Tag Archives: thriller

Änglabarnet – Solbritt är tillbaka hos Gustafson & Kant

Änglabarnet är en kort thriller med Gustafson och Kants populära polis Solbritt i huvudrollen.

Det går bra för Anders Gustafson och Johan Kant. Författarduons böcker om Solbritt Andersson på Singö har fått många fans. Icepick har tidigare recenserat Sändebudet med gott betyg och när minithrillern Änglabarnet dök upp blev jag aningen förvånad.

Änglabarnet är en ny, fristående thriller med den 65-åriga Solbritt i huvudrollen, i ett litet format. Boken är 158 x 125 mm och spänner över 152 sidor. Alltså som en vanlig bok om lite drygt hälften av sidorna. Som av en slump hade jag en tågresa till Stockholm inplanerad och såväl format och sidantal skulle visa sig passa perfekt. Även trots tågförseningar.

Vad handlar Änglabarnet om?

I Tranvik på Singö beslutar sig en husägare för att renovera ett torp på sin stora gård. Stugan, som byggts på 1700-talet, har stått obebodd i flera decennier. När teglet i den slitna murstocken rivs upptäcks en dold nisch  och i den hittas ett skelett.

Den rutinerade 65-åriga kriminalinspektören Solbritt Andersson och hennes kollegor kommer snabbt till brottsplatsen. Snart konstaterar poliserna att de funnit kvarlevorna av en mycket ung människa. Hur länge har kroppen legat där och vem kan ha begått ett sådant brott? Inom kort väcker fallet Solbritts egna såriga barndomsminnen, som hon gjort allt för att glömma.

Änglabarnet på fiket A Piece Of Cake utanför Kreativ Krafts kontor i centrala Linköping. Med sitt korta sidantal och nätta format passar boken perfekt som kaféläsning när det är fint väder.

Solbritt Andersson har många fans och Änglabarnet lär slukas i rask takt

Fans av Solbritt Andersson, och det finns många då de tidigare böckerna sålt inte mindre än 120.000 exemplar kommer nog att sätta tänderna i den här lilla boken. Omslaget är tjusigt och den märks knappt i väskan. Hur som helst, att skriva en kriminalroman på ett så pass litet sidantal och lyckas kroka upp läsaren är nog inte så lätt. Tack vare att Gustafson och Kant redan har etablerat såväl Singö som Solbritt med stor framgång så känns med andra ord både miljöer och berättarstil bekant.

Singö-serien rullar på med nya polisutredningar

Storyn drivs fram varsamt och när vår kära polis med kollegor börjar nysta i fallet med den lilla kroppen blir det stundtals bra. Precis som förväntat är det actionbomb vi läser utan en välskriven mordhistoria med realism och känsla. Här ska vi inte spoila sönder slutet, men dess upplösning hade gärna fått vara både längre och mer utförlig. Hur som helst är Änglabarnet en hygglig läsupplevelse i väntan på nästa mer omfattande bok från Gustafson och Kant.

Text och Foto : Johan Åhlund

Förlag: Bokfabriken

Utgiven i maj 2018

Läs mer om Gustafson och Kant på Bokfabrikens sida

Glasbruket – Arnaldur Indridason – Mord i Reykjavik

jar-city_glasbruket_indridason_erlendurGlasbruket av Arnaldur Indridason blir den tredje boken jag tar mig an i mitt nyårslöfte. Ett löfte som går ut på att jag under året ska läsa minst tio prisbelönta thrillers. Den borde kunna klassas som en bra bok då den belönades med det skandinaviska litteraturpriset Glasnyckeln år 2002 för bästa kriminalroman. Därmed uppfyller den grundkravet för min läsutmaning.

I centrum står Indridasons kriminalpolis Erlendur Sveinsson, (Glasbruket är den tredje boken om Erlendur, och Indridsons litterära genombrott) hans familj och hans två arbetskamrater Sigurður Óli och Elínborg.

En äldre man hittas mördad i en källarlägenhet i Reykjavik. Bredvid kroppen finns ett kryptiskt meddelande och i hans skrivbord hittar polisen ett foto av en gravsten. När man lyckas tyda inskriptionen visar det sig att i graven ligger en fyraårig flicka som dog 1968. Med hjälp av fotot nystar polisen upp gamla och nya brott som lett till flera familjetragedier. Samtidigt försvinner en ung kvinna från sitt eget bröllop. Kriminalpolis Erlendur Sveinsson och hans kollegor står inför ett ovanligt komplicerat och svårt fall som har sina rötter bakåt i en tid då mycket var annorlunda.

Glasbruket blev Indridasons genombrott

Fotograf: Johann Pall Valdimarsson

Arnaldur Indridason i egen hög person. Fotograf: Johann Pall Valdimarsson

Glasbruket anses av många vara Indridasons till dags datum bästa bok. Tidigare har jag läst Kvinna i grönt (läs recensionen här om du vill veta mer om en riktigt bra bok) och den var så pass välskriven att den verkligen gav mersmak att läsa mer om kriminnalpolisen Erlendur Sveinsson och hans kollegor i Reykjavik. Indridason är mästerlig på att skildra relationer och karaktärer och har även en makalös förmåga att direkt slå an tonen och gripa tag i läsaren. Detta visade han upp i Kvinna i grönt som grep tag i mig redan i den första meningen.

Glasbruket är inget undantag och givetvis väver Indridason ihop flera olika sidospår, och han gör det med finess och i högt tempo. Erlendur växer i och med den här boken och hans karaktär och metodiska arbetssätt känns äkta. Trots att polisen i Reykjavik precis som landet är litet så känns böckerna levande. De är välskrivna och känns snudd på tidlösa och dessutom fräscha. Glasbruket blev även film (då hette den Jar City) och den ska jag även skriva om här på Icepick.

Indridasons böcker är sällan längre än 300 sidor, med föredömligt korta kapitel. Boken är stundtals spännande, och storyn är mycket fiffigt sammanvävd. Det finns en rafflande, och oväntad final och Arnaldur Indridason har återigen skrivit en mycket tight och spännande mordhistoria. Fullt i klass med Kvinna i grönt. Glasbruket fick mycket fin kritik och den är definitivt värd att läsa!

Betyg på Glasbruket på Goodreads: 3.80 av 5 – Personligen ger jag den en stark trea. Det finns böcker i serien om Erlendur som är ännu vassare. Inte minst Kvinna i grönt. Trots detta får Glasbruket en rekommendation.

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlaget samt Johann Pall Valdimarsson

Antal sidor: 262
Utg.datum: 2015-03
Förlag: Norstedts
Översättare: Ylva Hellerud
Originaltitel: Mÿrin
ISBN: 9789113069333

Eldsystrar – Realistisk psykologisk thriller av Susanne Boll

Eldsystrar av Susanne Boll anlände på den internationella Gin & Tonicdagen. Det visade sig vara en god kombination. Foto: Johan Åhlund

Eldsystrar av Susanne Boll fick mig intresserad på flera sätt, dels på grund av att psykologiska thrillers kan vara riktigt underhållande, men också på grund att Boll precis som mig har tillbringat en hel del tid i Motala. Då Eldsystrar utspelas i både Stockholm och Motala ökade mitt sug att ta del av historien om psykologen Vera Liljas äventyr.

Vi tar en titt på handlingen i Eldsystrar först

Psykologen Vera Liljas favoritklient Ayana kommer inte till den avtalade terapitiden på mottagningen vid Odenplan. Ayana brukar alltid komma på sina samtal och hennes frånvaro oroar Vera. Ayana jobbar som journalist och får ibland ta emot hot, något som även Vera fått utstå den senaste tiden. Ett efter ett har de dykt upp, de anonyma hotbreven och obehagliga budskapen. Tonen har blivit allt mer påträngande. Någon som är våldsam, kränkt och driven av ett glödande hat riktar allt fokus mot Vera Lilja. Samtidigt börjar Veras traumatiska förflutna göra sig påmint.

I Veras ungdom förlorade hon båda sina föräldrar i en fruktansvärd eldsvåda, där även hennes syster blev svårt skadad. Vera har i hela sitt liv känt en enorm skuld och försöker sona den genom att hjälpa andra. När det visar sig att Ayana är kidnappad sätts snart Veras psykologiska kunskaper på spel, på allvar.

Javisst, där har vi det. En handling som andas trovärdighet, troligtvis lockar till nyfikenhet och som förmodligen kommer att tilltala både manliga som kvinnliga läsare.

Eldsystrar inleds bra och skapar både nyfikenhet och intresse

Boken inleds förvånansvärt fint, och den första kvällen läser jag långt fler kapitel än jag förväntat mig. Det må låta klyschigt, men Boll lyckas med de första kapitlen i Eldsystrar fånga läsarens intresse. Allt eftersom vävs en realistisk handling fram.

Utan explosiva actionutsvävningar eller överdrifter lyckas Boll med små och smarta knep hålla stämningen uppe. Fokus ligger på en trovärdig handling där bokens karaktärer mejslas fram på ett utmärkt sätt, utan att läsaren behöver traggla sig igen om sida upp och sida ned med karaktärsdrag och överdrivna personliga detaljer.

Det är lätt att tycka om Vera Lilja och hennes syster. De har en relation som är allt annan än enkel, just denna skildras fint och med värme i Eldsystrar. Lägg därtill ramhandlingen med fint berättad vänskap, spänning och miljöbyten så resulterar Eldsystrar i en god läsupplevelse.

Boken förtjänar ett extra plus för att Boll förpackat storyn väl, med lagom långa kapitel samt inte minst ett sidantal som känns klockrent. Det bidrar till en snabbläst och underhållande thriller med mersmak för fler böcker med Vera Lilja i centrum.

Nyfiken på mer info om Susanne och hennes böcker? Här är hemsidan, Instagramflödet samt förlagssidan.

Text & Foto : Johan Åhlund samt Susannes hemsida.

Förlag: Bokfabriken

Antal sidor: 262

Utgivningsdatum: 2018-04

ISBN: 9789176297308

 

Lewismannen – Peter May följer upp succén Svarthuset

Lewismannen omslaget

Lewismannen är uppföljaren till Svarthuset och den andra delen i Peter May´s Lewistrilogi.

Peter May har skördat stora litterära framgångar med sina böcker om Fin Mcleod och som löser brott begångna på de yttre Hebriderna utanför Skottlands kust. Lewismannen är del två i en trilogi och platsar i min läsplan/nyårslöfte att läsa minst tio prisbelönta böcker under 2017.

Boken har vunnit flera stora priser, inte minst Theakston’s Old Peculier Crime Novel of the Year Award och Prix Polar International. Peter May nominerades även till Gold Dagger Library Awards som the ”living author who has given the most pleasure to readers”. Förväntningarna är med andra ord höga, och den tidigare delen i serien, Svarthuset imponerade.

Okej, men vad handlar då Lewismannen om?

I en vindpinad torvmosse på Isle of Lewis hittas liket efter en knivmördad ung man. Mannen har troligen legat i mossen sedan slutet av femtiotalet. DNA-analysen visar att offret är släkt med lantbrukaren Tormod Macdonald. Men Tormod har alltid hävdat att han är enda barnet. Numera lider han av svår demens och har små möjligheter att själv bringa klarhet i situationen eller att försvara sig mot de misstankar som riktas mot honom. Tormod är också far till Marsaili, ex-polisen Fin Macleods första stora kärlek. Fin, som återvänt till ön för att restaurera sina föräldrars torp, inleder nu en privat undersökning. Han ser det som sin plikt att hjälpa den kvinna han aldrig slutat älska. Samtidigt är han medveten om vad som kan ske när man börjar vända på stenar i det förflutna.

Fin MacLeod ställs inför sitt livs svåraste mordgåta

Lewistrilogin omslag

Den engelska upplagorna av Lewistrilogin med Svarthuset, Lewismannen och Lewispjäserna finns att köpa som box, och de är riktigt tjusiga.

Med Svarthuset slog Peter May igenom med buller och brak. Polisen Fin Macleod har efter händelserna i Svarthuset återvänt till ön för att rusta upp ett torp och för att fundera över sin framtid. Givetvis tar det inte lång tid innan Fin börjar utreda fallet med liket i mossen. Trots att han inte längre jobbar som polis. Hans kännedom om ön och dess invånare kommer utredningen till nytta och det börjar snart dyka upp obehagliga sidospår i hans liv. Vem är egentligen den mördade Lewismannen?

Fin Macleod är en bra karaktär och i och med att vi som läst den första delen i denna trilogi känner honom ganska bra så är Lewismannen en spännande och intressant mordgåta. Med sina knappa 300 sidor är den som gjord för ett par dagars verklighetsflykt. Precis som föregångaren visar May upp sin strålande förmåga att måla upp trovärdiga historier, mejsla fram spännande karaktärer och inte minst krydda anrättningen med subtilt spännande detaljer.

Peter May har med Lewismannen skrivit en väldigt rafflande uppföljare

Den karga och ogästvänliga miljön, karaktärernas egenheter samt dess förflutna förehavanden i kombination med ett svårlöst mord resulterar i en läsvärd bok som tar vid strax efter att Svarthusets (du hittar recensionen här) efterspel klarats av rent rättsligt. Fin Mcleod brottas med såväl känslor som en komplicerad utredning och det är bara att konstatera att Peter May lyckats, igen. Boken är helt klart läsvärd och jag ser fram emot att påbörja den tredje och avslutande delen, Lewispjäserna.

Betyg på Lewismannen på Goodreads: 4,18 av 5 – Ett högt betyg, men det är den också värd.

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlaget samt Peter May´s hemsida som är väl värd ett besök.

Läs gärna mer om Island of Lewis på Wiki så du kommer i rätt stämning. Du hittar mer info på Visit Scotland, på Tripadvisor samt på Visit outer hebrides. Du kanske blir lite resesugen?

Originaltitel: The Lewis Man
Författare: Peter May
Utgiven: 2015-07
Antal sidor: 303
Översättare: Charlotte Hjukström, Ove Thörnvall
ISBN: 9789175790961
Förlag: Pocketförlaget

Innan snön faller av Helena Kubicek Boye

Man ska inte döma en bok efter omslaget. Speciellt inte om omslaget är så tjusigt formgivet som Helena Kubicek Boye´s skönlitterära debut Innan mörkret faller. En bok som uppmärksammats en hel del i media och som utspelas i en miljö som många skräck- och thrillerläsare troligtvis tilltalas av. Vi pratar om den rättspsykiatriska kliniken i Säter, och dess mytomspunna fasta paviljong.

Innan snön faller av Helena Kubicek Boye

Innan snön faller av Helena Kubicek Boye har ett tjusigt designat omslag. Till vänster skymtar helt skamlöst en så kallad hipsterläsk. Äckligt pretto. Foto: Johan Åhlund.

Som om inte detta vore rafflande nog så har även Helena arbetat inom den psykiatriska öppenvården i just Säter. Här finns med andra ord goda förutsättningar för otäck och rafflande läsning så det räcker och blir över. Dessutom måste det vara både roligt och spännande att förlägga handlingen till en av landets mest omtalade institutioner. Lägg där till att bygga upp ett fiffigt persongalleri, med en obehaglig hierarki, kasta in en ung och nybakad psykolog mitt i alltihop och sedan addera en mystiskt avliden patient.

Innan snön faller av Helena Kubicek Boye

Innan snön faller och författarinnan själv, Helena Kubicek Boye. Fotot har Bengt Alm tagit.

Förhoppningarna på Innan snön faller var relativt höga. Inte minst om man har koppling till Dalarna och dessutom än intresserad av psykologi och känner personer som jobbat på just nämnda klinik. Man behöver bara bildgoogla på ”säters fasta paviljong” för att obehaget ska få ens hårstrån att resa sig.

Med de svartvita bilderna i bakhuvudet och beskrivningen av Anna Vargas första dagar på Säter förs läsaren in i en skrämmande och obehaglig tillvaro. Bokens kapitel är korta, tempot är högt och sjukhusets ledning med dess hierarkiska ledning är stoff som passar utmärkt i en modern psykologisk skräckfilm.

Innan snön faller – osunda hierarkier och onda vibbar

Halvvägs in i boken lägger jag ifrån mig den, och konstaterar att Helena måste haft otroligt roligt när hon filade fram handlingen i Innan snön faller. Hon har verkligen tagit ut svängarna rejält, samt introducerat Anna Varga som en karaktär med fortsatt potential. Okej, även om boken såklart är fiktion så känns det uppfriskande att hon vågat förlägga handlingen till ett ställe som verkligen existerar, och som har en sådan unik och omtumlande historik. Att man lätt kan läsa mer och fördjupa sig i den gamla kliniken online gör definitivt boken mer spännande. Kom dock som sagt ihåg att boken är en fiktiv berättelse.

Innan snön faller visade sig vara en snabbläst (330 sidor) bladvändare som överraskade positivt. Mycket på grund av historien (både den verkliga men också bokens), men också tack vare bokens karaktärer och ramhandling. När den lokala murveln i kombination med pensionerade poliser börjar göra efterforskningar tillsammans med vår psykolog, ja då blir det både underhållande och rafflande.

Text och Foto : Johan Åhlund – Foto nr2: Bengt Alm. Förlaget är Bokfabriken

Innan snön faller och dess handling

Höstens mörker sänker sig över den mytomspunna rättspsykiatriska kliniken i Säter. Här sitter de brottslingar som bedöms vara för sjuka för att kunna avtjäna sitt straff i vanligt fängelse. Den nyutexaminerade psykologen Anna Varga har fått en tjänst vid kliniken och lämnar med glädje Stockholmslivet bakom sig. Annas glädje försvinner snabbt då hon nås av hotfulla meddelanden. Kort därefter hittas en patient död, och driven av sin nyfikenhet ger sig Anna ut på en jakt som leder henne bakåt i tiden, då gränsen för sjukt och friskt styrdes av kön och social tillhörighet. Hoten mot Anna blir allt allvarligare och det är tydligt att någon inte vill att hon ska gräva djupare. Vem kan Anna egentligen lita på? Och kommer hon någonsin att få reda på sanningen om vad som försiggår på Säter?

Jägaren av Kamilla Oresvärd – Stina Seger & Co del II

jägaren av kamilla oresvärd

Jägaren av Kamilla Oresvärd breder ut sig bredvid ett alldeles för tomt glas som snart ska fyllas av ett trevligt rödvin. Ett glas rött samt en bra bok kan vara precis det du behöver just nu. Jag tycker du ska unna dig det, det är du värd. Foto: Johan Åhlund

Sanningen ska fram, till varje pris i Kamilla Oresvärds Jägaren

Dags att sätta tänderna i en initialt lovande mordhistoria som utspelas i hjärtat av Göteborg. Jägaren är namnet på Kamilla Oresvärds senast thriller, en fristående uppföljare som det så fint heter till hennes thriller Minnesbäraren från 2015. Kolla gärna upp den om du tycker Jägaren verkar intressant.

Efter att ha läst några riktigt tighta och explosiva actionthrillers är det skönt att få ge sig i kast med en realistisk spänningsroman. Med karaktärer som känns äkta, sårbara och hängivna sitt jobb.

Jägaren börjar lovande. Ett kort inledande kapitel slår an tonen direkt, och leder oss i rask takt till Göteborg. En stad där kriminalkommissarie Stina Seger tillsammans med sin arbetsgrupp precis fått ett nytt mord att lösa.

Allt börjar när Julia en tidig morgon kommer hem från ett nattklubbsbesök. I lägenheten möts hon av en fruktansvärd syn. Hennes storasyster ligger livlös och sargad på köksgolvet, täckt av blod. Mordet är utfört med frenesi och gärningsmannen har lyckats att utplåna spåren efter sig.

Vem är han och vad är det han söker?

Kamilla Oresvärd

Kamilla Oresvärd. Foto: Bokfabriken

Seger, Kowalski och de andra sliter sitt hår, och offrets halvsyster beter sig samtidigt både kyligt och udda. Mitt i allt elände bearbetar även Stina sorgen efter sin bortgångna mamma. Samtidigt jagar en man sanningen om en olycka som skedde flera år tidigare. Men vem är han? Och vad är det som han så desperat söker efter?

Jägaren är full av realism och trovärdiga karaktärer

Jägaren är både trovärdig och spännande. Stina Seger kommer många läsare att tycka om. Hennes karaktär är mänsklig och hon känns sympatisk. Hon kämpar på, trots sin sorg och sliter tillsammans med sin grupp för att få tag på gärningsmannen. Det samma gäller även för kollegan Dan Kowalski, kompetent och smart men med egna tillkortakommanden och ett mindre lyckat privatliv.

Det fina persongalleriet, att boken inte på något sätt är för överdriven; samt en genomtänkt ramhandling kryddad med en mystisk man med en oklar agenda gör Jägaren till en bra pendlingskamrat. Extra plus till en riktigt skickligt och smart ihopknytning av säcken på slutet. 306 sidor gick oväntat snabbt och faktum är att betyget blir gott. Något säger mig att Kamilla har jäkligt roligt när hon skildrar team Segers äventyr och får ta ut svängarna i Göteborg.

Text : Johan Åhlund – Foto : Bokfabriken
Nyfiken på mer? Då kan du göra ett besök på Kamilla Oresvärds hemsida. Eller hoppa in på Bokfabriken.se alternativt ta en titt på Storytel. Det finns ju fler böcker i serien att upptäcka.

De saknade av Thomas Rydahl – Erhard är tillbaka

Omslaget till De saknade av Thomas Rydahl

Omslaget till Tomas Rydahls thriller De saknade. Den andra delen om Erhard Jörgensen och hans komplicerade tillvaro på den soliga Kanarieön Fuerteventura.

De saknade – alla älskar en underdog

Thomas Rydahls thriller Eremiten (recensionen av Eremiten hittar du här) fick fin kritik. Historien om pianostämmaren Erhard Jörgensen som av personliga skäl lever som eremit på Fuerteventura visade sig vara en mycket skickligt berättad thriller. Nu är Rydahl tillbaka med De saknade. Den andra boken om Erhard och hans liv på den soliga Kanarieön. Kvar är de välskrivna karaktärerna, Fuerteventuras myllrande stadsbild och det fint flödande språket. Kan han upprepa succén med sin tidigare mycket uppskattade thriller?

I De saknade står eremiten Erhard i centrum. En klipsk underdog som tillsammans med getterna Helan och Halvan lever ett minst sagt spartanskt liv på ålderns höst. Tillvaron består mest av besvikelser och allsköns motgångar. Brödpengarna slits ihop genom att leta upp stulna mopeder och att återlämna bortsprungna hundar till sina ägare. Han har det rätt jävligt, med andra ord.

Dessutom gör sig hans förflutna sig påmint när dottern Le tillsammans med ett tv-team dyker upp. Le är med i en realitysåpa med titeln De saknade. Ett program där man letar upp personer och återförenar dem tillsammans. Le letar efter sin pappa, för att göra upp om det förflutna.

Att inte vilja bli hittad, inte ens av familjen

Erhard har sina skäl till att hålla sig borta, men hans liv fylls av både mening och utmaningar när han engagerar sig i att leta upp en försvunnen man från Mali. Ett uppdrag som snabbt visar sig vara betydligt mer komplicerat än Erhard trott.

Polisen är ointresserad, den organiserade brottsligheten visar med tydlig önskvärdhet att Erhard bör tagga ner, och samtidigt kämpar många strandade flyktingar för sin överlevnad på ön. Dessutom stöter Le på problem på egen hand. Hon är en vilsen själ, med missbruksproblem, samt gott om skinn på näsan. Snart kommer Le och Erhards vägar att korsas. Frågan är vem som satt sig mest i klistret till dess.

De saknade är en värdig uppföljare till Eremiten

Rydahl vet hur man följer upp en succé. Karaktären Erhard utvecklas för varje kapitel och att växla kapitel för kapitel mellan Erhards upplevelser och Le´s är ett väl fungerande upplägg. Redan på första sidan visar Rydahl att han är en god berättare, med humor. Just avvägningen mellan detaljer, karaktärsdrag, spänning och väl satta finurliga repliker gör såväl Eremiten som De saknade som en fin läsupplevelse. Just den språkliga stilen och dess drivande anslag gör att Rydahls texter krokar fast lite extra i läsaren. Man sveps med, helt enkelt.

Något som jag anmärkte på när det gäller föregångaren var sidantalet. Även De saknade är en rejäl pjäs på 526 sidor, vilket är aningen i överkant. Men det är ingen anledning till att nobba den. Dock är den stundtals otäck, i sina skildringar av mänsklig exploatering, oroväckande samhällsutveckling och människans brist på empati.

Rydahl vet vad han gör, och han gör det bra. Återigen levererar han en driven och oförutsägbar thriller, med fiffigt upplägg och smarta överraskningar. Dessutom känns det som om han bara skrapat på ytan på Erhards själ och äventyr. Det här är en väldigt spännande karaktär och jag hoppas att vi får läsa mer om Erhards öden och äventyr framöver.

Ps, hade den här boken varit en svensk sjuttiotalsfilm hade den säkert hetat Full fart på Fuerteventura eller något annat hurtigt.

Text : Johan Åhlund
Thomas Rydahls hemsida, Det mesta om Thomas författarskap.
Antal sidor: 526
Utgivningsdatum: 2017-11
Förlag: Bokfabriken
Originaltitel: De savnade

ISBN:9789176295298

Landsförrädaren av David Baldacci

David Baldacci har sålt mer än 110 miljoner böcker. Landsförrädaren är en av dessa och äntligen förenas bröderna Puller. Foto: Bokfabriken

I den här bloggposten ska vi ta en titt på Landsförrädaren, den senaste boken av David Baldacci om hans militärpolishjälte John Puller.

Landsförrädaren inleds i ett fängelse olikt alla andra. Ett supermaxfängelse med ett säkerhetssystem utöver det vanliga och där militärens hårda disciplinregler gäller. Ingen av fångarna har ens tänkt tanken på att rymma. Alla trodde att det var omöjligt. Fram tills nu.

Landsförrädaren påminner mig om tv-serien Prison Break

John Pullers äldre bror Robert är dömd för landsförräderi. Hans oförklarliga rymning från fängelset har gjort honom till landets mest eftersökta brottsling. Vita huset ser John Puller som länken till att finna Robert. Men Puller upptäcker snart att hans bror är jagad av någon som inte vill fånga honom levande. Puller tvingas dessutom att samarbeta med en annan agent som verkar ha en helt egen agenda. Det verkar som att någon är villig att göra vad som helst för att sanningen inte ska komma fram. Pullers förmåga som utredare sätts verkligen på prov, och han kanske inte är tillräckligt skicklig för att rädda sin bror eller ens sig själv.

Den engelska ljudboken

Så dök den alltså upp, Landsförrädaren. Bok nummer tre i serien om den smarte och effektive militärpolisen och FBI-utredaren John Puller. En karaktär som växt i popularitet för varje utkommen bok.

De tidigare delarna har bjudit på stundtals mycket läsvärd underhållning och förväntningarna var stora på trean. Inte minst då handlingen på förhand verkar riktigt lovande. Att kasta in den äldre brodern Robert i storyn är som gjort för adrenalinpumpande verklighetsflykter.

Några av Baldaccis verk. De engelska omslagen är rätt piffiga. Landsförrädaren heter The Escape och syns på den nedersta raden, näst längst till vänster.

Handlingen är totalt oförutsägbar

Landsförrädaren börjar med en explosion av välskrivet, synnerligen väl researchat fängelserymmningsraffel (vilket ord). Det är tight, jäkligt smart och ett skickligt sätt att kroka upp läsaren. Man undrar hur många timmar Baldacci lagt på att läsa på om USA´s olika underrättelsetjänster och dess hierarkier. Här finns en sanslöst snirgligt uppbyggd handling. Storyn kretsar kring agenter och karaktärer som alla jobbar för eller emot varandra inom den gigantiska amerikanska säkerhetsapparaten.

Bröderna Puller jobbar tillsammans i Landsförrädaren

Ingen litar på någon och när väl Robert på utsidan börjar nysta i intrigen blir det riktigt spännande. Båda bröderna är som karaktärer väldigt intressanta och för min del är John Puller aningen vassare än Baldaccis andra litterära hjälte Amos Decker.

Många fans lär tilltalas av bokens intrig med en avancerad rymning och jakt. Äntligen får läsaren en story om de båda bröderna Puller, en duo som jag verkligen hoppas att Baldacci parar ihop i flera böcker. John Puller är en populär huvudkaraktär, men hans bror visar sig vara lika lätt att tycka om. Om Baldacci låter dem samarbeta kommande böcker protesterar jag verkligen inte.

Hög lägstanivå och stabilt beättande

Landsförrädaren är dock inte den bästa boken i serien (än så länge finns det tre böcker om John Puller). Trots en handling med så många vändningar att man undrar hur sjutton Baldacci kunnat vända upp och ner på intrigen så pass många gånger. Totalt oförutsägbar, extremt väl påläst, kryddad med smarta sidospår och en hel del action. Men, den är aningen för lång med sina 506 sidor. Den är gedigen, men den håller inte riktigt samma klass som föregångaren. Trots detta ser jag fram emot nästa del. Hoppas att Bokfabriken snart släpper fler böcker med John Puller. Gärna tillsammans med båda bröderna. Det kan bli en duo det slår gnistor om.

Icepick har recenserat flera böcker av David Baldacci:

De Bortglömda (om John Puller)
Faller Walther Dabney (om Amos Decker)
Missa heller inte David Baldaccis hemsida. Bokfabriken är också värd ett besök för flera av Baldaccis thrillers. I den här recensionen hittar du även lite mer kortfattad information om Baldaccis nyaste bokhjältar.
Johan Åhlund

Alltid Odd – Koontz följer upp succén Odd Tomas

Det engelska omslaget till Alltid Odd. Den andra boken om Odd Thomas skriven av Dean Koontz.

Klarar Dean Koontz att följa upp succén med Odd Thomas?  Boken om grillkocken Odd Thomas (recensionen finns här) som har kontakt med de döda i den lilla ökenstaden Pico Mundo blev en stor framgång och var dessutom riktigt spännande. Även om Koontz meddelat att han avslutat Odd Thomas-sviten så  blev serien ändå omfattande. Gillade du boken Odd Thomas? Här kommer recensionen av del två. Alltid Odd.

Som ett inofficiellt sändebud mellan vår vanliga värld och de dödas hjälper Odd de döda att ställa saker och ting till rätta. Detta gör han tillsammans med stadens polischef och de båda har ett viktigt arbete framför sig.

Alltid Odd fortsätter där Odd Thomas slutade

Alltid Odd börjar strax efter att föregångaren slutat. Odd jobbar kvar på matstället i Pico Mundo men funderar på att göra något annat. Kanske ta jobb på TyreWorld. Men vännerna i staden håller honom kvar. När en barndomsvän till Odd försvinner tror alla först att det värsta har hänt, och Odd bestämmer sig för att hitta sin saknade vän. Han vet dock inte att detta leder honom rakt in i en värld full av skräck, döda kroppar och mötet med sin mest diaboliske fiende.

Berättartempot är relativt högt i Alltid Odd

Alltid Odd inleds i ett ganska högt tempo då karaktärerna så pass bra skildrats i föregångaren. Odds vän försvinner och han kastar sig genast in i händelsernas centrum där han tillsammans med sina vänner försöker reda ut vad som hänt.

Till skillnad från bok ett är den här boken lite snabbare läsning. Sidantalet ligger på cirka 300 sidor, med raskt tempo. Vi lär oss mer om Odds karaktär och hans speciella sätt att se på livet. Glädjande nog har Koontz fortsatt med den underfundiga humor som präglat föregångaren.

Alltid Odd är inte lika intensiv och rak som föregångaren. Här blir det lite mer flum och även om många gillar skräck med onaturliga inslag så tar Koontz i lite väl mycket när han skildrar bokens nemesis. Det blir en hel del dialog, men lyckligtvis så lyfter bokens handling mot slutet och räddar en stor del av läsupplevelsen.

Alltid Odd är stabil men når inte riktigt upp till föregångarens kvalitet

Alltid Odd är tyvärr en inte lika stark läsupplevelse som den fina debuten. Men, den är heller inte direkt dålig. Koontz har varit bättre, så är det bara. Mot slutet lyckas han dock infria mina förväntningar. Faktum är att han twistar till det rejält, och gör det så pass bra så att jag snart tänker sätta tänderna i den tredje boken om allas vår grillkock.

Broder Odd heter den! Som du ser på bilden nedan så har Koontz fått upp farten rejält. Vi som gillar böckerna om Odd har en hel del att läsa i den här populära serien.

Odd-Books-Horizontal-642

Text : Johan Åhlund – Foto : Förlaget
Läs mer på Dean R Koontz´s hemsida Sedan finns såklart recensionen av Odd Thomas att läsa här på Icepick. Den posten berör även den lyckade filmatiseringen av Odd Thomas.

Blod på snö – Förälskad yrkesmördare av Jo Nesbö

blod-på-snö_jo-nesbö_Blod på snö tar fart i ett ovanligt vinterkallt och bistert Oslo. Där lever Olav. Han är en mycket ensam person som mördar på uppdrag. När man slår ihjäl folk mot pengar är det inte lätt att komma någon nära. Nu har han mött Corina, sin drömkvinna. Det är bara ett problem. Hon är chefens fru. Och det är henne han har fått i uppdrag att döda.

Jo Nesbö är när han är på sitt bästa humör en riktigt vass författare, och hans tio böcker om Harry Hole har med rätta blivit oerhört populära. Serien om Harry har gått som på räls och böckerna har varit mycket spännande och läsvärda. Men, Nesbö kan så mycket mer än att skildra den karismatiske Harry Hole.

Detta bevisade han med Huvudjägarna. En fristående thriller som verkligen kändes som en frisk fläkt och som ytterligare cementerade Nesbö som en kreativ historieberättare av rang. Huvudjägarna blev dessutom en helt okej film. Nu är han alltså igång igen med ytterligare en ny boksvit och när du läser det här är den andra delen, Midnattssol ute i butikerna sedan länge. Det är svårt att inte imponeras av Nesbös kreativa skrivtakt. Under 2013-2015 gav han ut fyra böcker om Oslos undre värld. Samtliga har fått bra kritik och något spår av Harry Hole finns inte i någon av dem.

Blod på snö är skriven med glimten i ögat och tempot är högt

Jo_NesbøI Blod på snö är tempot är högt, stämningen hårdkokt och sidantalet förhållandevis lågt. Men så är boken också en hyllning till pulp-fictiongenren och vi som i vår ungdom läst en den kiosklitteratur känner nostalgin greppa tag rejält i själen när Olav börjar sitt dödliga hantverk. Det finns olika omslag på den här boken och det engelska med vit bakgrund är tidstypiskt noir-inspirerat och väldans retrosnyggt.

Blod på snö klockar in på hanterbara 180 sidor och efter en tight inledning konstaterar jag att den här skulle passa ypperligt som film, gärna med John Woo i regissörsstolen. Jag ser vissa likheter med Woos fantastiska The Killer. Efter 30 sidor är jag fast. Det här kommer att bli en snabb läsning. Uppföljaren Midnattssol är redan beställd.

Tight är ett bra ord som beskriver känslan och stilen i den här boken. Handlingen flyter på, det är sparsmakat med adjektiv och allt eftersom växer en stundtals underfundig men ack så vemodig historia fram. Jag gillar stilen och måste säga att jag återigen konstaterar att Nesbö levererar. Dessutom läste jag ut den på en kväll och tyckte om slutet. Det måste ju ändå vara ett bra betyg? Extra plus för de norska omslagen som med sin nostalgiska pulp-fiction look verkligen känns fräscha.

Betyg på Blod på snö på Goodreads: 3.52 av 5 – Jag ger den fyra av fem.
Icepick har skrivit om flera av Jo Nebös böcker: Här finns recensionen av Midnattssol
Här hittar du recensionen av Harry Hole-thrillern Törst.

Text : Johan Åhlund – Foto : Hanibal via Wiki


Läs mer på Jo Nesbö´s hemsida
Mer om boken på PocketFörlagets hemsida.
Originaltitel: Blod på snø
Författare: Jo Nesbø
Utgiven: 2016-01
Antal sidor: 172