Tag Archives: kriminalroman

Lewismannen – Peter May följer upp succén Svarthuset

Lewismannen omslaget

Lewismannen är uppföljaren till Svarthuset och den andra delen i Peter May´s Lewistrilogi.

Peter May har skördat stora litterära framgångar med sina böcker om Fin Mcleod och som löser brott begångna på de yttre Hebriderna utanför Skottlands kust. Lewismannen är del två i en trilogi och platsar i min läsplan/nyårslöfte att läsa minst tio prisbelönta böcker under 2017.

Boken har vunnit flera stora priser, inte minst Theakston’s Old Peculier Crime Novel of the Year Award och Prix Polar International. Peter May nominerades även till Gold Dagger Library Awards som the ”living author who has given the most pleasure to readers”. Förväntningarna är med andra ord höga, och den tidigare delen i serien, Svarthuset imponerade.

Okej, men vad handlar då Lewismannen om?

I en vindpinad torvmosse på Isle of Lewis hittas liket efter en knivmördad ung man. Mannen har troligen legat i mossen sedan slutet av femtiotalet. DNA-analysen visar att offret är släkt med lantbrukaren Tormod Macdonald. Men Tormod har alltid hävdat att han är enda barnet. Numera lider han av svår demens och har små möjligheter att själv bringa klarhet i situationen eller att försvara sig mot de misstankar som riktas mot honom. Tormod är också far till Marsaili, ex-polisen Fin Macleods första stora kärlek. Fin, som återvänt till ön för att restaurera sina föräldrars torp, inleder nu en privat undersökning. Han ser det som sin plikt att hjälpa den kvinna han aldrig slutat älska. Samtidigt är han medveten om vad som kan ske när man börjar vända på stenar i det förflutna.

Fin MacLeod ställs inför sitt livs svåraste mordgåta

Lewistrilogin omslag

Den engelska upplagorna av Lewistrilogin med Svarthuset, Lewismannen och Lewispjäserna finns att köpa som box, och de är riktigt tjusiga.

Med Svarthuset slog Peter May igenom med buller och brak. Polisen Fin Macleod har efter händelserna i Svarthuset återvänt till ön för att rusta upp ett torp och för att fundera över sin framtid. Givetvis tar det inte lång tid innan Fin börjar utreda fallet med liket i mossen. Trots att han inte längre jobbar som polis. Hans kännedom om ön och dess invånare kommer utredningen till nytta och det börjar snart dyka upp obehagliga sidospår i hans liv. Vem är egentligen den mördade Lewismannen?

Fin Macleod är en bra karaktär och i och med att vi som läst den första delen i denna trilogi känner honom ganska bra så är Lewismannen en spännande och intressant mordgåta. Med sina knappa 300 sidor är den som gjord för ett par dagars verklighetsflykt. Precis som föregångaren visar May upp sin strålande förmåga att måla upp trovärdiga historier, mejsla fram spännande karaktärer och inte minst krydda anrättningen med subtilt spännande detaljer.

Peter May har med Lewismannen skrivit en väldigt rafflande uppföljare

Den karga och ogästvänliga miljön, karaktärernas egenheter samt dess förflutna förehavanden i kombination med ett svårlöst mord resulterar i en läsvärd bok som tar vid strax efter att Svarthusets (du hittar recensionen här) efterspel klarats av rent rättsligt. Fin Mcleod brottas med såväl känslor som en komplicerad utredning och det är bara att konstatera att Peter May lyckats, igen. Boken är helt klart läsvärd och jag ser fram emot att påbörja den tredje och avslutande delen, Lewispjäserna.

Betyg på Lewismannen på Goodreads: 4,18 av 5 – Ett högt betyg, men det är den också värd.

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlaget samt Peter May´s hemsida som är väl värd ett besök.

Läs gärna mer om Island of Lewis på Wiki så du kommer i rätt stämning. Du hittar mer info på Visit Scotland, på Tripadvisor samt på Visit outer hebrides. Du kanske blir lite resesugen?

Originaltitel: The Lewis Man
Författare: Peter May
Utgiven: 2015-07
Antal sidor: 303
Översättare: Charlotte Hjukström, Ove Thörnvall
ISBN: 9789175790961
Förlag: Pocketförlaget

Svarthuset av Peter May – Mord på Yttre Hebriderna

Svarthuset omslag

Svarthuset är den första delen i Lewis-trilogin. Peter May guidar oss med fast hand genom öns karga miljöer och mörka hemligheter.

Det har återigen blivit dags att sätta tänderna i en väl ansedd deckare. Svarthuset är den andra boken i rad som jag läser vars handling är förlagd till en karg, hårt väderpinad, glest befolkad ö. En ö dit en ärrad polis återvänder för att reda ut ett mord som begåtts i staden han för länge sedan växte upp i.

Svarthuset inleder Lewistrilogin

Detta verkar vara receptet för framgång, skriv en tight thriller med ett par mord och låt hjälten irra omkring efter ledtrådar i en ständigt mörk och ångestfylld miljö. Oftast omgiven av regn och excentriska bybor. Svarthuset är skriven av Peter May och utspelas på ön Isle Of Lewis som ligger i de Yttre Hebriderna, utanför Skottlands kust.

Okej, vad handlar den om då?

På Isle of Lewis för människorna en ojämn kamp mot elementens raseri. Den outtröttliga vinden, det piskande regnet och havets vrede är ständigt närvarande. När ön skakas av ett brutalt mord skickas kommissarie Fin Macleod dit för att undersöka om brottet kan ha koppling till ett liknande mord i Edinburgh. För Fin, som själv är född och uppvuxen på ön, innebär utredningen en resa tillbaka till ett förflutet som han under arton års tid gjort allt för att lägga bakom sig. Han ställs nu återigen öga mot öga med skoltidens vänner och plågoandar och med Marsaili MacDonald, hans första stora kärlek. Åren har gått, men Fin tvingas motvilligt inse att barndomens sår är allt annat än läkta. Men också att ön inte tänker släppa honom ur sitt grepp igen.

Peter May visar med Svarthuset upp en fenomenal litterär skicklighet

Peter May. Fotograf: Vincent Loisin

Peter May. Fotograf: Vincent Loisin

Svarthuset ger ingen smickrande bild över Isle Of Lewis. Det karga landskapet, dess hårt prövade befolkning samt kvävande religiösa samfund gör det till en minst sagt speciell plats. Men, May är en skicklig ciceron och målar upp miljöer och karaktärer med stor noggrannhet. Stackars Fin bombarderas av det ena jobbiga barndomsminnet efter det andra.

Men, efter ett tag blir man fast, och då vi inte vet mycket alls om Fin när boken startar så blir boken svår att stå emot. Jag ska inte avslöja för mycket, men miljöerna som Fin besöker skildras mycket bra och de är så långt ifrån svenska småstäder som man kan komma. Dessutom ser May till att hålla spänningen uppe, ända fram till sista sidan. Svarthuset är en småtrevlig och spännande bok med välskrivna karaktärer. Det är inte konstigt att den fått fin kritik och denna första delen i Lewistrilogin var riktigt bra.

Betyg på Svarthuset på Goodreads: 4,18 av 5 – Ett högt betyg, men det är den också värd.

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlaget samt Vincent Loisin via PeterMay.co.uk samt Maypeter.com

Läs gärna mer om Island of Lewis på Wiki så du kommer i rätt stämning. Du hittar mer info på Visit Scotland, på Tripadvisor samt på Visit outer hebrides. Du kanske rent av blir lite resesugen?

Text : Johan Åhlund


Originaltitel: The Blackhouse
Författare: Peter May
Utgiven: 2014-07
Antal sidor: 362
Översättare: Charlotte Hjukström
ISBN: 9789187319822
Förlag: Pocketförlaget och Modernista

Landsförrädaren av David Baldacci

David Baldacci har sålt mer än 110 miljoner böcker. Landsförrädaren är en av dessa och äntligen förenas bröderna Puller. Foto: Bokfabriken

I den här bloggposten ska vi ta en titt på Landsförrädaren, den senaste boken av David Baldacci om hans militärpolishjälte John Puller.

Landsförrädaren inleds i ett fängelse olikt alla andra. Ett supermaxfängelse med ett säkerhetssystem utöver det vanliga och där militärens hårda disciplinregler gäller. Ingen av fångarna har ens tänkt tanken på att rymma. Alla trodde att det var omöjligt. Fram tills nu.

Landsförrädaren påminner mig om tv-serien Prison Break

John Pullers äldre bror Robert är dömd för landsförräderi. Hans oförklarliga rymning från fängelset har gjort honom till landets mest eftersökta brottsling. Vita huset ser John Puller som länken till att finna Robert. Men Puller upptäcker snart att hans bror är jagad av någon som inte vill fånga honom levande. Puller tvingas dessutom att samarbeta med en annan agent som verkar ha en helt egen agenda. Det verkar som att någon är villig att göra vad som helst för att sanningen inte ska komma fram. Pullers förmåga som utredare sätts verkligen på prov, och han kanske inte är tillräckligt skicklig för att rädda sin bror eller ens sig själv.

Den engelska ljudboken

Så dök den alltså upp, Landsförrädaren. Bok nummer tre i serien om den smarte och effektive militärpolisen och FBI-utredaren John Puller. En karaktär som växt i popularitet för varje utkommen bok.

De tidigare delarna har bjudit på stundtals mycket läsvärd underhållning och förväntningarna var stora på trean. Inte minst då handlingen på förhand verkar riktigt lovande. Att kasta in den äldre brodern Robert i storyn är som gjort för adrenalinpumpande verklighetsflykter.

Några av Baldaccis verk. De engelska omslagen är rätt piffiga. Landsförrädaren heter The Escape och syns på den nedersta raden, näst längst till vänster.

Handlingen är totalt oförutsägbar

Landsförrädaren börjar med en explosion av välskrivet, synnerligen väl researchat fängelserymmningsraffel (vilket ord). Det är tight, jäkligt smart och ett skickligt sätt att kroka upp läsaren. Man undrar hur många timmar Baldacci lagt på att läsa på om USA´s olika underrättelsetjänster och dess hierarkier. Här finns en sanslöst snirgligt uppbyggd handling. Storyn kretsar kring agenter och karaktärer som alla jobbar för eller emot varandra inom den gigantiska amerikanska säkerhetsapparaten.

Bröderna Puller jobbar tillsammans i Landsförrädaren

Ingen litar på någon och när väl Robert på utsidan börjar nysta i intrigen blir det riktigt spännande. Båda bröderna är som karaktärer väldigt intressanta och för min del är John Puller aningen vassare än Baldaccis andra litterära hjälte Amos Decker.

Många fans lär tilltalas av bokens intrig med en avancerad rymning och jakt. Äntligen får läsaren en story om de båda bröderna Puller, en duo som jag verkligen hoppas att Baldacci parar ihop i flera böcker. John Puller är en populär huvudkaraktär, men hans bror visar sig vara lika lätt att tycka om. Om Baldacci låter dem samarbeta kommande böcker protesterar jag verkligen inte.

Hög lägstanivå och stabilt beättande

Landsförrädaren är dock inte den bästa boken i serien (än så länge finns det tre böcker om John Puller). Trots en handling med så många vändningar att man undrar hur sjutton Baldacci kunnat vända upp och ner på intrigen så pass många gånger. Totalt oförutsägbar, extremt väl påläst, kryddad med smarta sidospår och en hel del action. Men, den är aningen för lång med sina 506 sidor. Den är gedigen, men den håller inte riktigt samma klass som föregångaren. Trots detta ser jag fram emot nästa del. Hoppas att Bokfabriken snart släpper fler böcker med John Puller. Gärna tillsammans med båda bröderna. Det kan bli en duo det slår gnistor om.

Icepick har recenserat flera böcker av David Baldacci:

De Bortglömda (om John Puller)
Faller Walther Dabney (om Amos Decker)
Missa heller inte David Baldaccis hemsida. Bokfabriken är också värd ett besök för flera av Baldaccis thrillers. I den här recensionen hittar du även lite mer kortfattad information om Baldaccis nyaste bokhjältar.
Johan Åhlund

Midnattssol – Jo Nesbö goes pulp fiction

midnattssol_nesbo_deckare_blod_pa_snoMidnattssol är den andra delen i Jo Nesbö´s serie kortare actionpackade thrillers. I augusti 1977 stiger en man av bussen i en avlägsen by i nordligaste Norge. Han kallar sig Ulf, han har inget bagage och hävdar att han kommer för att jaga. Bland læstadianer och samer möter han en kultur som är både gästfri och avståndstagande, hjälpsam och kylig.

Byns klockare Lea lånar honom ett gevär och en jaktstuga, där midnattssolen håller honom vaken medan han oroligt bevakar det storslagna, men monotona fjällandskapet. Långsamt går det upp för Lea och hennes son Knut att Ulf inte är jägare, utan byte. Och att jaktlaget är på väg.

Jag gillar verkligen Jo Nesbö. Hans böcker om Harry Hole har hållt mig i ett järngrepp i läsfotöljen. Med den skruvade och ack så underhållande Huvudjägarna bevisade han att han kan annat än att skriva norska polisthrillers. När han med Blod på snö gav sig på en homage till kiosklitteraturen hade jag höga förväntningar. Dessa infriades och Midnattssol som på norska heter Mere blod är den andra delen i Nesbös hyllning till pulp-fictiongenren. Den första heter Blod på snö (recensionen på den hittar du här) . Korta böcker, med snabb spänning och kalla kulor. De norska originalomslagen är dessutom väldigt tjusiga med sin nostalgiska kioskdeckarstil.

Mere blod

Midnattssol heter Mere Blod på Norska. Här är det skönt nostalgiska originalomslaget.

Midnattssol hyllar pulp-fictiongenren med kort sidantal och gott om spänning

Midnattssol är en thriller och en kärlekshistora mellan två väldigt olika personer. Både Ulf och Lea har sina egna demoner och ett tungt förflutet att bära på. Lea känns äkta och hennes relation med sonen som snart börjar ty sig till Ulf är bra skildrad. Hela historien är lite av en accident waiting to happen så att säga, och den blir stundtals både nervig och spännande. Precis som i Blod på snö är Nesbö sparsmakad med adjektiv och båda böckerna har en hårdkokt aura över sig.

Spännande intrig och högt tempo men Blod på snö är stråt vassare

Midnattsol är spännande, men den når inte riktigt upp till föregångarens finess. Båda delarna är läsvärda och med tanke på att de är så korta i sidantal är de tacksamma verklighetsflykter och som gjorda att plöja igenom på resande fot. Nu ser jag fram emot nya äventyr med Harry Hole, för Nesbö´s berättarkonst är svår att stå emot om man gillar spänning och raffel. När kommer filmen?

Betyg på Midnattssol på Goodreads: 3,61 av 5 – Jag ger den en trea i betyg. Föregångaren Blod på snö får aningen högre betyg, men båda är spännande och läsvärda. Det korta sidantalet gör dem lämpade för tråkiga tågresor, eller andra upplevelser som du vill snabba upp med en bra story.

Icepick har skrivit om flera av Jo Nebös böcker: Här finns recensionen av Blod på snö
Här hittar du recensionen av Harry Hole-thrillern Törst.

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlagen

Originaltitel: Mere blod
Antal sidor: 237
Utg.datum: 2016-07
Förlag: Pocketförlaget
Översättare: Per Olaisen
ISBN: 9789175791746
Jo Nesbø berättar om bokens karaktärer i det här klippet

Blod på snö – Förälskad yrkesmördare av Jo Nesbö

blod-på-snö_jo-nesbö_Blod på snö tar fart i ett ovanligt vinterkallt och bistert Oslo. Där lever Olav. Han är en mycket ensam person som mördar på uppdrag. När man slår ihjäl folk mot pengar är det inte lätt att komma någon nära. Nu har han mött Corina, sin drömkvinna. Det är bara ett problem. Hon är chefens fru. Och det är henne han har fått i uppdrag att döda.

Jo Nesbö är när han är på sitt bästa humör en riktigt vass författare, och hans tio böcker om Harry Hole har med rätta blivit oerhört populära. Serien om Harry har gått som på räls och böckerna har varit mycket spännande och läsvärda. Men, Nesbö kan så mycket mer än att skildra den karismatiske Harry Hole.

Detta bevisade han med Huvudjägarna. En fristående thriller som verkligen kändes som en frisk fläkt och som ytterligare cementerade Nesbö som en kreativ historieberättare av rang. Huvudjägarna blev dessutom en helt okej film. Nu är han alltså igång igen med ytterligare en ny boksvit och när du läser det här är den andra delen, Midnattssol ute i butikerna sedan länge. Det är svårt att inte imponeras av Nesbös kreativa skrivtakt. Under 2013-2015 gav han ut fyra böcker om Oslos undre värld. Samtliga har fått bra kritik och något spår av Harry Hole finns inte i någon av dem.

Blod på snö är skriven med glimten i ögat och tempot är högt

Jo_NesbøI Blod på snö är tempot är högt, stämningen hårdkokt och sidantalet förhållandevis lågt. Men så är boken också en hyllning till pulp-fictiongenren och vi som i vår ungdom läst en den kiosklitteratur känner nostalgin greppa tag rejält i själen när Olav börjar sitt dödliga hantverk. Det finns olika omslag på den här boken och det engelska med vit bakgrund är tidstypiskt noir-inspirerat och väldans retrosnyggt.

Blod på snö klockar in på hanterbara 180 sidor och efter en tight inledning konstaterar jag att den här skulle passa ypperligt som film, gärna med John Woo i regissörsstolen. Jag ser vissa likheter med Woos fantastiska The Killer. Efter 30 sidor är jag fast. Det här kommer att bli en snabb läsning. Uppföljaren Midnattssol är redan beställd.

Tight är ett bra ord som beskriver känslan och stilen i den här boken. Handlingen flyter på, det är sparsmakat med adjektiv och allt eftersom växer en stundtals underfundig men ack så vemodig historia fram. Jag gillar stilen och måste säga att jag återigen konstaterar att Nesbö levererar. Dessutom läste jag ut den på en kväll och tyckte om slutet. Det måste ju ändå vara ett bra betyg? Extra plus för de norska omslagen som med sin nostalgiska pulp-fiction look verkligen känns fräscha.

Betyg på Blod på snö på Goodreads: 3.52 av 5 – Jag ger den fyra av fem.
Icepick har skrivit om flera av Jo Nebös böcker: Här finns recensionen av Midnattssol
Här hittar du recensionen av Harry Hole-thrillern Törst.

Text : Johan Åhlund – Foto : Hanibal via Wiki


Läs mer på Jo Nesbö´s hemsida
Mer om boken på PocketFörlagets hemsida.
Originaltitel: Blod på snø
Författare: Jo Nesbø
Utgiven: 2016-01
Antal sidor: 172

Kvinna i grönt – Arnaldur Indridason imponerar

kvinna-i-gront_idridason_icepickDå var det dags att läsa Arnaldur Indridasons kritikerrosade thriller Kvinna i grönt. Den fjärde boken om Erlendur Sveinsson.

En kvinna utspelas i ett grönt och myllrande Reykjavik, en stad som växer som aldrig förr. Det som förut var ett sommarstugeområde utanför stan håller nu på att bli ett nytt villaområde. En dag leker en pojke i en grop där ett hus ska byggas, och hittar ett föremål som visar sig vara en bit av ett mänskligt revben. Kriminalpolis Erlendur Sveinsson tar hand om utredningen. Man misstänker att skelettet är ett halvsekel gammalt.

Erlendur kartlägger systematiskt vilka som bott i området, och får upp några olika spår. Bland annat visar det sig att det levt en man i området vars fästmö försvann spårlöst någon gång under kriget. Utredningen försvåras av att nästan alla som bott i området och kan ha några minnen av den aktuella tiden är döda. Fast en gammal man berättar att en äldre kvinna som alltid är klädd i grönt, brukar synas i området. Har kvinnan svaret på vem som ligger begravd på platsen?

Yes, då har man tagit sig igenom den bok som många kritiker anser vara det bästa som Islands kriminalförfattargigant Arnaldur Indridason hittills har skrivit. Faktum är att han fick ta emot Glasnyckeln för andra gången med den här boken (han fick priset även för Glasbruket 2002).

Fotograf: Johann Pall Valdimarsson

Arnaldur Indridason i egen hög person. Fotograf: Johann Pall Valdimarsson

Kvinna i grönt (originaltitel Grafarþögn, på engelska heter den Silence of the grave) avverkades på två dagar. Den levde upp till mina förväntningar. Erlendur och kompani sätts på prov rejält, både i det privata och på jobbfronten och detta är Indridason med sin psykologiska insikt en mästare på att skildra.

Kvinna i grönt är 260 sidor spänning med en fenomenal inledning

Det är en helt klart en komplex historia som vävs fram. Det som imponerar mest på mig är inledningen, som på ett fenomenalt sätt fångar mig som läsare. Historien börjar mycket lovande och är väldigt skickligt uppbyggd. Hur ofta slår en bok an tonen och hugger tag i läsaren redan i den första meningen? Redan den första raden låter oss förstå att det här kan bli bra, riktigt bra.

När man fortsätter läsa belönar Indridason oss med en story som är otroligt välskriven. Den är också gripande, stundtals obehaglig men även i all sin tragik hoppgivande. Han gör oss så nyfikna med sitt skrivande att det är svårt att inte läsa ett kapitel till, och ett till. Då går det snabbt att läsa ut boken. Inte minst då den är på lite drygt 260 sidor. Hatten av till Indridason som inte dragit ut på sidantalet. Han håller istället både tempot och intresset uppe ända in i kaklet.

Kvinna i grönt är som sagt en spännande thriller med ett mycket väl författat persongalleri som bjuder på en mycket spännande intrig som växer och blir mer gripande ju längre in i boken man kommer. Tro inte att detta är en romantisk och lycklig familjeroman proppad med fredagsmys och romantik. Nej, här är det kargt, svart och stundtals väldigt sorgligt. Blev jag sugen på att läsa fler böcker om Erlendur Sveinsson? Ja faktiskt. Jag har beställt ett par till som platsar i läsutmaningen.

Kvinna i grönt får betyget 3,93 på Goodreads vilket är högt, men boken förtjänar detta. Rekommenderas!

Text : Johan Åhlund : Fotograf: Johann Pall Valdimarsson

Antal sidor: 263
Utg.datum: 2015-03
Förlag: Norstedts
Översättare: Ylva Hellerud
Originaltitel: Grafarthögn
ISBN: 9789113069340

Kalypso av Ingar Johnsrud

Omslaget till Kalypso, uppföljaren till Det hemliga broderskapet från Wien. En efterlängtad thriller från Ingar Johnsrud. Foto: Johan Åhlund

Vissa böcker ser man fram emot lite extra. Ingar Johnsruds Kalypso var definitivt en sådan, då föregångaren Det hemliga brödraskapet från Wien var en närmast perfekt genomförd thriller. En debut som krossade det mesta av motståndet i genren och som introducerade läsarna till de båda Oslopoliserna Fredrik Beier och Kafa Iqbal. Två omaka själar som kom att jobba tillsammans med ett mycket knepigt fall med många överraskningar. Recensionen av Det hemliga broderskapet från Wien hittar du HÄR. Johnsrud siktar på en trilogi om Beier och med tanke på debutens kvaliteter var förväntingarna stora på Kalypso.

Kalypso och dess handling

En hemlig militäraktion i Sovjetunionen går fel. Tjugofem år senare påträffas med kort mellanrum två lik i Oslo. Rör det sig om hämnd, eller vill någon sopa undan spåren? Frågorna blir allt mer brännande för poliserna Kafa Iqbal och Fredrik Beier. Vem är Kalypso? Varför måste hon dö?

Med lite drygt 500 sidor är Kalypso som gjord för många rafflande händelser och en rejäl dos spänning. Johnsrud visade redan i föregångaren att han är mycket skicklig på att skapa intressanta och trovärdiga karaktärer. Just detta kryddade han med väldigt snabba vändningar och ett flertal smarta överraskningar. Dessa levererades sedan i högt tempo och är något som han fortsätter med. Handlingen i Kalypso vänder ibland på en femöring och ofta samtidigt som något riktigt spännande vecklar ut storyn i nya riktningar. Sedan varvas Oslopolisens arbete med historiska tillbakablickar. Dessa fungerar som effektiva instick och ger läsaren än mer kött på benen, samtidigt som Kafa Iqbal och Fredrik Beier med all sin kraft jagar en till synes osynlig mördare.

Ingar Johnsrud. Foto: Jarli & Jordan foto.

Johnsrud fortsätter att imponera – Kalypso håller hög klass

Det finns även en svenskkoppling invävd i storyn, och de historiska inslagen väver samtidigt fram flera otäcka scenarion. Kalypso är given läsning för oss som tyckte om Det hemliga brödraskapet från Wien. Johnsrud vet verkligen hur man naglar fast läsarana vid boken och är en skicklig författare. Dessutom balanserar han upp handlingen med en del klyschiga karaktärer och humor, men har går aldrig över gränsen. Det blir inte plumpt eller jönsigt, och det är det inte alla författare som klarar av. Plus för väl inarbetade karaktärer, smart driv med mycket spännande partier, kreativt skapande av stickvapen samt framförallt att boken verkligen bjuder läsaren på ett antal timmars högoktanig spänning. Johnsrud är en favoritförfattare, inget snack om saken. Han lyckas även med Kalypso och jag vill se uppföljaren översatt på svenska snarast.

Text : Johan Åhlund – Foto : Johan Åhlund och Jarli & Jordan foto

Antal sidor: 522
Utgivningsdatum: 2017-06
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100158835

Vit syren – Cecilia Sahlström lanserar ny thrillerserie

Omslaget till Vit syren av Cecilia Sahlström. Foto. Johan Åhlund

Försommaridyllen spricker när en ung tjej hittas brutalt misshandlad i Lunds stadspark. Gärningspersonens tillvägagångssätt verkar ha symbolisk betydelse och i offrets hand vilar en kvist av en sällsynt vit syren. Kommissarie Sara Vallén vid våldsroteln i Lund blir tilldelad fallet, men hennes utsikter att vara en del av lösningen försvinner snabbt när hennes son blir huvudmisstänkt. Trots att hon är berövad sina befogenheter känner hon sig tvungen att lösa fallet. Hon måste rädda Johannes. Hennes son skulle aldrig göra någonting sådant. Aldrig.

Där har vi ramverket i Vit syren, Cecilia Sahlströms första bok om kommissarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker vid polisen i Lund. Cecilia har arbetat som polis i mer än 20 år och har dessutom jobbat som chef inom socialtjänsten. Hon lär med andra ord samlat på sig en hel del erfarenheter av att jobba med människor, samtidigt som hon besitter värdefulla kunskaper om hur polisarbete utförs. Detta tillsammans med en bra grundhistoria har potential att bli lyckad läsning.

Just att det är huvudkaraktären kommissarie Sara Valléns egen son som hamnar i polisens huvudfokus ger boken en extra intensitet och krydda.

Vit syren, Boba Fett samt diverse hipsterläskeblask. Foto: Johan Åhlund

Det polisiära arbetet som skildras i Vit syren känns äkta. Gärningsmannen fortsätter att gäcka polisen och ju längre tiden går, desto mer ökar frustrationen i utredningsgruppen. Tanken på att skurken fortfarande är på fri fot stör, men det finns dock flera ledtrådar. När man börjar följa upp tips och spår börjar utredningen röra på sig i rätt riktning. Samtidigt som storyn tar fart.

Det blir spännande och stundtals också obehagligt. Det som drar ner betyget ett snäpp är sättet som poliskollegorna skildras. Sara och Ritas kollegor skildras nämligen som feta, inkompetenta, slarviga och allmänt otrevliga. Något som irriterar både Rita och Sara, och detta görs väldigt tydligt i boken. Detta är synd, för det blir tröttsamt att så ofta läsa hur de spyr ovett och galla på sina kollegor.

Vit syren är en stabil deckare med extra plus för dess driv, alla fina detaljerade miljöer samt för att den känns så trovärdig och realistisk.

Text och foto : Johan Åhlund
Här ser du Cecilia som berättar om boken tillsammans med Björn Gadd:

Läs gärna Sydsvenskans intervju med Cecilia. Den hittar du här.
Utgiven: 2017-05
Förlag: Bokfabriken
ISBN: 9789176294703

Fallet Walter Dabney – Svårlöst mordgåta av David Baldacci

Fallet Walter Dabney av David Baldacci heter The Fix på originalspråk. Här står den inklämd mellan två flaskor cola. Foto: Johan Åhlund

David Baldacci säljer böcker som aldrig förr. Hans författarförmåga är rasande effektiv, skrivkramp existerar inte. Ej heller brist på fantasi och känsla. Sedan 2013 har han skrivit nio böcker. Nio. Det är helt sanslöst produktivt, och även om jag inte har läst alla så har de jag läst varit stabila och spännande. De senare åren har hans titlar i huvudsak handlat om följande tre karaktärer:

Will Robie: Den ensamme och statsanställde yrkesmördaren. En topphemlig resurs som USA:s regering använder i situationer där varken polis, FBI eller militär räcker till.
John Puller: Militärpolis och ytterst erfaren utredare som även är en dekorerad krigshjälte.
Amos Decker: Polis och före detta fotbollsspelare med speciella talanger.

Nu är det dags att ta tag i den tredje boken om Amos Decker.

Mr Decker är en stoväxt före detta fotbollsspelare som efter en skada fått diagnosen hypertymesi. Han minns alltså allt som hänt honom, inklusive saker han helst skulle velat glömma. Efter skadan sadlade han om till polis, ett yrke där hans fenomenala minne ofta kommer väl till hands. Faller Walter Dabney är den tredje boken om Amos Decker och visar sig vara en thriller med relativt mycket spänning, oväntade händelser och en minst sagt knepig historia för Decker och hans kollegor att börja nysta i.

Fallet Walter Dabney är den tredje boken om Amos Decker. Han jobbar som utredare på FBI och får ett otroligt svårt fall att lösa i Baldaccis senaste thriller. Kasst telefonfoto: Johan Åhlund

Okej, jag fattar. Men vad handlar Fallet Walter Dabney om då?

Amos Decker blir vittne till en våldsam konfrontation precis utanför FBI:s huvudkontor i Washington D.C. En man skjuter en kvinna och sedan sig själv, mitt på ljusa dagen. Decker står handfallen bara några meter bort. Trots Deckers extraordinära observationsförmåga förvirrar mordet både honom och hans team. De kan inte hitta någon koppling mellan mördaren, som visar sig vara en framgångsrik familjefar, och offret, en omtyckt lärare. Det verkar inte heller finnas något motiv. Så får Deckers team order från Harper Brown, en agent vid Defense Intelligence Agency (DIA), att släppa fallet. De har anledning att tro att mordet är kopplat till större händelser som står i direkt kontakt med nationens säkerhet. Men Decker har aldrig följt reglerna, och han har ett mål att lösa fallet.

Fallet Walter Dabney är mer fiffigt finlir än en actionbomb

Fallet Walter Dabney har en kreativ grundhandling, den börjar bra precis som de flesta av Baldaccis böcker. Handlingen visar sig broderas ut till en väldigt intrikat och invecklad historia. Mordet är till en början obegripligt och kommer att kräva alla tänkbara talanger inom polisen för att lösas. Till skillnad från böckerna om Will Robie så ligger den här boken lite lågt när det gäller ren action. Actionscenerna finns där, men de är relativt korta och inte superdetaljerade. Istället fokuserar Baldacci på att bygga upp en väldigt finurlig och invecklad historia. Spänning finns det dock gott om, men Decker och co är inget striketeam. De är skickliga analytiker som minst sagt utmanas intellektuellt när fallet med Walter Dabney rullas upp.

Som brukligt med Baldacci levereras handlingen i korta kapitel, han håller sig inom vettigt sidantal och ger läsaren ett antal cliffhangers. Just sidantalet är förmodligen noga uttänkt. Av de tretton titlar jag har i bokhyllan är endast en bok under 400 sidor. Ingen av dessa sträcker sig dock längre än 470 sidor, så det verkar som om Baldacci anser att den perfekta thrillern ska skrivas på cirka 430 sidor.

Hans fans verkar sluka det mesta han ger ut, men det finns även många läsare som har antingen Will Robie, John Puller eller Amos Decker som favoritkaraktärer. Samtliga tre säljer dock bra och böckerna bjuder på både spänning och action. Amos Decker är lite mer spänningsfokuserade, Will Robie actionladdade och John Pullers äventyr en mix av de båda.

Som brukligt så lyckas Baldacci skriva en stabil spänningsroman. Det blir spännande, och handlingen är kreativ och innehåller många oväntade turer och villospår. Ingen actionbomb, men en fiffig och smart thriller som låter oss komma Amos Decker lite närmare. De som gillar hans hjältar kommer att gilla den här boken, men personligen ser jag fram mot ett nytt äventyr med John Puller. Något säger mig att jag snart får min önskan uppfylld. Kom igen Baldacci. Make it happen. Please.

Det ligger flera klara recensioner av Baldaccis böcker på lager, som kommer att läggas upp här på Icepick i framtiden. Här hittar du recensionen av De bortglömda med John Puller. Besök gärna David Baldaccis hemsida, där finns massor av info.

Text & Foto : Johan Åhlund

Antal sidor: 445
Utgivningsdatum: 2017-05
Förlag: Bokfabriken
Originaltitel: The Fix
ISBN: 9789176294765

Slaktaren i Highgate – Tony Parsons följer upp Murder bag

Så dök den då upp och abstinensen efter en ny thriller av Tony Parsons började upphöra. Många spänningsfantaster kommer att kasta sig över Slaktaren i Highgate. Foto: Johan Åhlund

På nyårsdagen hittas en familj brutalt mördad i sin villa i ett välbevakat bostadsområde i norra London. Men en familjemedlem saknas det yngsta barnet. Mordvapnet visar sig vara en pistol som används för att bedöva djur före slakt. Detta leder kriminalinspektören Max Wolfe till en dammig hörna tillägnad seriemördaren Slaktaren i Scotland Yards ökända museum. Men Slaktaren har avtjänat sitt straff och är nu gammal och dödssjuk. Kan han verkligen vara inblandad, eller är dådet en grotesk hyllning genomförd av en beundrare? Och var finns det försvunna barnet?

Äntligen kom den då ut på svenska. Tony Parsons uppföljare till den mästerligt välskrivna Murder bag. Slaktaren i Highgate är med andra ord den andra boken om Parsons kriminalpolis Max Wolfe som med dottern South och jycken Stan försöker få kvalitetstid tillsammans samtidigt som London drabbas av hemskheter.

Precis som Murder bag inleds Slaktaren i Highgate med adrenalinframkallande intensitet. Karaktärerna sattes redan i del ett och man behöver inte läsa många sidor innan Parsons minst sagt skickliga penna sätter en i ett skruvstäd och börjar dra åt. Det är lika bra att skriva det med en gång. Parsons har alltid varit extremt skicklig med orden, och nu när han gått ifrån man-lit genren har han verkligen plockat fram hela arsenalen av sitt författarskap.

Slaktaren i Highgate är den andra boken om kriminalassistenten Max Wolfe

En trio av Tony Parsons. De två kriminalromanerna om Max Wolfe samt den underhållande krönikesamlingen I huvudet på Tony Parsons. Samtliga är mycket läsvärda. Foto: Johan Åhlund

Extra plus för att Max Wolfe återigen får återvända till Room 101 på Scotland Yard för att göra lite research och att Parsons gräver i den engelska kriminalhistorien. Vi introduceras även mer och mer för Wolfe´s familj och vänner, samtidigt som kollegorna på stationen kvarstår.

I Slakaren i Highgate är poliserna inga oövervinnerliga stålmän

Parsons målar inte upp poliserna som några stålmän, de får stryk, blöder och gör misstag. Men de är passionerade och de håller ihop. Det är tjusigt förpackat, rafflande samt mycket underhållande. Slaktaren i Highgate må vara en fristående del, men läs Murder bag innan. Den ger en perfekt start till en väldigt bra serie och maximerar din läsupplevelse av den här boken. Det enda negativa är ett par slarvfel, men som helhet är även den här boken snudd på mästerlig. Parsons har med andra ord gjort det igen.

Bok tre är redan klar, och jag hoppas att han skriver många fler. De är nämligen fantastisk läsning om man gillar genren. Jag är mycket imponerad. Punkt.

Text & Foto : Johan Åhlund

Tony Parsons berättar själv om boken:

Antal sidor: 317
Utgivningsdatum: 2017-05
Förlag: Bokfabriken
Originaltitel: The Slaughter Man
ISBN: 9789176293942