Tag Archives: skräck

Alltid Odd – Koontz följer upp succén Odd Tomas

Det engelska omslaget till Alltid Odd. Den andra boken om Odd Thomas skriven av Dean Koontz.

Efter att ha skördat stora framgångar med den första boken om grillkocken Odd Thomas (recensionen finns här) som har kontakt med de döda i den lilla ökenstaden Pico Mundo så jobbade Dean Koontz raskt fram uppföljaren Alltid Odd. Även om Koontz nyss meddelat att han avslutar Odd Thomas-sviten så finns en hel serie spännande böcker i serien. Gillade du den första? Här kommer recensionen av del två. Alltid Odd.

Som ett inofficiellt sändebud mellan vår vanliga värld och de dödas hjälper Odd de döda att ställa saker och ting till rätta, och tillsammans med stadens polischef har han ett viktigt arbete framför sig.

Alltid Odd börjar strax efter att föregångaren slutat, Odd jobbar kvar på matstället i Pico Mundo men funderar på att göra något annat, kanske ta jobb på TyreWorld. Men vännerna i staden håller honom kvar, och när en barndomsvän till Odd försvinner tror alla först att det värsta har hänt, och Odd bestämmer sig för att hitta sin saknade vän. Han vet dock inte att detta leder honom rakt in i en värld full av skräck, döda kroppar och möten med sin mest diaboliske fiende.

Alltid Odd inleds i ett ganska högt tempo då karaktärerna så pass bra skildrats i föregångaren. Odds vän försvinner och han kastar sig genast in i händelsernas centrum där han tillsammans med sina vänner försöker reda ut vad som hänt. Till skillnad från föregångaren är den här boken av något kortare omgång, cirka 300 sidor, och tempot är som sagt raskt. Vi lär oss mer om Odds karaktär, hans sätt att se på livet och glädjande nog har Koontz fortsatt med den underfundiga humor som präglat föregångaren.

Alltid Odd är inte lika intensiv och rak som föregångaren, här blir det lite mer flum och även om många gillar skräck med onaturliga inslag så tar Koontz i lite väl mycket när han ställs inför bokens nemesis. Det blir en hel del dialog som för handlingen framåt, men lyckligtvis så lyfter bokens handling mot slutet och räddar en stor del av läsupplevelsen.

Alltid Odd är stabil men når inte upp till föregångaren

Alltid Odd är tyvärr en inte lika stark läsupplevelse som föregångaren, men den är heller inte direkt dålig. Koontz har varit bättre, så är det bara. Mot slutet lyckas Koontz dock att infria mina förväntningar och faktum är att han twistar till det och gör det så pass bra så att jag snart tänker sätta tänderna i den tredje boken om allas vår grillkock.

Broder Odd heter den! Som du ser på bilden nedan så har Koontz fått upp farten rejält, och vi som gillar böckerna om Odd har en hel del att se fram emot bevisligen!

Odd-Books-Horizontal-642

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlaget
Läs mer på Dean R Koontz´s hemsida

Odd Thomas – Dean Koontz första bok om Odd

Det engelska bokomslaget till Odd Thomas. Mer om både boken och filmen nedan.

Dean Koontz tillhör de litterära storsäljarna i en genre proppfull med konkurrens, en genre där Stephen King och andra giganter huserar. Under åttio- och nittiotalet levererade Koontz en hel rad med läsvärda tegelstenstjocka spänningsromaner, ofta med inslag av skräck och onaturliga fenomen. 80-talstitlar som Phantoms, Väktare, Främlingar, Midnatt och Skuggeld gavs ut av Bra Böcker i kartonnage och de sålde bra.

Det var många som lockades av att på Tempo (det här var i brytpunkten precis innan Tempo blev Åhléns) köpa en tegelsten som Phantoms för 59 kronor och sedan hänföras av hundratals sidor av Koontz litterära talang när det kommer till ren och skär rysarunderhållning. Under 80-talet skrev han inte mindre än 13 böcker och många läsare kunde knappt vänta innan det kom en ny titel.

Under början av 90-talet hände dock något och böckerna blev längre inte lika bra. 23 böcker senare slog Koontz till med den första boken om karaktären Odd Thomas, en kock på en snabbmatsrestaurang i en liten stad mitt i öknen som har kontakt med de dödas andar.

Det kändes som om Koontz var något bra på spåret i och med uppfinnandet av Odd Thomas. Boken med samma namn kom ut 2003 och fram till dags dato har Koontz förärat Odd Thomas med inte mindre än elva böcker om Odd.

oddthomas still 642odd190x300En mystisk man kommer till staden med en glupande aptit, ett arkivskåp sprängfyllt med information om världens värsta mördare, och ett följe av hyenaaktiga skuggor. Vem mannen är och vad han vill kan inte ens Odds bortgångna informatörer berätta för honom. Den mest illavarslande ledtråden är en sida riven ur en kalender med datumet 15 augusti. Idag är det den 14:e. Om tjugofyra timmar kommer staden att vakna till en dag präglad av kaos. När ondskan rullar ihop sig under den brännande ökensolen kämpar Odd Thomas för att undvika en hägrande katastrof med hjälp av sin själsfrände och en oväntad grupp allierade som inkluderar kungen av rock ‘n’ roll. Hans berättelse om hur det förflutna och nuet och ödets bestämmelser löper samman är det stoff våra värsta mardrömmar är vävda av.

Koontz fick en rejäl boost med Odd Thomas

Det var handlingen och det var med viss skepsis som jag började läsa om Odd Thomas öden med de döda i den lilla stekheta staden Pico Mundo. Koontz börjar lite trevande att bygga upp karaktärerna och efter en dryg fjärdedel in i boken så börjar det falla på plats.

Storyn är hyggligt välskriven och karaktärerna får liv, dessutom är de sympatiska och läsaren känner lite av en gemenskap mellan dem. Speciellt Odds förhållande med Stormy och även med stadens polischef är väldigt fint skildrat. Dessutom finns här en värme och även en skön humor genom hela berättelsen.

Jag ska inte spoila handlingen men jag hade ett par trevliga kvällar när jag läste boken. Sedan beställde jag filmatiseringen på Blu Ray och fick den dagen efter att jag läst klart boken. Detta visade sig vara ett genidrag, för filmen med Anton Yelchin som så tragiskt gick bort något år senare, Willem DaFoe och Addison Timlin i huvudrollerna var verkligen lyckad. Briljant casting och fina effekter i kombination med Koontz vassa manus, förvaltat på bästa möjliga sätt.

Detta gjorde att jag av bara farten beställde uppföljarna och dagen efter började jag läsa bok nummer två: Alltid Odd. Odd Thomas är en bok som rekommenderas, och detsamma gäller även för filmen. Filmen Odd Thomas är också en bra inkörsport till karaktärerna, så välj själv om du vill se filmen, eller läsa boken (411 sidor), eller göra som jag och ta dig an båda!

Såklart ska du läsa den den andra boken. Recension finns HÄR.

Text : Johan Åhlund – Bilder från förlaget
Här har du trailern… Väl värd en titt.

Fågelmannen – Intensiv spänning från Mo Hayder

Fågelmannen, en minst sagt stark och rafflande läsupplevelse från Mo Hayder.

Förväntningarna är höga, äntligen har det blivit dags att läsa Fågelmannen av Mo Hayder. En bok som fått väldigt fin kritik och som är den första delen i en ny serie om kommissarie Jack Caffery vid Londonpolisen. En 33-årig polis, med ett trassligt privatliv som dock har ambitioner och som går in för sitt arbete. Han är skicklig, aningen impulsiv och tänker utanför lådan. Mo Hayder har här en väldigt lovande karaktär att bygga på, och grundhandlingen visar på en ohyggligt spännande och stundtals iskallt skildrad thriller.

Caffrey brottas dessutom med egna demoner, och utan att det blir allt för klyschigt så tillför det boken ett extra lager av spänning och melankoli. Ett regnigt London, med omfattande kriminalitet och elände har skildrats förr. Men Mo Hayder lotsar oss genom stadens gator, skumma krogar och prostitutionsträsk med fast hand. Med driv, öga för detaljer och ett trovärdigt persongalleri är det svårt att inte imponeras av Fågelmannens handling. Dessutom är boken tjusigt förpackad av Modernista Förlag.

Fågelmannen ute i skogen. Foto: Johan Åhlund

Fågelmannen visar sig vara kusligt spännande

Ett som är säkert är att Mo Hayder sannerligen inte drar sig för att skicka iskalla kårar längs läsarnas ryggar. Fågelmannen är brutal, elak och oerhört spännande. Tankarna går till Hannibal Lector, men också till otäcka verklighetsbaserade fall. Vettlöst spännande, det var orden som en kompis beskrev boken med. Jag håller med, det är verkligen ingen överdrift.

En av Englands just nu mest spännande författare, Mo Hayder. Foto: Iisolde Ohlbaum

Fågelmannens handling: En ung och ambitiös kriminalkommissarie som Jack Caffery får inte låta sig chockeras. Men en morgon kallas han till en öde utkant av sydöstra London, där fem svårt sargade kvinnokroppar påträffats, alla märkta med samma fruktansvärda signatur: en liten fågel insydd i bröstet. Och det är bara en tidsfråga innan den här nekrofila seriemördaren slår till igen. Jack hemsöks dessutom av en gammal familjetragedi som han aldrig kunnat lösa: mysteriet med sin egen försvunne bror. Han kämpar med sitt förflutnas demoner, samtidigt som han mer eller mindre ensam ska jaga en av decenniets värsta psykopater.

Mo Hayder har potential att bli en personlig favoritförfattare. Att hon är strösslad med tunga litterära priser som Allan Poe- & Barry-priserna, dubbla CWA Dagger Awards, och CWA Dagger in the Library är ett bevis på hennes storhet. Hon har förmågan att med ord få många av sina läsare livrädda, och håller dem i ett järngrepp boken igenom. Hon är lite av en litterär pytonorm som klämmer till lite extra om läsaren när denne slappnar av. Jag överraskades väldigt positivt av Fågelmannen, och ser fram emot mer polisarbete med Mr Caffrey i framtiden. Nu är grunden lagd och jag anar en väldigt ljus framtid för den här serien. Har du nerverna? i så fall, läs den!

Text & Foto: Johan Åhlund – Författarfoto: Isolde Ohlbaum

Mo Hayders hemsida
Förlag: Modernista
Titel: Fågelmannen
Originaltitel: Birdman
Utgiven: 2017-02
Antal sidor: 384
ISBN: 978-91-7499-232-8 [inb]

Mörk jord – Av Belinda Bauer

Mörk Jord blev en stor framgång för Belinda Bauer.

Som nyårslöfte lovade jag mig att läsa minst tio prisbelönta deckare under 2016. Jag har med andra ord läst en mängd bra böcker i år och dessa kommer jag att skriva om här på Icepick. Först ut blev Mörk jord av Belinda Bauer. Denna psykologiska spänningsroman blev belönad med deckarvärldens finaste pris, The Gold Dagger 2010 samt nominerades till Svenska Deckarakademins pris för bästa översatta kriminalroman.

I sydvästra England, närmare bestämt i grevskapet Somerset ligger det enormt stora hedlandskapet och naturreservatet Exmoor. En dyster men samtidigt vacker kuperad plats med kilometervis med kullar, buskage och fält, placerat en bit från kustremsan. Här utspelas Belinda Bauers debutroman Mörk Jord vars handling vi nu ska gå in på, men gå gärna in på den här wikipediasidan först så att du får se lite hur det ser ut runt Exmoor innan du börjar läsa.

För arton år sedan försvann Billy Peters. Hela byn tror att han blev ett offer för seriemördaren Arnold Avery som mördat sex andra barn och grävt ner dem på den ödsliga heden. Men Billys mor vägrar tro att han är död. Varje dag står hon vakt vid fönstret i världsfrånvänd väntan, medan familjen faller sönder omkring henne. Och varje dag efter skolan, medan kompisarna leker och har kul, gräver tolvårige Steven ute på Exmoorheden. Han har nämligen bestämt sig för att rädda sin familj från morbror Billys spöke. Om det så innebär att han måste gräva upp och visa mormor skelettet efter hennes mördade son. Så tar han även nästa steg – Steven skriver brev till psykopaten Arnold Avery i fängelset. Brevet blir början på en livsfarlig katt-och- råtta-lek mellan ett desperat barn och en uttråkad seriemördare. En lek som kommer att få mycket värre konsekvenser än Steven någonsin kunnat föreställa sig.

Black Lands som den heter på Engelska har ett tjusigt omslag.

Belinda Bauer lyckas bra med att få läsaren att sätta sig in i hur den tolvårige Steven fungerar och hans bryderier. Hans brevkonversation och resonemang med seriemördaren Avery skildras till en början bara med ett par korta meningar och dessa blir snabbt så spännande att man som läsare bara måste läsa ett kapitel till, och sedan ett till.

Belinda Bauers Mörk jord är en stark debut

Något som Bauer också lyckas med är att förmedla en nedstämdhet och en medkänsla för de umbäranden som stackars Steven tillsammans med sin deprimerade familj genomgår. Ingen kan säga att Mörk jord skildrar en lycklig barndom eller en sund familjesituation. Däremot är den stundtals en trevlig läsupplevelse, i all sin dysterhet. Som läsare känner man verkligen med stackars Steven och hans trasiga familj. Ingen tolvåring ska behöva gå igenom det som Steven genomlider i den lilla staden Shipcott.

Bauer är skicklig på att bygga upp intresset för karaktärerna. Steven och Avery är spännande motpoler och när Steven fått brevkontakt med Avery känner man som läsare att han startat något han verkligen inte önskat sig. Mörk jord är en spännande historia, men alla hyllningar och alla lovord gjorde mina förväntningar stora och trots att boken med sina föredömliga 272 sidor stundtals är mycket bra så kan jag konstatera att den saknar det där lilla extra som skulle ge den toppbetyg. Nu tyckte jag om den, men den var inte lika vass och så fantastisk som jag hoppades på. Den har sina poänger, och är helt klart läsvärd och faktum är att jag trots att jag inte ger den toppbetyg lär läsa flera böcker av Belinda Bauer.

Mörk jord får betyget 3,61 på Goodreads och det är väl nästan på pricken vad jag också tyckte efter att ha läst den. Alla Awards till trots.

Läs mer på Belinda Bauers hemsida
Läs mer om boken på Modernista Förlag.

Text : Johan Åhlund – Foto : Modernista och Amazon.
Missa inte Icepick på Instagram @icepick
Antal sidor: 277
Utg.datum: 2012-08
Förlag: Modernista
Översättare: Ulla Danielsson
Originaltitel: Blacklands
ISBN: 9789174990683

Sista vakten – Stephen King avslutar Hodges-trilogin

Det engelska omslaget till Sista vakten, den sista delen om den pensionerade polisen Bill Hodges.

Då har vi i och med det här boksläppet närmat oss slutet för den före detta polisen Bill Hodges öden och äventyr. Trilogin som började starkt med Mr Mercedes (som belönades med en prestigefull Edgar Award), och följdes upp med Den som finner når nu sin kulmen med Sista vakten. Bill´s duster med den kallhamrade mördaren Brady Hartsfield ska nu alltså få ett slut, en gång för alla och det är med stora förväntningar jag börjar läsa. Bill Hodges karaktär har blivit lite av en favorit och nu ställs han mot sin nemesis i vad som beskrivs som en mycket tight och rafflande final.

För sju år sedan körde den ökände ”Mercedesmördaren” Brady Hartsfield rakt in i en folkmassa. Åtta människor dog och långt fler fick men för livet. Den pensionerade kriminalpolisen Bill Hodges har inte kunnat lägga vansinnesdådet bakom sig. När han nås av den nyheten att en efter en av de överlevande efter Mercedesmassakern försökt ta sina liv under mystiska omständigheter, inser han att mardrömmen är långt ifrån över. Hodges blir allt mer övertygad om att Brady Hartsfield har ett finger med i spelet i det som börjar likna en självmordsepidemi. Men hur kan det vara möjligt, när Hartsfield som är dömd till psykård, sitter i rullstol och knappt kan prata? Vad döljer sig bakom Mercedesmördarens tomma blick?

Den sista vakten, Mr Mercedes och Den som finner i den amerikanska trilogi-boxen.

Den sista vakten, Mr Mercedes och Den som finner i den amerikanska trilogi-boxen.

Ok, bara King håller ihop det här som han gjort så rackarns bra i de två första böckerna. Det vore förödande om han i den sista boken frångår deckargenren och börjar blanda in en massa övernaturligt och annat trams. Det var detta jag tänkte när jag började läsa. Med andra ord, fucka inte upp det här nu Mr King. Håll ihop storyn, fortsätt i samma stil och ge oss läsare en värdig final.

Hodges och hans kollegor Holly och Jerome är en riktigt trevlig skara vardaghjältar som i den Sista vakten får hårt motstånd då Brady Hartsfield på allvar sätter sin absolut mest djävulska plan i verket. Samtidigt blir Bill sjuk och inser att han inte är odödlig, men motivationen när Brady börjar ställa till elände stärker honom. Brady ska stoppas en gång för alla, men frågan är bara hur.

Utan att spoila vare sig handling och slut så är Sista vakten en stabil thriller i samma stil som de föregående delarna. Det är välskrivet och karaktärerna är som sagt mycket lätta att tycka om. Över lite drygt 380 sidor ledsagas vi fram i storyn på ett föredömligt sätt. King lyckas med konststycket att hålla farten uppe, trots att det inte är någon actionbomb vi läser. Det händer saker mest hela tiden och boken känns befriad från onödiga transportsträckor. Dock är boken inte den bästa i serien, jag håller de andra två delarna som bättre. Men, Sista vakten är spännande och svår att lägga ifrån sig. Bara ett kapitel till, och ett till…

Sista vakten och hela trilogin om Bill Hodges är mycket läsvärd

Betyget blir bra, men inte bländande. Jag fylls av en lätt melankoli när jag läst klart. Hoppas nu verkligen att King fortsätter i deckargenren, för den här trilogin har varit stundtals fantastisk att läsa. Det är faktiskt synd att det bara blev tre böcker om Kermit Bill Hodges. Frågan är vad King ska hitta på nu? då han precis avslutat den sista boken om en mycket bra och verklighetstrogen före detta polis med ett hjärta lika stort som hans intellekt.

Läs mer om Sista vakten på Albert Bonnier Förlags hemsida
Recension av Den som finner
Recension av Mr Mercedes

Text : Johan Åhlund – Foto : Albert Bonniers Förlag
Missa inte Icepick på Instagram @icepick
Antal sidor: 381
Utg.datum: 2016-09
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Översättare: John-Henri Holmberg
Originaltitel: End of Watch
ISBN: 9789100167158