Tag Archives: mord

Änglabarnet – Solbritt är tillbaka hos Gustafson & Kant

Änglabarnet är en kort thriller med Gustafson och Kants populära polis Solbritt i huvudrollen.

Det går bra för Anders Gustafson och Johan Kant. Författarduons böcker om Solbritt Andersson på Singö har fått många fans. Icepick har tidigare recenserat Sändebudet med gott betyg och när minithrillern Änglabarnet dök upp blev jag aningen förvånad.

Änglabarnet är en ny, fristående thriller med den 65-åriga Solbritt i huvudrollen, i ett litet format. Boken är 158 x 125 mm och spänner över 152 sidor. Alltså som en vanlig bok om lite drygt hälften av sidorna. Som av en slump hade jag en tågresa till Stockholm inplanerad och såväl format och sidantal skulle visa sig passa perfekt. Även trots tågförseningar.

Vad handlar Änglabarnet om?

I Tranvik på Singö beslutar sig en husägare för att renovera ett torp på sin stora gård. Stugan, som byggts på 1700-talet, har stått obebodd i flera decennier. När teglet i den slitna murstocken rivs upptäcks en dold nisch  och i den hittas ett skelett.

Den rutinerade 65-åriga kriminalinspektören Solbritt Andersson och hennes kollegor kommer snabbt till brottsplatsen. Snart konstaterar poliserna att de funnit kvarlevorna av en mycket ung människa. Hur länge har kroppen legat där och vem kan ha begått ett sådant brott? Inom kort väcker fallet Solbritts egna såriga barndomsminnen, som hon gjort allt för att glömma.

Änglabarnet på fiket A Piece Of Cake utanför Kreativ Krafts kontor i centrala Linköping. Med sitt korta sidantal och nätta format passar boken perfekt som kaféläsning när det är fint väder.

Solbritt Andersson har många fans och Änglabarnet lär slukas i rask takt

Fans av Solbritt Andersson, och det finns många då de tidigare böckerna sålt inte mindre än 120.000 exemplar kommer nog att sätta tänderna i den här lilla boken. Omslaget är tjusigt och den märks knappt i väskan. Hur som helst, att skriva en kriminalroman på ett så pass litet sidantal och lyckas kroka upp läsaren är nog inte så lätt. Tack vare att Gustafson och Kant redan har etablerat såväl Singö som Solbritt med stor framgång så känns med andra ord både miljöer och berättarstil bekant.

Singö-serien rullar på med nya polisutredningar

Storyn drivs fram varsamt och när vår kära polis med kollegor börjar nysta i fallet med den lilla kroppen blir det stundtals bra. Precis som förväntat är det actionbomb vi läser utan en välskriven mordhistoria med realism och känsla. Här ska vi inte spoila sönder slutet, men dess upplösning hade gärna fått vara både längre och mer utförlig. Hur som helst är Änglabarnet en hygglig läsupplevelse i väntan på nästa mer omfattande bok från Gustafson och Kant.

Text och Foto : Johan Åhlund

Förlag: Bokfabriken

Utgiven i maj 2018

Läs mer om Gustafson och Kant på Bokfabrikens sida

Glasbruket – Arnaldur Indridason – Mord i Reykjavik

jar-city_glasbruket_indridason_erlendurGlasbruket av Arnaldur Indridason blir den tredje boken jag tar mig an i mitt nyårslöfte. Ett löfte som går ut på att jag under året ska läsa minst tio prisbelönta thrillers. Den borde kunna klassas som en bra bok då den belönades med det skandinaviska litteraturpriset Glasnyckeln år 2002 för bästa kriminalroman. Därmed uppfyller den grundkravet för min läsutmaning.

I centrum står Indridasons kriminalpolis Erlendur Sveinsson, (Glasbruket är den tredje boken om Erlendur, och Indridsons litterära genombrott) hans familj och hans två arbetskamrater Sigurður Óli och Elínborg.

En äldre man hittas mördad i en källarlägenhet i Reykjavik. Bredvid kroppen finns ett kryptiskt meddelande och i hans skrivbord hittar polisen ett foto av en gravsten. När man lyckas tyda inskriptionen visar det sig att i graven ligger en fyraårig flicka som dog 1968. Med hjälp av fotot nystar polisen upp gamla och nya brott som lett till flera familjetragedier. Samtidigt försvinner en ung kvinna från sitt eget bröllop. Kriminalpolis Erlendur Sveinsson och hans kollegor står inför ett ovanligt komplicerat och svårt fall som har sina rötter bakåt i en tid då mycket var annorlunda.

Glasbruket blev Indridasons genombrott

Fotograf: Johann Pall Valdimarsson

Arnaldur Indridason i egen hög person. Fotograf: Johann Pall Valdimarsson

Glasbruket anses av många vara Indridasons till dags datum bästa bok. Tidigare har jag läst Kvinna i grönt (läs recensionen här om du vill veta mer om en riktigt bra bok) och den var så pass välskriven att den verkligen gav mersmak att läsa mer om kriminnalpolisen Erlendur Sveinsson och hans kollegor i Reykjavik. Indridason är mästerlig på att skildra relationer och karaktärer och har även en makalös förmåga att direkt slå an tonen och gripa tag i läsaren. Detta visade han upp i Kvinna i grönt som grep tag i mig redan i den första meningen.

Glasbruket är inget undantag och givetvis väver Indridason ihop flera olika sidospår, och han gör det med finess och i högt tempo. Erlendur växer i och med den här boken och hans karaktär och metodiska arbetssätt känns äkta. Trots att polisen i Reykjavik precis som landet är litet så känns böckerna levande. De är välskrivna och känns snudd på tidlösa och dessutom fräscha. Glasbruket blev även film (då hette den Jar City) och den ska jag även skriva om här på Icepick.

Indridasons böcker är sällan längre än 300 sidor, med föredömligt korta kapitel. Boken är stundtals spännande, och storyn är mycket fiffigt sammanvävd. Det finns en rafflande, och oväntad final och Arnaldur Indridason har återigen skrivit en mycket tight och spännande mordhistoria. Fullt i klass med Kvinna i grönt. Glasbruket fick mycket fin kritik och den är definitivt värd att läsa!

Betyg på Glasbruket på Goodreads: 3.80 av 5 – Personligen ger jag den en stark trea. Det finns böcker i serien om Erlendur som är ännu vassare. Inte minst Kvinna i grönt. Trots detta får Glasbruket en rekommendation.

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlaget samt Johann Pall Valdimarsson

Antal sidor: 262
Utg.datum: 2015-03
Förlag: Norstedts
Översättare: Ylva Hellerud
Originaltitel: Mÿrin
ISBN: 9789113069333

Bonnie och Clyde : Sanningen bakom legenden av Jeff Guinn

Bonnie och Clyde - Sanningen bakom legenden av Jeff Guinn.Det var med stora förhoppningar som jag satte tänderna i Jeff Guinns bok Bonnie och Clyde : Sanningen bakom legenden. Titeln lovar en hel del. Inte minst då Guinn är en prisbelönt undersökande journalist. Den här boken har potential att bli minst sagt intressant. Men håller den måttet? Läs vidare så får du se.

Boken börjar lite trevande, men efter en välskriven inledning om Clydes tidiga uppväxt tar boken fart rejält. Inte minst när han når tonåren och hamnar på fel spår. Både Bonnie och Clydes liv präglades av fattigdom och redan vid tidig ålder begick Clyde en stor mängd bilstölder och smårån. Innan han träffade Bonnie gick småslantarna som brotten gav till kläder och nöjen. Men det skulle bli värre. Mycket värre när han insåg vad man kan åstadkomma med vapen i händerna.

Guinn berättar sakligt och väldigt noggrant om ett busfrö som kom att växa upp till en simpel småtjyv och mördare. Han blev en ung man som inte skydde några som helst medel. Inte ens när det gäller våld mot poliser. 23 år gammal begick Clyde sitt första mord och flera skulle det bli. Hans kriminella karriär trappades upp när Bonnie kom in i bilden och Guinn skildrar parets kringflackande liv på ett osminkat och ytterst oglamoröst sätt.

bc2 För om det var något som deras liv var, så var det kliniskt befriat från lyx och bekvämlighet. Dessutom bevisar boken med all tydlighet att både Bonnie och Clyde under de två år de hade tillsammans många gånger fick gå tomhänta från sina rånoffer. Att de ofta fick äta sig mätta på godis från uppbrutna godisautomater vittnar knappast om kriminell framgång. Det som däremot blir tydligt i boken är deras kärlek till varandra.
bc3

Jeff Guinn är en mycket skicklig researcher med passionerat driv

Dessutom dödar boken den glamorösa myten om Bonnie och Clyde fullständigt. Guinn styrker det också med ett stort antal källhänvisningar. Hans gräv och research lämnar mycket lite att önska. Han har lagt ner oerhört mycket tid på att sätta sig in i vilka Bonnie och Clyde verkligen var. Sedan kryddar han upp detta med intervjuer med släktingar och personer som stått huvudpersonerna nära. Resultatet blir bra, och väldigt intressant.

bccarBoken griper snabbt tag i läsaren. Relationen mellan Bonnie och Clyde är intressant, och det är svårt att begripa hur de stod ut med att leva som de gjorde. Några pengar i överflöd hade de ju aldrig. De bodde ofta i bilen och fick hålla ögonen öppna hela tiden då de var efterlysta för ett antal mord och massor av andra brott.

Trots att man vet hur det slutar så är det inte utan att man som läsare verkligen hoppas att den tragiska resan ska ta en annan vändning. Att den inte som vi dock vet ska sluta på en öde landsväg i utanför Bienville i Lousiana den 23 maj 1934. Du ser till höger hur bilen såg ut efter att poliserna öppnat eld.

Bonnie och Clyde : Sanningen bakom legenden är true crime när den är som bäst

Nu gick det som det gick och Guinn har verkligen lyckats med sin bok om parets liv och leverne. Den är mycket bra skriven, rappt berättad med en avslappnad humor mitt i allt det tragiska. Det är inte utan att man undrar hur många timmar det har tagit att skildra parets livsöde.

Bonnie och Clyde : Sanningen bakom legenden är en riktig tegelsten, men om du har ett uns intresse av true crime och amerikansk historia är den snudd på obligatorisk. Rekommenderas varmt.

Här och här kan du fördjupa dig mer och se två dokumentär om Bonnie och Clyde!

Text : Johan Åhlund – Foton från Wiki samt från texashideout.tripod.com

Bevakaren – Dan Nilsson debuterar med digital thriller

dan-nilsson_bevakarenVågar man lita på Niklas Lund? Katarina har inget val. När hennes sambo Jonas försvinner under en nattvandring i Stockholm city finns det bara en person som kan leda henne rätt. Polisen har inte kraft nog, men Niklas verkar utanför förordningar och regler. Dessutom vet han misstänkt mycket om den prostitution som Jonas försökte bekämpa. Det var ramhandlingen i Dan Nilssons thriller Bevakaren.

Spåren leder till slutna kretsar på internet, vilka Niklas Lund känner bättre än någon annan. Sedan han har misslyckats med att bli polis utreder Niklas istället brott på nätet. När en man med koppling till en webbsida som hänger ut misstänkta brottslingar hittas mördad – gör Katarina även en annan obehaglig upptäckt. Det visar sig att hon inte vet allt om Jonas. Och att Niklas Lund – mer känd under namnet Bevakaren vet mer än hon kunnat föreställa sig.

Bevakaren är journalisten Dan Nilssons debutroman

Dan Nilsson är journalist och manusförfattare och Bevakaren är hans debutroman. En thriller om prostitution, relationer och om nätets mindre trevliga sidor. Katarinas karaktär skildras till en början inte direkt sympatisk, däremot är hon handlingskraftig och har rejält med skinn på näsan. Hon har ett driv, jobbar målmedvetet och mer eller mindre sporrar Niklas att plocka fram den ena ledtråden efter den andra.

Katarinas karaktär växer dock och tillsammans med den ensamme datanörden väver Nilsson fram en hyggligt spännande thriller. Niklas Lunds karaktär är det lätt att känna sympati för. En ensamvarg som lever framför datorn, med misslyckad karriär och dessutom försmådd av sin ungdomskärlek. Tro fasen att han engagerar sig och brinner för sina projekt när privatlivet är lika mörkt som en kolgruva.

Till en början var boken ingen favorit, men Nilsson visar sig vara en fiffig författare och utan att spoila handlingen så lyckas han få mig fortsatt intresserad. Det är lite som när man springer och kommer in i andra andningen. Ett par händelser kring Niklas Lund ger boken ny energi och mot slutet knyter Nilsson hop säcken riktigt snyggt.

Betyg på Bevakaren på Goodreads: 3.50 av 5 – Med andra ord en godkänd debut.

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlaget

Dan Nilssons hemsida. Läs mer om WikiWalkers, samt intervjun med ”verklighetens Bevakaren”.

Författare: Dan Nilsson
Antal sidor: 317
Utg.datum: 2015-10
Förlag: Hoi Förlag AB
ISBN: 9789175579962

Lewismannen – Peter May följer upp succén Svarthuset

Lewismannen omslaget

Lewismannen är uppföljaren till Svarthuset och den andra delen i Peter May´s Lewistrilogi.

Peter May har skördat stora litterära framgångar med sina böcker om Fin Mcleod och som löser brott begångna på de yttre Hebriderna utanför Skottlands kust. Lewismannen är del två i en trilogi och platsar i min läsplan/nyårslöfte att läsa minst tio prisbelönta böcker under 2017.

Boken har vunnit flera stora priser, inte minst Theakston’s Old Peculier Crime Novel of the Year Award och Prix Polar International. Peter May nominerades även till Gold Dagger Library Awards som the ”living author who has given the most pleasure to readers”. Förväntningarna är med andra ord höga, och den tidigare delen i serien, Svarthuset imponerade.

Okej, men vad handlar då Lewismannen om?

I en vindpinad torvmosse på Isle of Lewis hittas liket efter en knivmördad ung man. Mannen har troligen legat i mossen sedan slutet av femtiotalet. DNA-analysen visar att offret är släkt med lantbrukaren Tormod Macdonald. Men Tormod har alltid hävdat att han är enda barnet. Numera lider han av svår demens och har små möjligheter att själv bringa klarhet i situationen eller att försvara sig mot de misstankar som riktas mot honom. Tormod är också far till Marsaili, ex-polisen Fin Macleods första stora kärlek. Fin, som återvänt till ön för att restaurera sina föräldrars torp, inleder nu en privat undersökning. Han ser det som sin plikt att hjälpa den kvinna han aldrig slutat älska. Samtidigt är han medveten om vad som kan ske när man börjar vända på stenar i det förflutna.

Fin MacLeod ställs inför sitt livs svåraste mordgåta

Lewistrilogin omslag

Den engelska upplagorna av Lewistrilogin med Svarthuset, Lewismannen och Lewispjäserna finns att köpa som box, och de är riktigt tjusiga.

Med Svarthuset slog Peter May igenom med buller och brak. Polisen Fin Macleod har efter händelserna i Svarthuset återvänt till ön för att rusta upp ett torp och för att fundera över sin framtid. Givetvis tar det inte lång tid innan Fin börjar utreda fallet med liket i mossen. Trots att han inte längre jobbar som polis. Hans kännedom om ön och dess invånare kommer utredningen till nytta och det börjar snart dyka upp obehagliga sidospår i hans liv. Vem är egentligen den mördade Lewismannen?

Fin Macleod är en bra karaktär och i och med att vi som läst den första delen i denna trilogi känner honom ganska bra så är Lewismannen en spännande och intressant mordgåta. Med sina knappa 300 sidor är den som gjord för ett par dagars verklighetsflykt. Precis som föregångaren visar May upp sin strålande förmåga att måla upp trovärdiga historier, mejsla fram spännande karaktärer och inte minst krydda anrättningen med subtilt spännande detaljer.

Peter May har med Lewismannen skrivit en väldigt rafflande uppföljare

Den karga och ogästvänliga miljön, karaktärernas egenheter samt dess förflutna förehavanden i kombination med ett svårlöst mord resulterar i en läsvärd bok som tar vid strax efter att Svarthusets (du hittar recensionen här) efterspel klarats av rent rättsligt. Fin Mcleod brottas med såväl känslor som en komplicerad utredning och det är bara att konstatera att Peter May lyckats, igen. Boken är helt klart läsvärd och jag ser fram emot att påbörja den tredje och avslutande delen, Lewispjäserna.

Betyg på Lewismannen på Goodreads: 4,18 av 5 – Ett högt betyg, men det är den också värd.

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlaget samt Peter May´s hemsida som är väl värd ett besök.

Läs gärna mer om Island of Lewis på Wiki så du kommer i rätt stämning. Du hittar mer info på Visit Scotland, på Tripadvisor samt på Visit outer hebrides. Du kanske blir lite resesugen?

Originaltitel: The Lewis Man
Författare: Peter May
Utgiven: 2015-07
Antal sidor: 303
Översättare: Charlotte Hjukström, Ove Thörnvall
ISBN: 9789175790961
Förlag: Pocketförlaget

Svarthuset av Peter May – Mord på Yttre Hebriderna

Svarthuset omslag

Svarthuset är den första delen i Lewis-trilogin. Peter May guidar oss med fast hand genom öns karga miljöer och mörka hemligheter.

Det har återigen blivit dags att sätta tänderna i en väl ansedd deckare. Svarthuset är den andra boken i rad som jag läser vars handling är förlagd till en karg, hårt väderpinad, glest befolkad ö. En ö dit en ärrad polis återvänder för att reda ut ett mord som begåtts i staden han för länge sedan växte upp i.

Svarthuset inleder Lewistrilogin

Detta verkar vara receptet för framgång, skriv en tight thriller med ett par mord och låt hjälten irra omkring efter ledtrådar i en ständigt mörk och ångestfylld miljö. Oftast omgiven av regn och excentriska bybor. Svarthuset är skriven av Peter May och utspelas på ön Isle Of Lewis som ligger i de Yttre Hebriderna, utanför Skottlands kust.

Okej, vad handlar den om då?

På Isle of Lewis för människorna en ojämn kamp mot elementens raseri. Den outtröttliga vinden, det piskande regnet och havets vrede är ständigt närvarande. När ön skakas av ett brutalt mord skickas kommissarie Fin Macleod dit för att undersöka om brottet kan ha koppling till ett liknande mord i Edinburgh. För Fin, som själv är född och uppvuxen på ön, innebär utredningen en resa tillbaka till ett förflutet som han under arton års tid gjort allt för att lägga bakom sig. Han ställs nu återigen öga mot öga med skoltidens vänner och plågoandar och med Marsaili MacDonald, hans första stora kärlek. Åren har gått, men Fin tvingas motvilligt inse att barndomens sår är allt annat än läkta. Men också att ön inte tänker släppa honom ur sitt grepp igen.

Peter May visar med Svarthuset upp en fenomenal litterär skicklighet

Peter May. Fotograf: Vincent Loisin

Peter May. Fotograf: Vincent Loisin

Svarthuset ger ingen smickrande bild över Isle Of Lewis. Det karga landskapet, dess hårt prövade befolkning samt kvävande religiösa samfund gör det till en minst sagt speciell plats. Men, May är en skicklig ciceron och målar upp miljöer och karaktärer med stor noggrannhet. Stackars Fin bombarderas av det ena jobbiga barndomsminnet efter det andra.

Men, efter ett tag blir man fast, och då vi inte vet mycket alls om Fin när boken startar så blir boken svår att stå emot. Jag ska inte avslöja för mycket, men miljöerna som Fin besöker skildras mycket bra och de är så långt ifrån svenska småstäder som man kan komma. Dessutom ser May till att hålla spänningen uppe, ända fram till sista sidan. Svarthuset är en småtrevlig och spännande bok med välskrivna karaktärer. Det är inte konstigt att den fått fin kritik och denna första delen i Lewistrilogin var riktigt bra.

Betyg på Svarthuset på Goodreads: 4,18 av 5 – Ett högt betyg, men det är den också värd.

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlaget samt Vincent Loisin via PeterMay.co.uk samt Maypeter.com

Läs gärna mer om Island of Lewis på Wiki så du kommer i rätt stämning. Du hittar mer info på Visit Scotland, på Tripadvisor samt på Visit outer hebrides. Du kanske rent av blir lite resesugen?

Text : Johan Åhlund


Originaltitel: The Blackhouse
Författare: Peter May
Utgiven: 2014-07
Antal sidor: 362
Översättare: Charlotte Hjukström
ISBN: 9789187319822
Förlag: Pocketförlaget och Modernista

Jägaren av Kamilla Oresvärd – Stina Seger & Co del II

jägaren av kamilla oresvärd

Jägaren av Kamilla Oresvärd breder ut sig bredvid ett alldeles för tomt glas som snart ska fyllas av ett trevligt rödvin. Ett glas rött samt en bra bok kan vara precis det du behöver just nu. Jag tycker du ska unna dig det, det är du värd. Foto: Johan Åhlund

Sanningen ska fram, till varje pris i Kamilla Oresvärds Jägaren

Dags att sätta tänderna i en initialt lovande mordhistoria som utspelas i hjärtat av Göteborg. Jägaren är namnet på Kamilla Oresvärds senast thriller, en fristående uppföljare som det så fint heter till hennes thriller Minnesbäraren från 2015. Kolla gärna upp den om du tycker Jägaren verkar intressant.

Efter att ha läst några riktigt tighta och explosiva actionthrillers är det skönt att få ge sig i kast med en realistisk spänningsroman. Med karaktärer som känns äkta, sårbara och hängivna sitt jobb.

Jägaren börjar lovande. Ett kort inledande kapitel slår an tonen direkt, och leder oss i rask takt till Göteborg. En stad där kriminalkommissarie Stina Seger tillsammans med sin arbetsgrupp precis fått ett nytt mord att lösa.

Allt börjar när Julia en tidig morgon kommer hem från ett nattklubbsbesök. I lägenheten möts hon av en fruktansvärd syn. Hennes storasyster ligger livlös och sargad på köksgolvet, täckt av blod. Mordet är utfört med frenesi och gärningsmannen har lyckats att utplåna spåren efter sig.

Vem är han och vad är det han söker?

Kamilla Oresvärd

Kamilla Oresvärd. Foto: Bokfabriken

Seger, Kowalski och de andra sliter sitt hår, och offrets halvsyster beter sig samtidigt både kyligt och udda. Mitt i allt elände bearbetar även Stina sorgen efter sin bortgångna mamma. Samtidigt jagar en man sanningen om en olycka som skedde flera år tidigare. Men vem är han? Och vad är det som han så desperat söker efter?

Jägaren är full av realism och trovärdiga karaktärer

Jägaren är både trovärdig och spännande. Stina Seger kommer många läsare att tycka om. Hennes karaktär är mänsklig och hon känns sympatisk. Hon kämpar på, trots sin sorg och sliter tillsammans med sin grupp för att få tag på gärningsmannen. Det samma gäller även för kollegan Dan Kowalski, kompetent och smart men med egna tillkortakommanden och ett mindre lyckat privatliv.

Det fina persongalleriet, att boken inte på något sätt är för överdriven; samt en genomtänkt ramhandling kryddad med en mystisk man med en oklar agenda gör Jägaren till en bra pendlingskamrat. Extra plus till en riktigt skickligt och smart ihopknytning av säcken på slutet. 306 sidor gick oväntat snabbt och faktum är att betyget blir gott. Något säger mig att Kamilla har jäkligt roligt när hon skildrar team Segers äventyr och får ta ut svängarna i Göteborg.

Text : Johan Åhlund – Foto : Bokfabriken
Nyfiken på mer? Då kan du göra ett besök på Kamilla Oresvärds hemsida. Eller hoppa in på Bokfabriken.se alternativt ta en titt på Storytel. Det finns ju fler böcker i serien att upptäcka.

Vit syren – Cecilia Sahlström lanserar ny thrillerserie

Omslaget till Vit syren av Cecilia Sahlström. Foto. Johan Åhlund

Försommaridyllen spricker när en ung tjej hittas brutalt misshandlad i Lunds stadspark. Gärningspersonens tillvägagångssätt verkar ha symbolisk betydelse och i offrets hand vilar en kvist av en sällsynt vit syren. Kommissarie Sara Vallén vid våldsroteln i Lund blir tilldelad fallet, men hennes utsikter att vara en del av lösningen försvinner snabbt när hennes son blir huvudmisstänkt. Trots att hon är berövad sina befogenheter känner hon sig tvungen att lösa fallet. Hon måste rädda Johannes. Hennes son skulle aldrig göra någonting sådant. Aldrig.

Där har vi ramverket i Vit syren, Cecilia Sahlströms första bok om kommissarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker vid polisen i Lund. Cecilia har arbetat som polis i mer än 20 år och har dessutom jobbat som chef inom socialtjänsten. Hon lär med andra ord samlat på sig en hel del erfarenheter av att jobba med människor, samtidigt som hon besitter värdefulla kunskaper om hur polisarbete utförs. Detta tillsammans med en bra grundhistoria har potential att bli lyckad läsning.

Just att det är huvudkaraktären kommissarie Sara Valléns egen son som hamnar i polisens huvudfokus ger boken en extra intensitet och krydda.

Vit syren, Boba Fett samt diverse hipsterläskeblask. Foto: Johan Åhlund

Det polisiära arbetet som skildras i Vit syren känns äkta. Gärningsmannen fortsätter att gäcka polisen och ju längre tiden går, desto mer ökar frustrationen i utredningsgruppen. Tanken på att skurken fortfarande är på fri fot stör, men det finns dock flera ledtrådar. När man börjar följa upp tips och spår börjar utredningen röra på sig i rätt riktning. Samtidigt som storyn tar fart.

Det blir spännande och stundtals också obehagligt. Det som drar ner betyget ett snäpp är sättet som poliskollegorna skildras. Sara och Ritas kollegor skildras nämligen som feta, inkompetenta, slarviga och allmänt otrevliga. Något som irriterar både Rita och Sara, och detta görs väldigt tydligt i boken. Detta är synd, för det blir tröttsamt att så ofta läsa hur de spyr ovett och galla på sina kollegor.

Vit syren är en stabil deckare med extra plus för dess driv, alla fina detaljerade miljöer samt för att den känns så trovärdig och realistisk.

Text och foto : Johan Åhlund
Här ser du Cecilia som berättar om boken tillsammans med Björn Gadd:

Läs gärna Sydsvenskans intervju med Cecilia. Den hittar du här.
Utgiven: 2017-05
Förlag: Bokfabriken
ISBN: 9789176294703

Murder bag – Tony Parsons visar var skåpet ska stå

Murder bag, Tony Parsons efterlängtade thriller. En bok som infriade förväntningarna med råge. Foto: Johan Åhlund

Den briljante krönikören och musikjournalisten Tony Parsons är enligt många musikfans (inklusive undertecknad) ett skribentgeni. Även om jag ibland föredrog Toby Young så var Parsons mycket påläst och samtidigt underhållande i sina krönikor. Karriären gick spikrakt efter Parsons punktexter i NME. Allt större tidningar köpte hans texter, och de betalade bra. Ett urval av hans tidigare texter hittar du i den mycket trevliga krönikesamlingen I huvudet på Tony Parsons.

1999 fick han ett genombrott med boken Mannen och pojken och sedan fortsatte han med flera böcker. Han praktiskt taget uppfann genren ”man-lit”, motsvarigheten till chick-lit. Tillsammans med Nick Hornbys liknande böcker serverades läsarna med flera relationsromaner med unga män i huvudrollen.

När Parsons sextio år ung skrev Murder bag, den första deckaren om Max Wolfe höjde många på ögonen. Parsons är en mästare på att skildra relationer, vardagsproblem, uppväxtskildringar och känslor. Inte sällan kryddar han sina berättelser med pricksäkra pop- och musikreferenser. Tänk om han kan kombinera detta med rafflande crime? Det skulle kunna bli riktigt bra. Jag slog till, läste och skrev recensionen i mars. Sedan längtade jag efter uppföljaren.

Murder bag och dess handling

Kriminalpolisen Max Wolfe är alla mördares mardröm. En impulsiv, egensinnig och envis yrkesman. När två män brutalt mördas i Londons West End misstänker polisen att det är en seriemördare som härjar, och Wolfe sätts på fallet. Det första offret är en rik bankman som under många år bedragit sin hustru, medan det andra offret är en hemlös man. Till en början verkar mordoffren inte ha något gemensamt, men det visar sig att de båda männen tjugosju år tidigare gick på samma skola. Vad kan ha utlöst mördarens besinningslösa vrede, och varför är just de här männen utvalda? Mördarens metoder och offer diskuteras flitigt i sociala medier och det är ingen tvekan om att mördaren själv följer varje steg. När någon utger sig för att vara mördaren på internet tar spekulationerna verkligen fart, och Wolfe inser att både han själv och dottern Scout är i skottlinjen.

En trio av Tony Parsons. De två kriminalromanerna om Max Wolfe samt den underhållande krönikesamlingen I huvudet på Tony Parsons. Samtliga är mycket läsvärda. Foto: Johan Åhlund

En minst sagt imponerande thriller, Max Wolfe lär få många fans

Parsons är en oerhört begåvad författare när han är på bästa humör. Det verkar som om han längtat efter att fått skriva något annat än relationsromaner, för Murder bag greppar tag direkt. Efter några kapitel lägger jag ifrån mig boken, konstaterar att karaktären Max Wolfe har potential att bli otroligt populär. För det verkar som om Parsons överträffat sig själv den här gången.

Det säger inte lite, men Murder Bag är inget annat än otroligt välskriven spänning. Mycket skickligt uppbyggd, med imponerande dialog, färgstarka karaktärer och så klart många referenser. Dessutom finns här en hel del historiska knytpunkter. Jack The Ripper förekommer i periferin och så även det ruggiga rum 101 på The Crime Museum of Scotland Yard där en stor del av brittisk kriminalhistoria finns. Att låta Max Wolfe återkomma till rum 101 flera gånger i boken är ett genidrag, för där finns inspiration som heter duga. Dessutom skildrar han det så spännande att många crime-älskare kommer att bli sugna på ett besök. Sedan ska vi ha klart för oss att Max Wolfe som ensamstående pappa till en femårig dotter samt hundvalp är en trevlig grund att bygga på. Parsons har inte glömt hur föräldraskap och vardagsliv skildras. Han är fortfarande riktigt bra på just detta och detta gör boken extra trevlig.

Murder bag är resultatet av fem års skrivande

Det tog enligt Parsons själv fem år att skriva Murder bag. Det märks, för hantverket är av högsta klass. Varje kapitel, varje stycke är textmässigt fantastisk. Som grädde på moset har Parsons dessutom flera böcker i serien på gång. Slaktaren i Highgate är redan ute på svenska, recension kommer inom kort. Del tre är redan färdigskriven. Murder bag rekommenderas starkt, snudd på högsta betyg. Jag är riktigt imponerad.

Text & Foto : Johan Åhlund

Hör Tony själv berätta om boken:

Tony Parsons sida om sig själv och Max Wolfe – Mycket läsvärd
Daily Mail om Scotland Yards Black Museum
Vad innehåller en Murder bag?
Vem var Fairbairn-Sykes? (MÖP-varning)
Antal sidor: 399
Utgivningsdatum: 2017-04
Förlag: Bokfabriken
ISBN: 9789176293911

Sändebudet – Välbalanserat av Gustafson & Kant

Sändebudet är den tredje boken om kriminalpolisen Solbritt Andersson och hennes kollegor. Foto: Johan Åhlund

Författarduon Anders Gustafson och Johan Kant tar oss med boken Sändebudet återigen till Singö. En skärgårdsidyll, som samtidigt är ett militärt område ute i norra Roslagen. Här utspelas alltså den tredje boken om kriminalinspektör Solbritt Andersson och hennes poliskollegor. En samling poliser som den här gången verkligen sätts på prov i jakten på spionen och den före detta militären Sven Löwengrip.

En isfri januarieftermiddag ger sig tre män ut i en båt för att fiska. En av dem kommer aldrig tillbaka. Mannen, som visar sig ha koppling till öns militära förflutna, hittas senare död i hamnen vid Svartklubben utanför Singö. Samtidigt utreder Solbritt Andersson företaget Rankena Tech, som tycks ha förgreningar till internationell brottslighet. Polisen närmar sig ett genombrott i fallet, men inser att de ständigt ligger steget efter. Finns det läckor eller infiltratörer i Norrtälje polishus?

Dessutom hittas ett lik guppande i hamnen vid Svartklubben utanför Singö. Har offret, en tillbakadragen man som bott vid havet i hela sitt liv, verkligen drunknat på grunt vatten? Vilka är hans kopplingar till öns militära förflutna och till den charmante och maktfullkomlige prästen i Singö kyrka?

Sändebudet av Gustafson och Kant är perfekt vårläsning. Glöm inte att ta med fikabröd och något gott att dricka. Foto: Johan Åhlund

Sändebudet visar sig vara väldigt välbalanserad

Det är en både invecklad och fiffig grundhandling som Gustafson och Kant väver fram. Byborna skildras förtjänstfullt och trovärdigt, och likaså miljöerna. Det är svårt att som läsare inte bli nyfiken på ön och dess spännande historik. Just öns historia och dess mindre rumsrena karaktärers förflutna är något som verkligen kryddar upp handlingen. Jag ska dock inte avslöja mer. Dessutom är persongalleriet mycket lyckat, och när Erik Strömberg vid Interpol introduceras dras tempot upp ordentligt.

Sändebudet är både spännande och underhållande (vidrigt klyschiga ord att läsa i en bokrecension, jag vet), och det är inte utan att jag imponeras över att boken är så pass välbalanserad. Att skapa spänning, få läsaren nyfiken, och att föra fram historien på ett så trevligt sätt är ett imponerande hantverk. Inte minst då Sändebudet inte är en tegelsten. Med korta kapitel klockar den in på knappa 290 sidor. En perfekt pendlingskamrat, med andra ord.

Gustafson och Kant hintar även om att det kommer fler böcker om Solbritt, och det är något som många kommer att se fram emot. Sändebudet övertygar med andra ord positivt. Den är som sagt en mycket väl balanserad, spännande deckarthriller som passar en bred målgrupp. Jag hade inte räknat med att läsa 180 sidor på raken när jag tog upp boken sent på kvällen. Det är ett bra betyg.

Text och Foto : Johan Åhlund

Antal sidor: 289
Utgivningsdatum: 2017-04
Förlag: Bokfabriken
ISBN: 9789176293720