekulationerna verkligen fart, och Wolfe inser att både han själv och dottern Scout är i skottlinjen.

En trio av Tony Parsons. De två kriminalromanerna om Max Wolfe samt den underhållande krönikesamlingen I huvudet på Tony Parsons. Samtliga är mycket läsvärda. Foto: Johan Åhlund

En minst sagt imponerande thriller, Max Wolfe lär få många fans

Parsons är en oerhört begåvad författare när han är på bästa humör. Det verkar som om han längtat efter att fått skriva något annat än relationsromaner, för Murder bag greppar tag direkt. Efter några kapitel lägger jag ifrån mig boken, konstaterar att karaktären Max Wolfe har potential att bli otroligt populär. För det verkar som om Parsons överträffat sig själv den här gången.

Det säger inte lite, men Murder Bag är inget annat än otroligt välskriven spänning. Mycket skickligt uppbyggd, med imponerande dialog, färgstarka karaktärer och så klart många referenser. Dessutom finns här en hel del historiska knytpunkter. Jack The Ripper förekommer i periferin och så även det ruggiga rum 101 på The Crime Museum of Scotland Yard där en stor del av brittisk kriminalhistoria finns. Att låta Max Wolfe återkomma till rum 101 flera gånger i boken är ett genidrag, för där finns inspiration som heter duga. Dessutom skildrar han det så spännande att många crime-älskare kommer att bli sugna på ett besök. Sedan ska vi ha klart för oss att Max Wolfe som ensamstående pappa till en femårig dotter samt hundvalp är en trevlig grund att bygga på. Parsons har inte glömt hur föräldraskap och vardagsliv skildras. Han är fortfarande riktigt bra på just detta och detta gör boken extra trevlig.

Murder bag är resultatet av fem års skrivande

Det tog enligt Parsons själv fem år att skriva Murder bag. Det märks, för hantverket är av högsta klass. Varje kapitel, varje stycke är textmässigt fantastisk. Som grädde på moset har Parsons dessutom flera böcker i serien på gång. Slaktaren i Highgate är redan ute på svenska, recension kommer inom kort. Del tre är redan färdigskriven. Murder bag rekommenderas starkt, snudd på högsta betyg. Jag är riktigt imponerad.

Text & Foto : Johan Åhlund

Hör Tony själv berätta om boken:

Tony Parsons sida om sig själv och Max Wolfe – Mycket läsvärd
Daily Mail om Scotland Yards Black Museum
Vad innehåller en Murder bag?
Vem var Fairbairn-Sykes? (MÖP-varning)
Antal sidor: 399
Utgivningsdatum: 2017-04
Förlag: Bokfabriken
ISBN: 9789176293911

Sändebudet – Välbalanserat av Gustafson & Kant

Sändebudet är den tredje boken om kriminalpolisen Solbritt Andersson och hennes kollegor. Foto: Johan Åhlund

Författarduon Anders Gustafson och Johan Kant tar oss med boken Sändebudet återigen till Singö. En skärgårdsidyll, som samtidigt är ett militärt område ute i norra Roslagen. Här utspelas alltså den tredje boken om kriminalinspektör Solbritt Andersson och hennes poliskollegor. En samling poliser som den här gången verkligen sätts på prov i jakten på spionen och den före detta militären Sven Löwengrip.

En isfri januarieftermiddag ger sig tre män ut i en båt för att fiska. En av dem kommer aldrig tillbaka. Mannen, som visar sig ha koppling till öns militära förflutna, hittas senare död i hamnen vid Svartklubben utanför Singö. Samtidigt utreder Solbritt Andersson företaget Rankena Tech, som tycks ha förgreningar till internationell brottslighet. Polisen närmar sig ett genombrott i fallet, men inser att de ständigt ligger steget efter. Finns det läckor eller infiltratörer i Norrtälje polishus?

Dessutom hittas ett lik guppande i hamnen vid Svartklubben utanför Singö. Har offret, en tillbakadragen man som bott vid havet i hela sitt liv, verkligen drunknat på grunt vatten? Vilka är hans kopplingar till öns militära förflutna och till den charmante och maktfullkomlige prästen i Singö kyrka?

Sändebudet av Gustafson och Kant är perfekt vårläsning. Glöm inte att ta med fikabröd och något gott att dricka. Foto: Johan Åhlund

Sändebudet visar sig vara väldigt välbalanserad

Det är en både invecklad och fiffig grundhandling som Gustafson och Kant väver fram. Byborna skildras förtjänstfullt och trovärdigt, och likaså miljöerna. Det är svårt att som läsare inte bli nyfiken på ön och dess spännande historik. Just öns historia och dess mindre rumsrena karaktärers förflutna är något som verkligen kryddar upp handlingen. Jag ska dock inte avslöja mer. Dessutom är persongalleriet mycket lyckat, och när Erik Strömberg vid Interpol introduceras dras tempot upp ordentligt.

Sändebudet är både spännande och underhållande (vidrigt klyschiga ord att läsa i en bokrecension, jag vet), och det är inte utan att jag imponeras över att boken är så pass välbalanserad. Att skapa spänning, få läsaren nyfiken, och att föra fram historien på ett så trevligt sätt är ett imponerande hantverk. Inte minst då Sändebudet inte är en tegelsten. Med korta kapitel klockar den in på knappa 290 sidor. En perfekt pendlingskamrat, med andra ord.

Gustafson och Kant hintar även om att det kommer fler böcker om Solbritt, och det är något som många kommer att se fram emot. Sändebudet övertygar med andra ord positivt. Den är som sagt en mycket väl balanserad, spännande deckarthriller som passar en bred målgrupp. Jag hade inte räknat med att läsa 180 sidor på raken när jag tog upp boken sent på kvällen. Det är ett bra betyg.

Text och Foto : Johan Åhlund

Antal sidor: 289
Utgivningsdatum: 2017-04
Förlag: Bokfabriken
ISBN: 9789176293720

Öga för öga, tand för tand av Mats Ahlstedt

Öga för öga, tand för tand är Mats Ahlstedts andra bok om Ella Werner. Fint omslag av Miroslav Sokcic.

Mats Ahlstedt har momentum just nu. Hans förra bok När inget annat återstår var en spännande thriller. Nu är gärningsmannaprofileraren Ella Werner vid Göteborgspolisen tillbaka igen och boken Öga för öga, tand för tand är en fristående uppföljare på När inget annat återstår. Handlingen verkar lovande. Nu läser vi.

När Ella mottar ett meddelande undertecknat med endast bokstaven L återkommer hennes mardrömmar om den döde maken Leonard. De går inte längre att förtränga. Samtidigt begås flera mord vars tillvägagångsätt gör att polisen misstänker att terrorister ligger bakom. Ella börjar gräva i sitt förflutna och ser istället kopplingar till en gammal rättegång om grov mordbrand och illegalt spel. Hon är beredd att gå långt för att göra upp med det förgångna och tar saken i egna händer.

Det verkar som om Mats Ahlstedt är i toppform just nu. Ella jobbar på, och försöker ta sig vidare i sitt liv. Hon arbetar frenetiskt och när en läkare sprängs i luften i sin egen bil börjar snart en oroväckande historia nystas upp. En historia där Ella snart hamnar mitt i centrum.

Öga för öga, tand för tand har ett driv och högt tempo

Med tanke på att det är populärt med serier som CSI, Profiler och liknande filmer om gärningsmannaprofilerare är det synd att Mats inte är mer känd för allmänheten. Hans raka stil och effektivitet med orden är trivsam att läsa och i Ella Werner har han en riktigt vass huvudkaraktär. En tjej med intelligens och handlingskraft, som samtidigt kämpar med sina egna demoner. Hon känns äkta.

Mats Ahlstedt, bild tagen från Mats hemsida.

Boken är ingen tegelsten och med rakt berättande och driv formar Ahlstedt handlingen föredömligt. Storyn förs fram varsamt och noggrant och de föredömligt korta kapitlen lämnar inte sällan den där kittlande cliffhangerkänslan, känslan som raskt får en att läsa ett kapitel till.

När det börjar bli spännande på riktigt är tempot högt, riktigt högt, och parallellhandlingen mellan Ella och hennes kollegor gör boken till en både actionladdad och tät läsupplevelse. Lägg där till oväntade händelser, intressanta karaktärer och kreativ spänning. Med andra ord, Mats har lyckats med att skriva en spännande läsvärd bok som gör mig än mer nyfiken på Ella Werners framtid. Dessutom föredömligt förpackad, med tjusigt omslag och ett sidantal som är lagom.

Hoppas att flera läsare upptäcker Ahlstedts hantverk. Missa heller inte hans hemsida med massor av fakta.

Text : Johan Åhlund – Foto : Mats Ahlstedt och Bokfabriken

Antal sidor: 339
Utgivningsdatum: 2017-03
Förlag: Bokfabriken
ISBN: 9789176293522

Opium av Staffan Nordstrand

Inför Opium gjorde Staffan Nordstrand research i fyra år och var själv på plats i den Gyllene Triangeln.

Att hamna i klorna på yrkeskriminella och sedan tvingas smuggla knark från Thailand är knappast en drömsituation för gemene man, eller kvinna. Just detta är ramverket i Staffan Nordstrands senaste spänningsroman Opium. En genre han verkar trivs i, då han har tidigare skrivit flera böcker om just Asien och det helvete som drogmarknaden sprider. Inför Opium gjorde han research i fyra år och var själv på plats i den Gyllene Triangeln. Detta är något som märks tydligt i boken, som är full av detaljerade beskrivningar och skildringar av såväl skitiga Thailändska fängelser som idylliska semesteranläggningar.

Första gången Eva och Fredde träffas är på hotell Malmen i Stockholm. Då vet hon ingenting om Freddes kopplingar till Stockholms undre värld. De tillbringar tre intensiva dygn tillsammans, sedan föreslår han en resa till Thailand. Eva låter sig luras av löften om paradiset. Resan visar sig bli starten på en livsomvälvande relation baserad på lögner och hemligheter. Hon blir snart indragen i Bangkoks smutsigaste vrår med droger och kriminalitet.

Hemma i Sverige blir Lena, Evas bästa vän, fundersam. Hon börjar undersöka Freddes förflutna, men också Evas. Något som leder till att även hon blir indragen i ett händelseförlopp som eskalerar bortom all kontroll. Samtidigt inträffar två mord på prostituerade som Fredde får svårt att förklara.

Opium är en detaljerad mardrömssituation för en turist

Staffan Nordstrand. Bilden kommer från Staffans hemsida.

Okej, nu har du läst vad Opium handlar om. Efter några kapitel står det klart att vi har med ett kriminellt stolpskott och en wannabe av rang att göra med. En talanglös fuck-up helt enkelt, som är bra på att manipulera andra och som ju längre in i Opium vi kommer växer fram till ett patetiskt praktarsle. Man tycker synd om stackars Eva, som efter ett tag verkligen börjar inse att saker och ting böjar bli komplicerade på allvar. Resan till paradiset utvecklar sig till en ren mardröm. För både Eva och Fredde, fast på helt olika sätt.

Jag ska skriva det men en gång. Nordstrand får mig att läsa kapitel efter kapitel av Opium. Både Eva och Freddes karaktärer är intressanta, och det blir snart obehagligt när Fredde tillsammans med Eva flyr till Thailands långa stränder/skitiga undre värld. Man känner på sig att det här är som ett tåg som snart kommer att spåra ur å det grövsta, samtidigt som man undrar hur det ska sluta.

Extra obehagligt blir det när Evas kollega Lena börjar gräva i Freddes förflutna. Okej, det är kanske aningen förutsägbart men det blir riktigt spännande. Och stundtals nervigt, inte minst för Eva. Tempot är högt och handlingen känns kreativt välplanerad.

Opium drar iväg som ett expresståg mot en mur och är en rejäl åktur. Skrämmande och obehagligt målas en mardröm upp och Nordstrand håller tempot uppe ända in i mål. Det är effektivt och frågan är om han kan knyta ihop säcken mot slutet. Vad tror du?

Text: Johan Åhlund (som definitivt kollar den egna packningen en extra gång på plats i Thailand) Foto: Bokfabriken och Staffans hemsida. Missa inte Icepick på Instagram @icepick

Staffan Nordstrands hemsida
Hör Staffan själv berätta om Opium i klippet nedan

Antal sidor: 474
Utgivningsdatum: 2017-03
Förlag: Bokfabriken
ISBN: 9789176293843

Se mig Medusa av Torkil Damhaug

Se mig Medusa. Den senaste thrillern från Torkil Damhaug visar sig vara en rafflande psykologisk upplevelse.

Se mig Medusa är titeln på Torkil Damhaug´s senaste thriller. Damhaug är utbildad specialistläkare inom psykiatri och har sedan debuten gett ut inte mindre än elva böcker. 2011 belönades hans bok Ildmannen med det prestigefulla Riverton-priset för bästa norska kriminalroman, här borde det med andra ord finnas en bra grund för spänning. Inte minst då boken är en psykologisk thriller med en läkare i huvudrollen.

Axel, sonen till en norsk krigshjälte, driver en lukrativ läkarmottagning och lever ett harmoniskt familjeliv. Morgonen efter en tung jour händer det som kommer förändra hans tillvaro helt: En kvinna hittas död i Nordmarka, med skador som ser ut att komma från en björn. Kort därefter hittas ännu en kvinna riven och dödad. Förutom de brutala skadorna verkar kvinnorna inte ha någonting gemensamt … förutom Axel.

Björnar i centrala Oslo?

Psykologiska thrillerförfattaren Torkil Damhaug har prisats och lästs av hundratusentals i hemlandet. Foto: Bokfabriken

Med en försiktig och välskriven inledning bygger Damhaug upp en historia om den hårt arbetande och populäre läkaren Axel Glenne. En bra karl, som efter en relation med en praktikant börjar misstänka att allt inte står rätt till. Hans kollegor och ytligt bekanta börjar hittas mördade och lemlästade. Axel har sina misstankar men kan varken bevisa eller förklara vad det är som sker, dock är han på det klara med att någon håller på att rasera hans tillvaro och gör hans liv till ett helvete. Det dröjer heller inte länge innan polisen börjar intressera sig för Axel.

Smarta villospår av Damhaug

Ja, det blir faktiskt spännande. Känslan av att inte veta vad i helsike som händer är påtaglig och som grädde på moset så lägger Damhaug skickliga villospår för läsaren att gå bort sig i. Man kan nästan känna paniken som gradvis smyger sig på stackars Axel. Det är smart, fiffigt och väl uppbyggt. Axels elände skildras föredömligt samtidigt som läsaren följer de utredande polisernas arbete. Utan att förstöra läsupplevelsen så konstaterar jag att den här thrillern (med rätt skådespelare och regissör) mycket väl skulle göra sig bra som en tv-film. Kombinationen mördare, offer samt brunbjörnar är dödligt spännande. Dessutom är boken kryddad med tjusiga historiska tillbakablickar. Inte illa.

Text: Johan Åhlund – Foto: Bokfabriken
Hör Torkil Damhaug berätta om boken i klippet nedan

Missa inte Icepick på Instagram @icepick
Antal sidor: 405
Utgivningsdatum: 2017-03
Förlag: Bokfabriken
Översättare: Helena Stedman
Originaltitel: Se meg, Medusa
ISBN: 9789176293645