Tag Archives: kriminalroman

Midnattssol – Jo Nesbö goes pulp fiction

midnattssol_nesbo_deckare_blod_pa_snoMidnattssol är den andra delen i Jo Nesbö´s serie Blod på snö. I augusti 1977 stiger en man av bussen i en avlägsen by i nordligaste Norge. Han kallar sig Ulf, han har inget bagage och hävdar att han kommer för att jaga. Bland læstadianer och samer möter han en kultur som är både gästfri och avståndstagande, hjälpsam och kylig.

Byns klockare Lea lånar honom ett gevär och en jaktstuga, där midnattssolen håller honom vaken medan han oroligt bevakar det storslagna, men monotona fjällandskapet. Långsamt går det upp för Lea och hennes son Knut att Ulf inte är jägare, utan byte. Och att jaktlaget är på väg.

Jag gillar verkligen Jo Nesbö. Hans böcker om Harry Hole har hållt mit klistrad i fotöljen och med Huvudjägarna bevisade han att han kan annat än att skriva norska polisthrillers. När han med Blod på snö gav sig på en homage till kiosklitteraturen hade jag höga förväntningar. Dessa infriades och Midnattssol som på norska heter Mere blod är den andra delen i Nesbös hyllning till pulp-fictiongenren. Korta böcker, med snabb spänning och kalla kulor. De norska originalomslagen är dessutom väldigt tjusiga med sin nostalgiska kioskdeckarstil.

Det norska originalomslaget som är riktigt tjusigt med nostalgisk stil.

Det norska originalomslaget som är riktigt tjusigt med nostalgisk stil.

Midnattssol hyllar pulp-fictiongenren

Midnattssol är en thriller och en kärlekshistora mellan två väldigt olika personer. Både Ulf och Lea har sina egna demoner och ett tungt förflutet att bära på. Lea känns äkta och hennes relation med sonen som snart börjar ty sig till Ulf är bra skildrad. Hela historien är lite av en accident waiting to happen så att säga, och den blir stundtals både nervig och spännande. Precis som i Blod på snö är Nesbö sparsmakad med adjektiv och båda böckerna har en hårdkokt aura över sig.

Midnattsol är spännande, men den når inte riktigt upp till föregångarens finess. Båda delarna är läsvärda och med tanke på att de är så korta i sidantal är de tacksamma verklighetsflykter och som gjorda att plöja igenom på resande fot. Nu ser jag fram emot nya äventyr med Harry Hole, för Nesbö´s berättarkonst är svår att stå emot om man gillar spänning och raffel. När kommer filmen?

Betyg på Midnattssol på Goodreads: 3,61 av 5 – Jag ger den en trea i betyg. Föregångaren får aningen högre betyg, men båda är spännande och läsvärda.

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlagen

Originaltitel: Mere blod
Antal sidor: 237
Utg.datum: 2016-07
Förlag: Pocketförlaget
Översättare: Per Olaisen
ISBN: 9789175791746
Jo Nesbø berättar om bokens karaktärer i det här klippet

Blod på snö – Förälskad yrkesmördare av Jo Nesbö

blod-på-snö_jo-nesbö_Blod på snö tar fart i ett ovanligt vinterkallt och bistert Oslo. Där lever Olav. Han är en mycket ensam person som mördar på uppdrag. När man slår ihjäl folk mot pengar är det inte lätt att komma någon nära. Nu har han mött Corina, sin drömkvinna. Det är bara ett problem. Hon är chefens fru. Och det är henne han har fått i uppdrag att döda.

Jo Nesbö är när han är på sitt bästa humör en riktigt vass författare, och hans tio böcker om Harry Hole har med rätta blivit oerhört populära. Serien om Harry har gått som på räls och böckerna har varit mycket spännande och läsvärda. Men, Nesbö kan så mycket mer än att skildra den karismatiske Harry Hole.

Detta bevisade han med Huvudjägarna. En fristående thriller som verkligen kändes som en frisk fläkt och som ytterligare cementerade Nesbö som en kreativ historieberättare av rang. Huvudjägarna blev dessutom en helt okej film. Nu är han alltså igång igen med ytterligare en ny boksvit och när du läser det här är den andra delen, Midnattssol ute i butikerna sedan länge. Det är svårt att inte imponeras av Nesbös kreativa skrivtakt. Under 2013-2015 gav han ut fyra böcker om Oslos undre värld. Samtliga har fått bra kritik och något spår av Harry Hole finns inte i någon av dem.

Blod på snö är skriven med glimten i ögat och tempot är högt

Jo_NesbøI Blod på snö är tempot är högt, stämningen hårdkokt och sidantalet förhållandevis lågt. Men så är boken också en hyllning till pulp-fictiongenren och vi som i vår ungdom läst en den kiosklitteratur känner nostalgin greppa tag rejält i själen när Olav börjar sitt dödliga hantverk. Det finns olika omslag på den här boken och det engelska med vit bakgrund är tidstypiskt noir-inspirerat och väldans retrosnyggt.

Blod på snö klockar in på hanterbara 180 sidor och efter en tight inledning konstaterar jag att den här skulle passa ypperligt som film, gärna med John Woo i regissörsstolen. Jag ser vissa likheter med Woos fantastiska The Killer. Efter 30 sidor är jag fast. Det här kommer att bli en snabb läsning. Uppföljaren Midnattssol är redan beställd.

Tight är ett bra ord som beskriver känslan och stilen i den här boken. Handlingen flyter på, det är sparsmakat med adjektiv och allt eftersom växer en stundtals underfundig men ack så vemodig historia fram. Jag gillar stilen och måste säga att jag återigen konstaterar att Nesbö levererar. Dessutom läste jag ut den på en kväll och tyckte om slutet. Det måste ju ändå vara ett bra betyg? Extra plus för de norska omslagen som med sin nostalgiska pulp-fiction look verkligen känns fräscha.

Betyg på Blod på snö på Goodreads: 3.52 av 5 – Jag ger den fyra av fem.

Text : Johan Åhlund – Foto : Hanibal via Wiki


Läs mer på Jo Nesbö´s hemsida
Mer om boken på PocketFörlagets hemsida.
Originaltitel: Blod på snø
Författare: Jo Nesbø
Utgiven: 2016-01
Antal sidor: 172

Kvinna i grönt – Arnaldur Indridason imponerar

kvinna-i-gront_idridason_icepickDå var det dags att läsa Arnaldur Indridasons kritikerrosade thriller Kvinna i grönt. Den fjärde boken om Erlendur Sveinsson.

En kvinna utspelas i ett grönt och myllrande Reykjavik, en stad som växer som aldrig förr. Det som förut var ett sommarstugeområde utanför stan håller nu på att bli ett nytt villaområde. En dag leker en pojke i en grop där ett hus ska byggas, och hittar ett föremål som visar sig vara en bit av ett mänskligt revben. Kriminalpolis Erlendur Sveinsson tar hand om utredningen. Man misstänker att skelettet är ett halvsekel gammalt.

Erlendur kartlägger systematiskt vilka som bott i området, och får upp några olika spår. Bland annat visar det sig att det levt en man i området vars fästmö försvann spårlöst någon gång under kriget. Utredningen försvåras av att nästan alla som bott i området och kan ha några minnen av den aktuella tiden är döda. Fast en gammal man berättar att en äldre kvinna som alltid är klädd i grönt, brukar synas i området. Har kvinnan svaret på vem som ligger begravd på platsen?

Fotograf: Johann Pall Valdimarsson

Arnaldur Indridason i egen hög person. Fotograf: Johann Pall Valdimarsson

Yes, då har man tagit sig igenom den bok som många kritiker anser vara det bästa som Islands kriminalförfattargigant Arnaldur Indridason hittills har skrivit. Faktum är att han fick ta emot Glasnyckeln för andra gången med den här boken (han fick priset även för Glasbruket 2002).

Kvinna i grönt (originaltitel Grafarþögn, på engelska heter den Silence of the grave) avverkades på två dagar. Den levde upp till mina förväntningar. Erlendur och kompani sätts på prov rejält, både i det privata och på jobbfronten och detta är Indridason med sin psykologiska insikt en mästare på att skildra.

Kvinna i grönt är 260 sidor spänning med en fenomenal inledning

Det är en helt klart en komplex historia som vävs fram. Det som imponerar mest på mig är inledningen, som på ett fenomenalt sätt fångar mig som läsare. Historien börjar mycket lovande och är väldigt skickligt uppbyggd. Hur ofta slår en bok an tonen och hugger tag i läsaren redan i den första meningen? Redan den första raden låter oss förstå att det här kan bli bra, riktigt bra.

När man fortsätter läsa belönar Indridason oss med en story som är otroligt välskriven. Den är också gripande, stundtals obehaglig men även i all sin tragik hoppgivande. Han gör oss så nyfikna med sitt skrivande att det är svårt att inte läsa ett kapitel till, och ett till. Då går det snabbt att läsa ut boken. Inte minst då den är på lite drygt 260 sidor. Hatten av till Indridason som inte dragit ut på sidantalet. Han håller istället både tempot och intresset uppe ända in i kaklet.

Kvinna i grönt är som sagt en spännande thriller med ett mycket väl författat persongalleri som bjuder på en mycket spännande intrig som växer och blir mer gripande ju längre in i boken man kommer. Tro inte att detta är en romantisk och lycklig familjeroman proppad med fredagsmys och romantik. Nej, här är det kargt, svart och stundtals väldigt sorgligt. Blev jag sugen på att läsa fler böcker om Erlendur Sveinsson? Ja faktiskt. Jag har beställt ett par till som platsar i läsutmaningen.

Kvinna i grönt får betyget 3,93 på Goodreads vilket är högt, men boken förtjänar detta. Rekommenderas!

Text : Johan Åhlund : Fotograf: Johann Pall Valdimarsson

Antal sidor: 263
Utg.datum: 2015-03
Förlag: Norstedts
Översättare: Ylva Hellerud
Originaltitel: Grafarthögn
ISBN: 9789113069340

Kalypso av Ingar Johnsrud

Omslaget till Kalypso, uppföljaren till Det hemliga broderskapet från Wien. En efterlängtad thriller från Ingar Johnsrud. Foto: Johan Åhlund

Vissa böcker ser man fram emot lite extra. Ingar Johnsruds Kalypso var definitivt en sådan, då föregångaren Det hemliga brödraskapet från Wien var en närmast perfekt genomförd thriller. En debut som krossade det mesta av motståndet i genren och som introducerade läsarna till de båda Oslopoliserna Fredrik Beier och Kafa Iqbal. Två omaka själar som kom att jobba tillsammans med ett mycket knepigt fall med många överraskningar. Recensionen av Det hemliga broderskapet från Wien hittar du HÄR. Johnsrud siktar på en trilogi om Beier och med tanke på debutens kvaliteter var förväntingarna stora på Kalypso.

Kalypso och dess handling

En hemlig militäraktion i Sovjetunionen går fel. Tjugofem år senare påträffas med kort mellanrum två lik i Oslo. Rör det sig om hämnd, eller vill någon sopa undan spåren? Frågorna blir allt mer brännande för poliserna Kafa Iqbal och Fredrik Beier. Vem är Kalypso? Varför måste hon dö?

Med lite drygt 500 sidor är Kalypso som gjord för många rafflande händelser och en rejäl dos spänning. Johnsrud visade redan i föregångaren att han är mycket skicklig på att skapa intressanta och trovärdiga karaktärer. Just detta kryddade han med väldigt snabba vändningar och ett flertal smarta överraskningar. Dessa levererades sedan i högt tempo och är något som han fortsätter med. Handlingen i Kalypso vänder ibland på en femöring och ofta samtidigt som något riktigt spännande vecklar ut storyn i nya riktningar. Sedan varvas Oslopolisens arbete med historiska tillbakablickar. Dessa fungerar som effektiva instick och ger läsaren än mer kött på benen, samtidigt som Kafa Iqbal och Fredrik Beier med all sin kraft jagar en till synes osynlig mördare.

Ingar Johnsrud. Foto: Jarli & Jordan foto.

Johnsrud fortsätter att imponera – Kalypso håller hög klass

Det finns även en svenskkoppling invävd i storyn, och de historiska inslagen väver samtidigt fram flera otäcka scenarion. Kalypso är given läsning för oss som tyckte om Det hemliga brödraskapet från Wien. Johnsrud vet verkligen hur man naglar fast läsarana vid boken och är en skicklig författare. Dessutom balanserar han upp handlingen med en del klyschiga karaktärer och humor, men har går aldrig över gränsen. Det blir inte plumpt eller jönsigt, och det är det inte alla författare som klarar av. Plus för väl inarbetade karaktärer, smart driv med mycket spännande partier, kreativt skapande av stickvapen samt framförallt att boken verkligen bjuder läsaren på ett antal timmars högoktanig spänning. Johnsrud är en favoritförfattare, inget snack om saken. Han lyckas även med Kalypso och jag vill se uppföljaren översatt på svenska snarast.

Text : Johan Åhlund – Foto : Johan Åhlund och Jarli & Jordan foto

Antal sidor: 522
Utgivningsdatum: 2017-06
Förlag: Albert Bonniers Förlag
ISBN: 9789100158835

Vit syren – Cecilia Sahlström lanserar ny thrillerserie

Omslaget till Vit syren av Cecilia Sahlström. Foto. Johan Åhlund

Försommaridyllen spricker när en ung tjej hittas brutalt misshandlad i Lunds stadspark. Gärningspersonens tillvägagångssätt verkar ha symbolisk betydelse och i offrets hand vilar en kvist av en sällsynt vit syren. Kommissarie Sara Vallén vid våldsroteln i Lund blir tilldelad fallet, men hennes utsikter att vara en del av lösningen försvinner snabbt när hennes son blir huvudmisstänkt. Trots att hon är berövad sina befogenheter känner hon sig tvungen att lösa fallet. Hon måste rädda Johannes. Hennes son skulle aldrig göra någonting sådant. Aldrig.

Där har vi ramverket i Vit syren, Cecilia Sahlströms första bok om kommissarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker vid polisen i Lund. Cecilia har arbetat som polis i mer än 20 år och har dessutom jobbat som chef inom socialtjänsten. Hon lär med andra ord samlat på sig en hel del erfarenheter av att jobba med människor, samtidigt som hon besitter värdefulla kunskaper om hur polisarbete utförs. Detta tillsammans med en bra grundhistoria har potential att bli lyckad läsning.

Just att det är huvudkaraktären kommissarie Sara Valléns egen son som hamnar i polisens huvudfokus ger boken en extra intensitet och krydda.

Vit syren, Boba Fett samt diverse hipsterläskeblask. Foto: Johan Åhlund

Det polisiära arbetet som skildras i Vit syren känns äkta. Gärningsmannen fortsätter att gäcka polisen och ju längre tiden går, desto mer ökar frustrationen i utredningsgruppen. Tanken på att skurken fortfarande är på fri fot stör, men det finns dock flera ledtrådar. När man börjar följa upp tips och spår börjar utredningen röra på sig i rätt riktning. Samtidigt som storyn tar fart.

Det blir spännande och stundtals också obehagligt. Det som drar ner betyget ett snäpp är sättet som poliskollegorna skildras. Sara och Ritas kollegor skildras nämligen som feta, inkompetenta, slarviga och allmänt otrevliga. Något som irriterar både Rita och Sara, och detta görs väldigt tydligt i boken. Detta är synd, för det blir tröttsamt att så ofta läsa hur de spyr ovett och galla på sina kollegor.

Vit syren är en stabil deckare med extra plus för dess driv, alla fina detaljerade miljöer samt för att den känns så trovärdig och realistisk.

Text och foto : Johan Åhlund
Här ser du Cecilia som berättar om boken tillsammans med Björn Gadd:

Läs gärna Sydsvenskans intervju med Cecilia. Den hittar du här.
Utgiven: 2017-05
Förlag: Bokfabriken
ISBN: 9789176294703

Fallet Walter Dabney – Svårlöst mordgåta av David Baldacci

Fallet Walter Dabney av David Baldacci heter The Fix på originalspråk. Här står den inklämd mellan två flaskor cola. Foto: Johan Åhlund

David Baldacci säljer böcker som aldrig förr. Hans författarförmåga är rasande effektiv, skrivkramp existerar inte. Ej heller brist på fantasi och känsla. Sedan 2013 har han skrivit nio böcker. Nio. Det är helt sanslöst produktivt, och även om jag inte har läst alla så har de jag läst varit stabila och spännande. De senare åren har hans titlar i huvudsak handlat om följande tre karaktärer:

Will Robie: Den ensamme och statsanställde yrkesmördaren. En topphemlig resurs som USA:s regering använder i situationer där varken polis, FBI eller militär räcker till.
John Puller: Militärpolis och ytterst erfaren utredare som även är en dekorerad krigshjälte.
Amos Decker: Polis och före detta fotbollsspelare med speciella talanger.

Nu är det dags att ta tag i den tredje boken om Amos Decker.

Mr Decker är en stoväxt före detta fotbollsspelare som efter en skada fått diagnosen hypertymesi. Han minns alltså allt som hänt honom, inklusive saker han helst skulle velat glömma. Efter skadan sadlade han om till polis, ett yrke där hans fenomenala minne ofta kommer väl till hands. Faller Walter Dabney är den tredje boken om Amos Decker och visar sig vara en thriller med relativt mycket spänning, oväntade händelser och en minst sagt knepig historia för Decker och hans kollegor att börja nysta i.

Fallet Walter Dabney är den tredje boken om Amos Decker. Han jobbar som utredare på FBI och får ett otroligt svårt fall att lösa i Baldaccis senaste thriller. Kasst telefonfoto: Johan Åhlund

Okej, jag fattar. Men vad handlar Fallet Walter Dabney om då?

Amos Decker blir vittne till en våldsam konfrontation precis utanför FBI:s huvudkontor i Washington D.C. En man skjuter en kvinna och sedan sig själv, mitt på ljusa dagen. Decker står handfallen bara några meter bort. Trots Deckers extraordinära observationsförmåga förvirrar mordet både honom och hans team. De kan inte hitta någon koppling mellan mördaren, som visar sig vara en framgångsrik familjefar, och offret, en omtyckt lärare. Det verkar inte heller finnas något motiv. Så får Deckers team order från Harper Brown, en agent vid Defense Intelligence Agency (DIA), att släppa fallet. De har anledning att tro att mordet är kopplat till större händelser som står i direkt kontakt med nationens säkerhet. Men Decker har aldrig följt reglerna, och han har ett mål att lösa fallet.

Fallet Walter Dabney är mer fiffigt finlir än en actionbomb

Fallet Walter Dabney har en kreativ grundhandling, den börjar bra precis som de flesta av Baldaccis böcker. Handlingen visar sig broderas ut till en väldigt intrikat och invecklad historia. Mordet är till en början obegripligt och kommer att kräva alla tänkbara talanger inom polisen för att lösas. Till skillnad från böckerna om Will Robie så ligger den här boken lite lågt när det gäller ren action. Actionscenerna finns där, men de är relativt korta och inte superdetaljerade. Istället fokuserar Baldacci på att bygga upp en väldigt finurlig och invecklad historia. Spänning finns det dock gott om, men Decker och co är inget striketeam. De är skickliga analytiker som minst sagt utmanas intellektuellt när fallet med Walter Dabney rullas upp.

Som brukligt med Baldacci levereras handlingen i korta kapitel, han håller sig inom vettigt sidantal och ger läsaren ett antal cliffhangers. Just sidantalet är förmodligen noga uttänkt. Av de tretton titlar jag har i bokhyllan är endast en bok under 400 sidor. Ingen av dessa sträcker sig dock längre än 470 sidor, så det verkar som om Baldacci anser att den perfekta thrillern ska skrivas på cirka 430 sidor.

Hans fans verkar sluka det mesta han ger ut, men det finns även många läsare som har antingen Will Robie, John Puller eller Amos Decker som favoritkaraktärer. Samtliga tre säljer dock bra och böckerna bjuder på både spänning och action. Amos Decker är lite mer spänningsfokuserade, Will Robie actionladdade och John Pullers äventyr en mix av de båda.

Som brukligt så lyckas Baldacci skriva en stabil spänningsroman. Det blir spännande, och handlingen är kreativ och innehåller många oväntade turer och villospår. Ingen actionbomb, men en fiffig och smart thriller som låter oss komma Amos Decker lite närmare. De som gillar hans hjältar kommer att gilla den här boken, men personligen ser jag fram mot ett nytt äventyr med John Puller. Något säger mig att jag snart får min önskan uppfylld. Kom igen Baldacci. Make it happen. Please.

Det ligger flera klara recensioner av Baldaccis böcker på lager, som kommer att läggas upp här på Icepick i framtiden. Här hittar du recensionen av De bortglömda med John Puller. Besök gärna David Baldaccis hemsida, där finns massor av info.

Text & Foto : Johan Åhlund

Antal sidor: 445
Utgivningsdatum: 2017-05
Förlag: Bokfabriken
Originaltitel: The Fix
ISBN: 9789176294765

Slaktaren i Highgate – Tony Parsons följer upp Murder bag

Så dök den då upp och abstinensen efter en ny thriller av Tony Parsons började upphöra. Många spänningsfantaster kommer att kasta sig över Slaktaren i Highgate. Foto: Johan Åhlund

På nyårsdagen hittas en familj brutalt mördad i sin villa i ett välbevakat bostadsområde i norra London. Men en familjemedlem saknas det yngsta barnet. Mordvapnet visar sig vara en pistol som används för att bedöva djur före slakt. Detta leder kriminalinspektören Max Wolfe till en dammig hörna tillägnad seriemördaren Slaktaren i Scotland Yards ökända museum. Men Slaktaren har avtjänat sitt straff och är nu gammal och dödssjuk. Kan han verkligen vara inblandad, eller är dådet en grotesk hyllning genomförd av en beundrare? Och var finns det försvunna barnet?

Äntligen kom den då ut på svenska. Tony Parsons uppföljare till den mästerligt välskrivna Murder bag. Slaktaren i Highgate är med andra ord den andra boken om Parsons kriminalpolis Max Wolfe som med dottern South och jycken Stan försöker få kvalitetstid tillsammans samtidigt som London drabbas av hemskheter.

Precis som Murder bag inleds Slaktaren i Highgate med adrenalinframkallande intensitet. Karaktärerna sattes redan i del ett och man behöver inte läsa många sidor innan Parsons minst sagt skickliga penna sätter en i ett skruvstäd och börjar dra åt. Det är lika bra att skriva det med en gång. Parsons har alltid varit extremt skicklig med orden, och nu när han gått ifrån man-lit genren har han verkligen plockat fram hela arsenalen av sitt författarskap.

Slaktaren i Highgate är den andra boken om kriminalassistenten Max Wolfe

En trio av Tony Parsons. De två kriminalromanerna om Max Wolfe samt den underhållande krönikesamlingen I huvudet på Tony Parsons. Samtliga är mycket läsvärda. Foto: Johan Åhlund

Extra plus för att Max Wolfe återigen får återvända till Room 101 på Scotland Yard för att göra lite research och att Parsons gräver i den engelska kriminalhistorien. Vi introduceras även mer och mer för Wolfe´s familj och vänner, samtidigt som kollegorna på stationen kvarstår.

I Slakaren i Highgate är poliserna inga oövervinnerliga stålmän

Parsons målar inte upp poliserna som några stålmän, de får stryk, blöder och gör misstag. Men de är passionerade och de håller ihop. Det är tjusigt förpackat, rafflande samt mycket underhållande. Slaktaren i Highgate må vara en fristående del, men läs Murder bag innan. Den ger en perfekt start till en väldigt bra serie och maximerar din läsupplevelse av den här boken. Det enda negativa är ett par slarvfel, men som helhet är även den här boken snudd på mästerlig. Parsons har med andra ord gjort det igen.

Bok tre är redan klar, och jag hoppas att han skriver många fler. De är nämligen fantastisk läsning om man gillar genren. Jag är mycket imponerad. Punkt.

Text & Foto : Johan Åhlund

Tony Parsons berättar själv om boken:

Antal sidor: 317
Utgivningsdatum: 2017-05
Förlag: Bokfabriken
Originaltitel: The Slaughter Man
ISBN: 9789176293942

Murder bag – Tony Parsons visar var skåpet ska stå

Murder bag, Tony Parsons efterlängtade thriller. En bok som infriade förväntningarna med råge. Foto: Johan Åhlund

Den briljante krönikören och musikjournalisten Tony Parsons är enligt många musikfans (inklusive undertecknad) ett skribentgeni. Även om jag ibland föredrog Toby Young så var Parsons mycket påläst och samtidigt underhållande i sina krönikor. Karriären gick spikrakt efter Parsons punktexter i NME. Allt större tidningar köpte hans texter, och de betalade bra. Ett urval av hans tidigare texter hittar du i den mycket trevliga krönikesamlingen I huvudet på Tony Parsons.

1999 fick han ett genombrott med boken Mannen och pojken och sedan fortsatte han med flera böcker. Han praktiskt taget uppfann genren ”man-lit”, motsvarigheten till chick-lit. Tillsammans med Nick Hornbys liknande böcker serverades läsarna med flera relationsromaner med unga män i huvudrollen.

När Parsons sextio år ung skrev Murder bag, den första deckaren om Max Wolfe höjde många på ögonen. Parsons är en mästare på att skildra relationer, vardagsproblem, uppväxtskildringar och känslor. Inte sällan kryddar han sina berättelser med pricksäkra pop- och musikreferenser. Tänk om han kan kombinera detta med rafflande crime? Det skulle kunna bli riktigt bra. Jag slog till, läste och skrev recensionen i mars. Sedan längtade jag efter uppföljaren.

Murder bag och dess handling

Kriminalpolisen Max Wolfe är alla mördares mardröm. En impulsiv, egensinnig och envis yrkesman. När två män brutalt mördas i Londons West End misstänker polisen att det är en seriemördare som härjar, och Wolfe sätts på fallet. Det första offret är en rik bankman som under många år bedragit sin hustru, medan det andra offret är en hemlös man. Till en början verkar mordoffren inte ha något gemensamt, men det visar sig att de båda männen tjugosju år tidigare gick på samma skola. Vad kan ha utlöst mördarens besinningslösa vrede, och varför är just de här männen utvalda? Mördarens metoder och offer diskuteras flitigt i sociala medier och det är ingen tvekan om att mördaren själv följer varje steg. När någon utger sig för att vara mördaren på internet tar spekulationerna verkligen fart, och Wolfe inser att både han själv och dottern Scout är i skottlinjen.

En trio av Tony Parsons. De två kriminalromanerna om Max Wolfe samt den underhållande krönikesamlingen I huvudet på Tony Parsons. Samtliga är mycket läsvärda. Foto: Johan Åhlund

En minst sagt imponerande thriller, Max Wolfe lär få många fans

Parsons är en oerhört begåvad författare när han är på bästa humör. Det verkar som om han längtat efter att fått skriva något annat än relationsromaner, för Murder bag greppar tag direkt. Efter några kapitel lägger jag ifrån mig boken, konstaterar att karaktären Max Wolfe har potential att bli otroligt populär. För det verkar som om Parsons överträffat sig själv den här gången.

Det säger inte lite, men Murder Bag är inget annat än otroligt välskriven spänning. Mycket skickligt uppbyggd, med imponerande dialog, färgstarka karaktärer och så klart många referenser. Dessutom finns här en hel del historiska knytpunkter. Jack The Ripper förekommer i periferin och så även det ruggiga rum 101 på The Crime Museum of Scotland Yard där en stor del av brittisk kriminalhistoria finns. Att låta Max Wolfe återkomma till rum 101 flera gånger i boken är ett genidrag, för där finns inspiration som heter duga. Dessutom skildrar han det så spännande att många crime-älskare kommer att bli sugna på ett besök. Sedan ska vi ha klart för oss att Max Wolfe som ensamstående pappa till en femårig dotter samt hundvalp är en trevlig grund att bygga på. Parsons har inte glömt hur föräldraskap och vardagsliv skildras. Han är fortfarande riktigt bra på just detta och detta gör boken extra trevlig.

Murder bag är resultatet av fem års skrivande

Det tog enligt Parsons själv fem år att skriva Murder bag. Det märks, för hantverket är av högsta klass. Varje kapitel, varje stycke är textmässigt fantastisk. Som grädde på moset har Parsons dessutom flera böcker i serien på gång. Slaktaren i Highgate är redan ute på svenska, recension kommer inom kort. Del tre är redan färdigskriven. Murder bag rekommenderas starkt, snudd på högsta betyg. Jag är riktigt imponerad.

Text & Foto : Johan Åhlund

Hör Tony själv berätta om boken:

Tony Parsons sida om sig själv och Max Wolfe – Mycket läsvärd
Daily Mail om Scotland Yards Black Museum
Vad innehåller en Murder bag?
Vem var Fairbairn-Sykes? (MÖP-varning)
Antal sidor: 399
Utgivningsdatum: 2017-04
Förlag: Bokfabriken
ISBN: 9789176293911

Betraktaren av Belinda Bauer

betraktaren-bauer_belindaDet verkar återigen som om Belinda Bauer skrivit en riktig kritikerfavorit. Efter Mörk Jord (recensionen hittar du här) som hon slog igenom med med dunder och brak har hon inte dragit ner på tempot. Med Betraktaren vann hon Theakstons Old Peculier Crime Novel of the Year 2014. Den nominerades även till 2013 års CWA Gold Dagger för årets bästa kriminalroman.

I Sverige har hennes tre första romaner nominerats till årets bästa översatta kriminalroman av Svenska Deckarakademin. Med andra ord, Belinda Bauer är populär och vet hur man berättar en bra historia.

Jag gillade Mörk Jord och tilltalades av handlingen i Betraktaren, detta delvis på grund av att jag tidigare i karriären arbetat med personer inom Autism- och Aspergerspektrumet.

Vad handlar då Betraktaren om?

De döda kan inte tala till oss, hade professor Madoc sagt. Nummer 19, det lik som den artonårige Patrick undersöker på anatomilektionen, försöker berätta allt möjligt för honom. Patrick har Aspergers syndrom och har svårt att förstå sig på människorna omkring honom. Han är besatt av tanken på döden, den märkliga dörr som bara öppnas åt ett håll och som hans far försvann igenom en dag för tio år sedan. Det är denna besatthet som fått honom att välja kursen i anatomi. Men nu har hans sökande efter svar lett honom i riktning mot ett mer påtagligt mysterium, kanske rentav ett mord. Vem är den man som talar till honom från dissektionsbordet? Och hur hamnade han egentligen här? Samtidigt som en död man bit för bit avslöjar sina dolda sanningar för honom, upptäcker Patrick hemligheter i sin egen familjs förflutna. Ingenting är vad det ser ut att vara.
rubbernecker-belinda-bauer

Belinda Bauer skyndar långsamt med Betraktaren

Betraktaren börjar som en slow starter, men det visar sig snart att Belinda Bauer återigen skrivit en smart och spännande historia. En anatomistudent med Aspergers som kämpar med sina egna problem samtidigt som han börjar bli varse om att allt inte är som det ska med det lik som han obducerar, det är minsann en skicklig och smart deckarintrig. Här finns även värme, ömhet och en skvätt humor, och när Patrick börjar inse vad som sker blir det spännande.

Men, jag blev personligen aningen besviken på Betraktaren. Detta beror till största delen på att historien nystas ihop så snabbt på slutet, men också på att den inte riktigt var så spännande och tight som jag hade hoppats på. Dessutom finns här ett par ointressanta sidospår som inte tillför boken något positivt. Betraktaren är läsvärd, men är dessvärre inte Belinda Bauers bästa bok. Hon är fantastisk på att leverera annorlunda och kreativa läsupplevelser, men Betraktaren gjorde mig aningen besviken. Den var inte i klass med Mörk Jord och kändes mer lättsam än förväntat.

Betyg på Betraktaren på Goodreads: 4,08 av 5 – Det är i mitt tycke aningen högt. Jag ger den en stark trea. Belinda Bauer har skrivit bättre böcker, även om Betraktaren inte på något sätt är dålig.

Text : Johan Åhlund : Foto : Förlagen

Belinda Bauers hemsida
Hjärnfonden om Aspegers
Antal sidor: 332
Utg.datum: 2014-09
Förlag: Modernista
Översättare: Ulla Danielsson
Originaltitel: Rubbernecker
ISBN: 9789174996234

Tiggaren – Spännande polisraffel av Sofie Sarenbrant

Tiggaren är den femte boken om polisinspektör Emma Sköld.

Då var det dags för lite spänning igen. Den här gången låg Sofie Sarenbrants femte bok om kriminalinspektör Emma Sköld överst i läshögen. Den heter Tiggaren, utspelas i Stockholm, och har fått fin kritik.

Ett tips är att kolla upp de tidigare böckerna om Emma Sköld, och se om de lockar. De har sålts i över en miljon exemplar och till tretton länder, så du är inte helt unik om du gillar dem. Gör du det så är det bara att börja läsa, och helst i rätt ordning: Vila i frid, Andra andningen, Visning pågår och Avdelning 73. För i Tiggaren kastas man rakt in i handlingen, och det är en fördel om man läst de tidigare böckerna. Dock inte ett krav.

Minnesstunden är känslosam. En ung kvinna är död, under ofattbara omständigheter. Men i bakgrunden befinner sig en person som intensivt betraktar de sörjande, mån om att själv inte bli sedd. Samtidigt faller Stockholms tiggare offer för vad som verkar vara en psykopatisk seriemördare. Polisen famlar i mörkret, och den enda personen som kan stoppa morden måste göra allt för att stanna i det fördolda.

Se där, raka puckar och en intrig som gjorde mig nyfiken. Ämnet känns aktuellt och detta i kombination med en vass författare som vant lotsar läsaren genom hell or high water, så var förväntningarna ganska höga. Nu ska jag dock vara försiktig med orden och inte förstöra handlingen för er läsare.

Tiggaren är skickligt författad och bjuder på många överraskningar

Sofie Sarenbrant. Foto: Linda Alfvegren

Hur som helst, Tiggaren inleds i ett rasande tempo. Det är kaosartat (inte minst om man inte läst de tidigare delarna) och läsaren sitter mitt i en handling där många lösa trådar vävs ihop. Samtidigt tvingas den stackars Soraya stå ut med fruktansvärda umbäranden på stadens gator. Sarenbrant för oss vidare med van hand och när inledningen sorterats ut löper berättelsen vidare, och allt flera kroppar hittas i centrala Stockholm. Det är korta kapitel, tjusigt detaljerade miljöer och karaktärerna skildras med realism och känsla. Det är spännande, stundtals våldsamt men det blir aldrig grisigt eller slaskigt skildrat. Istället byggs spänningen upp med effektivt språk, detaljerade gestaltningar och med tvära vändningar.

Detta kommer man långt med, och Tiggaren är en bok som jag vet många kommer att tycka om. Den tilltalar en bred målgrupp, och då den är skickligt författad, hyggligt spännande och har intressanta karaktärer så tvekar jag inte att rekommendera den. Förvänta er ingen högoktanig actionhistoria med slask och hög bodycount bara, här är det realistiskt, sansat och trovärdigt.

Inte illa. Extra plus för den tjusiga limiterade upplagan med mycket bra extramaterial, där Sarenbrant förklarar hur hon jobbar och berättar om sina karaktärer. Dessutom ger hon flera bra inspirerande boktips. Läs mer och inspireras på Sofie Sarenbrants hemsida. Hon har precis som många andra även ett fint Instagramkonto.

Text : Johan Åhlund

Antal sidor: 360
Utgivningsdatum: 2016-05
Förlag: Bookmark Förlag
ISBN: 9789188171092